Lyckas inte bli gravid med syskon

Jag har nu väntat på andra barnet i sju år. Nu vill jag inte ha syskon, för jag börjar känna mig för gammal och har inrättat livet på ett sätt som är bra för oss.

Vi behövde iofs hjälp för att få ettan också, men det är tufft att tugga i sig att det inte blir något syskon. Har ni försökt ett år kan ni söka hjälp och få göra en utredning. T.ex. hjälp med utebliven ägglossning kan man få trots gemensamt barn. Vi behövde IVF, så vi fick bekostade vårt (misslyckade) syskonförsök själva

Vi hade precis ställ oss i kö för utredning när vi blev gravida med ettan så det var inte lätt då heller. Men nu har det gått ännu längre tid

Har börjat utredning. Alla mina provsvar var bra så nu väntar vi bara på resultatet från spermaprovet. Har ägglossning (både enligt ÄL-test och temperaturmätning) så jag tror att något annat är fel. 

Tråkigt att syskonförsöket misslyckades Tänker ni göra fler försök? Vi funderar på hur vi ska göra för det blir ju jätedyrt att bekosta försök själv! 

Vi kämpade i 2 år med första barnet, som vi till slut fick genom IVF. Har nu försökt i mer än 2,5 år med tvåan och har misslyckats med både IVF:er och hormonstimuleringar av Menopur (sprutor). Vill inte ge upp än, vill så gärna ha en tvåa, men vi har inte råd med fler IVF:er, så vi vet inte hur vi ska göra. Vissa dagar känns väldigt jobbiga, mycket för att vi får så lite förståelse från andra "för vi har ju redan ett barn". Vi har varit ofrivilligt barnlösa och vet att det är värre, men det här kan ju också vara jobbigt?

Tråkigt att ni inte lyckats. Börjar med pergo nästa månad och sen blir det IVF till hösten om det inte funkar. Har kollat priser och mer än en eller max två IVF kommer vi inte att ha råd med. Och som du säger, vad gör man då?

Blir också less på att man inte får mer förståelse. Vissa tjatar om att vi ska skaffa en tvåa fast de vet att vi hade kämpigt med ettan. "Det är ju så synd om ensambarn".  Ja men vi försöker ju.. Bara för att man har ett barn betyder det inte att det är enkelt att bli gravid igen. Usch, vissa dagar är jobbiga. 

Jag ber om ett mirakel nästan varje dag, men jag vet inte riktigt hur det ska ske. Kanske att vi mystiskt får ett till lån godkänt så att vi kan köpa ett trepack, men det är nog inte så troligt.

Ingen tjatar på oss (gudskelov!) men vi får ofta höra: "Men ni har ju en så fin dotter, räcker inte hon?" Som om vi önskar ett syskon för att hon skulle vara otillräcklig på något sätt. Det är ju tvärtom, hon är så fantastisk att vi vill ge henne allt - inklusive ett syskon. Och så klart oss själva känslan av att få uppleva ett sånt mirakel igen. Men är man infertil är det ajabaja att säga såna saker, då ska man vara glad att man ens har ett barn. Har dock aldrig hört nån fråga en fertil: "Jaha, och varför valde ni att skaffa ett syskon till lille Albin/Ronja/Lisa? Räckte det inte med en? Olycksfall i arbetet, kanske?"

Har fått ett barn utan hjälp efter lång tids försök men har nu försökt länge på en två samt ätit pergotime 2 kurer hittills - jag får äl (enl blodprov) men inget + :( 
E väl bara o kämpa vidare men känner som ni -  det e ofantbart dyrt att behöva betala så mkt för att man vill än en gång få vara gravid o kunna ge ett till liv lika mkt kärlek som det barn man har - samt ge det barn man har ett syskon!!
Det värsta jag hört dock är "ni kan ju alltid adoptera" - som om det e ngt lätt? som görs i en handävndning?! Det har jag fått höra både från spec mödravård samt gyn dr för utredning av infertilitet!!
Va man inte deppig innan blev jag det då! :p

Lycka till alla!!! *heja heja*
 

Har också kommit fram till samma slutsats kring adoption. Hur enkelt är det liksom? Vi står inte i någon kö och gifta är vi inte heller så då blir det ju svårt... Känns ju kul att måsta ha sex vissa dagar i månaden månad ut och månad in för att inte missa någon chans och sen ska man behöva gifta sig också, inte för att man vill utan för att man måste för att öka chansen för adoption.. Nä, man kan ju bli deppig för mindre!

Önskar också alla i tråden ett stort lycka till! Kanske vi kan följas åt lite? Orkar inte längre skriva BIM-listor och vill bli gravid-trådar för man blir så deppig när andra plussar så fort och man själv blir kvar.. 

Jag känner igen det där... Folk droppar av en efter en medan man själv är inne på försök 30 (som vi nu är), eller tja, månad 30 i alla fall...

Fick mensen i förrgår. Så inget + den här gången heller. Inte för att jag trodde det, men man önskar ju ändå. 

Ska börja med pergo på dag 5 och sen är det ultraljud dag 12. Lite spännande att se vad det visar men samtidigt så visar äl-test, tempning samt prover att jag har ägglossning så jag vet inte vad det ska hjälpa till med.. Gyn ville först att vi skulle vänta till hösten och se om det tog sig spontant men hon märkte hur besvikna vi blev så då fick jag prova pergo bara för att prova nått tror jag. Hon menade att det kanske skulle kunna ta sig nu för till sommaren har man ju mer tid och kan ha mer sex så att chanserna ökar. Grr, som att vi inte fattar att man måste ha sex för att bli gravid. Hon började visa ett schema, typ äl är i mitten av cykeln men då bör man börja ha sex ett para dagar innan osv.. Jag är inte dum i huvudet! Tänk om det bara var så enkelt att man inte fattat att ha sex på rätt dagar..