Min bebis vaknar hela tiden om jag inte ligger bredvid när han sover

Jag tror tvärtom...att ditt barn är trygg, men vill helst ha mamma nära.
Använder han napp?
Tror du att han skulle kunna ligga kvar om han får lyssna på lugn musik?
Har han några gosedjur som han tycker om eller någon snuttefilt?

Har du prövat att lägga honom någon annanstans än i sängen? Jag har lagt mina barn på golvet i TV-rummet när de var små (bäddat på lekfilten). Fast de har sovit, så har de verkat notera att jag funnits i närheten och det har aldrig varit riktigt mörkt eller tyst. De har sovit gott där tills jag tagit med dem i sängen när jag själv lagt mig ...

Har en som är 9 mån och är likadan! Jag tror mest det är separationsfasen som håller i sig och vi gör helt enkelt så att varje gång han vaknar så kilar vi till sängen, bekräftar hans gråt och vyssjar om. Ibland räcker det med lite buff i rumpan, smeka på ryggen och ibland så räcker inte det utan han vill somna om i famnen och då får han göra det. 
Hans syster gjorde likadant från ca 7 mån till 12 mån. Man får turas om helt enkelt men det går över! 

Det kan ju vara separationsfasen som spökar, som några har skrivit. Vår son har aldrig kunnat ligga på egen hand, det dröjde lääänge innan jag ens kunde lägga ner honom bredvid mig istället för att ha honom i famnen eller ligga kloss mot mig i sängen. Jag har aldrig uppfattat honom som otrygg, han har bara stort närhetsbehov. Vi har honom fortfarande i soffan bredvid oss under kvällstid.

Känner igen det där från min dotter. Jag gick tillbaka till henne och nattade om ett otal gånger vissa perioder, men det är som sagt (förhoppningsvis) övergående så snart sover han säkert lugnare. Det är bara att härda ut, tror jag.

Vi hade det också så en period. Vi gick in och klappade om och nattade om en massa gånger, och det blev många tidiga kvällar. Hon vaknade nämligen inte av att lampan var tänd eller datorn i gång, så vi satt/låg i sängen och läste, surfade, pratade, tittade på film... Däremot funkade det inte att låta henne sova i soffan eller på golvet i teverummet eller något sånt.

I alla fall så gick det över efter ett tag. Det höll kanske på i 2-3 månader.

Instämmer med alla tidigare inlägg. Så gjorde våra barn med. Tror att trejde sov bättre, men honom nattade vi aldrig. Han satt i sjalen och sov och gick och la sig med oss...

Vår dotter har också vaknat minst en gång i timmen och det gjorde hon tills hon var nästan 1,5 år. Fram tills hon var drygt 1 år somnade hon i vår famn i soffan eller under en promenad men sen började hon störas av ljuset och tv:n så då började vi lägga henne i sängen istället. Jag fick springa som en galning (pappa dög inte) och det slutade ofta med att jag la mig tidigt för att läsa eller ibland även somna. Nu är hon 2 år och vaknar mycket sällan på kvällen längre. Men jag kommer ihåg hur frustrerande det var! Hon var dock så ändå från liten, så om du har lite tur kanske det lägger sig ganska snart med ditt barn eftersom han tidigare har sovit bra.

För övrigt tror jag absolut inte att han är otrygg! Stort närhetsbehov i en fas som kan vara väldigt jobbig för alla inblandade.

Vi har det precis likadant. Min dotter är snart 6 månader och sover bra när jag ligger bredvid, men vaknar hela tiden annars. Eller egentligen vaknar hon så klart även när jag är där, bebisar har ju korta sömncykler, men när jag är bredvid somnar hon om direkt. Jag har inga råd att ge direkt utan ville mer bekräfta att du inte är ensam. Oftast löser vi det genom att jag går och lägger mig och läser eller tittar på TV i sängen. Det värsta är att hon ibland vaknar med något som liknar nattskräck eller i alla fall mardrömmar och det är så himla jobbigt för då är hon så ledsen och nästan okontaktbar. 

Min tjej är väldigt tydlig med utvecklingsfaserna så jag tror att hennes dåliga kvällssömn just nu beror på det utvecklingssprång hon är inne i. Så kanske det är även för er? Precis som alla andra här skriver tror jag inte att ert barn är otryggt utan bara närhetstörstande. Man får söka tröst i att det går över helt enkelt. Det gör i alla fall jag. Sådana här trådar där andra skriver att de varit med om samma sak tycker jag är skönt att läsa när man annars omges av bebisar som sover hela nätter och mammor som rekommenderar diverse kurer och säger att man måste öva barnen på att vara själva.

Jag upplever inte hennes sömn som någon stor grej, varken på kvällen (förutom att mardrömmarna skär i hjärtat) eller natten, då hon fortfarande ammas mycket. Men i mötet med andra blir det ibland svårt, för det är liksom meningen att man ska tycka att det är superjobbigt om inte bebisen sover hela nätter om man då inte tycker det är det nästan lite provocerande. 

Håll ut lite bara så går det över. Jag minns faktiskt just den perioden med mitt barn. Jag fick smått panik men det gick över ganska snabbt.

Jag hade precis samma problem när min dotter var mindre. Läs "Somna utan gråt" av Elizabeth Pantley. Den hjälpte mig jättemycket. Den handlar inte bara om att få barnet att somna själv, utan hur du får barnet att känna sig tryggt och att sova hela natten. Den är jättebra! Lycka till =)

tack för svaren. Nu är sonen 10 månader och oftast sover han själv tills jag lagt mig, det var bara att härda ut den jobbiga perioden och finnas till lite extra även om vissa kvällar var tokjobbiga.    

Vad skönt att läsa den här tråden. vi har det också så... (dotter 5 mån)
Jag upplever det egentligen inte som jättejobbigt mer än att det såklart skulle vara skönt med lite egen tid på kvällen, samt att det känns som press från andra att man måste lära henne att somna själv... men men. Vi kommer nog på någon rutin som passar oss så småningom

Håller med ovanstående. Mellan 8 och 11 månader var det många uppvaknanden för sonen. Det var jobbigt. Nu är han 15 månader och sover oftast från han somnar vid halv åtta till vi går och lägger oss vid elva. Sett så här i efterhand så var det bästa att acceptera att det är som det är och turas om så gott det går.

Vår trea är likadan, fast det är lite bättre nu, han är 8 månader.. Och förhoppningsvis blir det ännu bättre snart 

Tänkte bara föreslå (för andra som kikar in i tråden i efterhand) - kanske en värmekudde bredvid bebisen i sängen kan få den att känna sig lugnare även om ingen ligger bredvid den just då?

Håller med dom flesta. VÅr lilla tös har och är så.
La ner och hon sov aldrig mer än max en timme ensam.
Vi löste det genom att hon helt enkelt fick sova på soffan tills vi gick och la oss. Så fick hon vara nära och känna att vi var där.
Sen när vi gick in och la oss tog vi henne med oss.

Nu när hon är lite större(15 månader) så ligger hon sidan om storebror och ibland så sover hon tills vi går och lägger oss men som nu ikväll vakna hon efter 1½ timme och ligger nu här i soffan och sover som en stock :)

Lycka till med er lilla!

Åh jag vet hur det känns.... vår son vaknade hela kvällarna under flera månader. Kan det va så att han börjat krypa?... runt den åldern så händer det mycket och just att de utvecklas så mycket kan ju göra att de kräver extra mycket närhet däremellan. Har tyvärr inga bra tips... mer än tålamod.