Vad skall jag göra?

Du går ner lungt på dina knän och berättar sansat men fast att hon inte får gnälla och att hon får vänta tills att maten är klar. Sen kramar du henne och fortsätter. Jag tycker ändå att du gjorde bra. Bra att du bar iväg henne och skällde på henne. Helt RÄTT! bra också att du inte gav dig! Snyggt mammande!

Jag håller inte riktigt med ovanstående talare. Jag tycker man ska hålla på sina gränser, tala lugnt med dem men låta dem få ge uttryck för sina känslor hur mycket de vill (självklart inte göra illa någon annan), men gnälla, gråta, skrika argt etc.

Bekräfta känslan "Ja, jag förstår att du vill ha en korvbit till, korv är gott" och hålla på sin gräns helt enkelt "men du får vänta tills maten är klar om en liten stund". Om hon ligger och vrålar arg på golvet, vad gör det? Hon ger uttryck för det hon känner på det sätt hon för tillfället kan. "Trotsen" handlar om att lära sig hantera känslor.....motstridiga känslor inte minst. 

Bli inte arg på henne för att hon uttrycker känslor och har en annan uppfattning än dig. Bekräfta som sagt hennes känsor, tala lugnt och låt henne få vara arg, frustrerad, ledsen etc. .

rekommenderar mycket varmt:
Jesper JUul: Konsten att säga nej med gott samvete
Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn - och sig själv

När Hedda gör så där får hon en korvbit till.

Jag ser inga problem med att hon äter 10 korvbitar innan middan. Huvudsaken är att hon blir mätt (på det som vi ändå skulle ha ätit till middag).

Det är inte juste att bära bort och skälla på en 2-åring som lider av ett sånt där känslokaos och inte vet hur det ska hanteras.

Här är kort läsning som kanske kan vara till lite vägledning inför nästa gång: www.ur.se/Vuxen/Familj/Foraldraskola/1-6-ar/Artiklar/Overlevnadsguide-till-trotsaldern/

I just den åldern hade jag inte sagt nej från början, i tvåårsåldern är det såååå mycket konflikter att man verkligen måste välja sina strider. Sen spelade det förvisso ofta ingen roll för mig om jag sa ja eller nej, hon hade kastat sig på golvet och skrikit "NEJ MAMMA" oavsett om hon fått den elelr inte. Dock hade jag inte lyft bort henne, även fast det var svårt försökte jag hela tiden tänka att hon hade det jobbigt och det var därför hon betedde sig så, då blev det lättare att hantera.

La Lola: men vi tycker inte att det är ok.

Det är ok att tycka att det inte är ok. Det viktiga är ju inte vilka gränser man sätter utan HUR man sätter dem. Om det är viktigt för dig att hon inte småäter en massa innan maten så håll på det, men skäll inte på henne, bestraffa henne inte för att hon visar känslor och inte delar din uppfattning. Bekräfta henne och hennes känslor genom att visa att du förstår, hör och ser henne i lugn och sansad ton, säg att det är ok att hon är arg, frustrerad och ledsen men att hon får vänta tills maten om det är något du anser vara viktigt.

Nähä.
Men du ställde frågan "Om inte hur skulle ni ha handlat??" o jag svarade hur vi gör.

Jag tycker att du handlade helt fel och respektlöst mot ditt barn.
Självklart blir hon upprörd när hon inte får som hon vill! Hennes sätt att visa att hon är upprörd är att lägga sig på golvet och skrika. Då är det viktigt att bekräfta att man förstått och bryr sig om hennes känslor: "Jag förstår att du blir upprörd!" Sedan skulle jag förklarat att hon tyvärr inte kan få någon mer korv förrän maten är klar och ni alla skall äta. Om hon firtsätter skrika och det blir jobbigt för dig också så skulle jag satt mig ner bredvid henne, kramat henne och sagt "jag förstår att det här är jobbigt för dig och att du blir upprörd. Jag orkar inte höra på ditt skrik för det gör ont i mina öron. Om du vill stanna här i köket så får du sluta skrika annars kan du få vara i vardagsrummet tills du skrikit färdigt (eller gå ut, om man bor i hus och det är väder för det).

Ts, jag tycker du gjorde helt rätt. Barn ska lära sig gränser, och att man inte får göra hur som helst. Man kan inte förklara allt för en tvååring.

Jag tycker två saker: dels att fundera över vad man tycker är viktigt, precis som La Lola säger - är det viktigt att hon äter korven stekt vid middagsbordet eller går det lika bra med några råa bitar innan? Är det här något som är värt att ta en konflikt så hon skriker tills hon spyr över?

Dels att fundera över VAD man gör i en skrik och panik-sits. Att bära undan är inte min favoritgrej. Barn får faktiskt bli arga och förbannade och tvååringar blir väldigt arga om de inte får som de vill.

Nästa gång hade jag i ditt ställe frågat om hon var hungrig. Antagligen säger hon ja, för hon vill ju ha korv. Bra, säger man då, ska jag göra en liten tallrik till dig nu? Och så lägg ett par korvbitar och ett par bitar gurka eller något annat som du gärna ser att hon äter, så kan hon pyssla i sig det. Ibland funkar det att erbjuda något att göra - lägg fram gafflar så får du en korvbit sedan!!

När vi hade en hysteriskt ylande son brukade vi först försöka med att be honom prata istället, för vi förstår inte om han skriker, och om inte det funkade sa vi "Ok, du får skrika om du vill, men det gör så ont i mina öron, så gå och skrik i hallen/klädkammaren/ditt rum och kom tillbaka när du är klar!"

Men just om MAT försöker jag konsekvent ha så lite konflikter som möjligt. Sitt med vid bordet, säg tack när man är färdig, be att få gå från bordet innan man sticker (så att vi hinner fånga kladdiga händer) och vänliga uppmaningar till att äta. Men att ta lite innan om man är hungrig och trött och barn är inget problem för oss. Det är olika i olika familjer.

har testat sånt på min 2 åring, kan ärligt säga att hon inte bryr sej ett skit! hon blir ännu mera arg om vi försöker krama å lugna ner henne då hon blir sådär arg, och då är de oftast 2 saker hon vill: ha maten, men tyvärr, jag serverar inte halvkokt pasta, hon MÅSTE vänta tills de är klart (har försökt petet in grönsaker, hon vägrar dom, är dålig på grönsasker så vi började försöka få henne att äta d före maten men lönlöst) eller så vill hon vara med vid spisen. går ofta, men inte alltid, vill inte ha henne brevid en stekpanna om de stänker ur stekpannan. 
men hon blir extremt arg, tillåmed dom på dAGIS å bvc påpekar det, så de ända råden vi får de är helt enkelt var konsekvent för hon måste lära sej gränserna, MEN, välj dina strider! ända gångerna vi nekar nåt ätbart (om de inte är godis å glass då) är just innan maten. annars ska hon gärna plocka ur fruktskålen, å tyvärr där också, men man får inte äta massa frukt innan varje måltid. men försöker få henne att förstå att hon mer än gärna f¨r en bit efter maten! (är de mer än 30 min kvar till maten kan hon få en bit, men inte när de bara är 10 min kvar eller mindre!!) 
och sen kastar vi upp hennes mat så fort vi kan såklart, vi vill lära henne att man måste vänta, men inte hur länge som hellst, hon är ju liten än!! och jag hatar bråk över mat, det ska vara gott och trevligt att äta, inte en tjatstund och  bråkstund!!