• Anonym (Bi)

    Bi

    Har alltid varit med män..gillar män. Har nu min första relation med en kvinna. Till frågan hon ställde mig. Lär jag sakna män??

  • Svar på tråden Bi
  • Jondin

    Är du själv man eller kvinna? Inte för att det spelar någon roll egentligen men :)

    Jag är kvinna och har nästan alltid varit med män, men för ca 6 år sedan träffade jag en kvinna. När det tog slut tänkte jag att jag skulle "försöka" träffa en kille ist. Men nä, tjejer är mer spännande enligt mig helt enkelt. Fyra relatinoner med tjejer senare är jag nu förlovad och har barn med en och har aldrig varit lyckligare!

    Jag tror inte det spelar någon roll om det är män eller kvinnor, man har väl alltid den där tanken att "undra om jag gör rätt val". Är man tillsammans med en datanörd kan man ju undra om man kommer sakna idrottaren man hade innan. Är man tillsammans med en slarver kanske man undrar om man kommer sakna pedanten man hade innan. Det ger sig med tiden. Lev i nuet och oroa dig inte i förtid!

  • Anonym (Bi)

    Jag är kvinna..men till saken är att jag inte än är söker på hur jag vill framtiden ser ut.. Som sagt min första tjej o det e sååå bra men samtidigt skrämmande..

  • Anonym

    hej!

    Jag tycker alla era åsikter och tankar var intressanta. Jag skulle själv behöva lite råd. jag lever tillsammans med en kvinna sedan 4 år tillbaka. Jag är bisexuell. Men känner mig mkt vilsen. Jag tänder mest på killar i fantasin, men gillar att ha sex med min tjej med, brukar längta till varje gång. Jag har  ångest över att jag inte vet om jag gör rätt som är med en tjej istället för en kille. 

    Tänk om jag gör slut med henne, och så hittar jag ingen bra kille, någon annan tjej är jag inte intresserad av för jag har redan den bästa. Och så får jag va singel och så vill jag ha barn snart då blir jag singelmamma.... ush jag tänker så långt. Men faktum är att hur ska man sluta längta efter det andra könet?
    Vi har en underbar relation och bråkar sällan, har bra sex och känner trygghet med varann. Vi vill ej ha ett öppet fröhållande så det behöver ni inte skriva som förslag.

    Kan jag vara tillsammans med henne eftersom jag älskar henne även om jag sexuellt är kanske 60% straight och 30-40% homo?

    Och jag är nyfiken på era definitioner av att älska någon, min är: man längtar efter dem, man känner att man vill höra av sig ofta, man längtar till den gemensamma framtiden, och man känner tillgivenhet. Kom gärna med egna åsikter.

  • Jondin

    Det känns inte som att oron är kopplad till kön egentligen. Den där känslan "undra om jag kan hitta någon som passar mig bättre, men tänk om jag blir ensam istället" kan nog alla känna. Särskilt när man är i en trygg relation med någon man älskar, men som har blivit lite slentrian. Man vill ju ha tillbaka den där spänningen. Ni vet, känslan av att vara nykär och upp över molnen. Inte riktigt veta allt om varandra, utan med nyfikenhet iaktta och analysera varandra. Efter ett tag känner man ju varandra så bra så det där pirret känns inte lika tydligt.

    Som bi är det nog lätt att blanda in oron att man kanske saknar det andra könet. Det kanske man gör, vad vet jag, men jag har då sällan stött på någon personlig egenskap som jag fallit för hos någon som har med deras kön att göra. Jag gillar utåtriktade, positiva, roliga och lättsamma personer med självförtroende. Inget av detta har ju med kön att göra.

    Jag älskar även att vara nykär, och vill ha det där pirret. Men jag väljer hellre tryggheten och det stabila förhållande vi byggt upp. För när man tänker efter är det jävligt jobbigt att vara nykär också. Man mår lite lätt illa hela tiden, är alltid på helspänn och väntar på varningssignaler, och riskerar att vilja för mycket och istället bli sårad.

    Är man lite småtrött på sin vardag tror man oftast att det är partnern man tröttnat på. Men testa att hitta på lite nya grejer så att ni får nya saker att prata om. ta en danskurs, byt jobb, renovera lägenheten, börja en ny sport... Umgås i en ny miljö och i en annan situation då du får se din partner i nytt ljus igen.

    Ett annat trick är att prata om tiden när ni blev ihop. Hur såg ni varandra? Vilka egenskaper trodde ni att den andra hade? Vad föll ni för? Genom att prata om det och gå tillbaka i tiden kan det pirra till igen :)

  • Anonym

    Hej jondin!

    Fast i mitt fall handlar det om att jag saknar det andra könet. Men ja jag brukar tänka på hur det kändes när vi träffades. Och jag var jättekär och det var hon med. Det är bara så svårt att känna att det är ok att vara med den här personen resten av mitt liv. Jag har alltid möjligheten att ändra mig, jag behöver inte bli rädd. Så borde jag tänka.

    Ja när man är nykär är man ständigt rädd för att personen inte ska älska en, och att hela tiden uppträda sitt bästa osv.

    Vad är din definition på att man älskar någon? jag är alldeles för analyserande och håller ofta på att tänka på om jag älskar henne eller om det övergått till vänskap osv. Jag tror till 98% att jag fortfarande älskar henne men det är svårt.

  • Jondin

    Jag vet att jag älskar min sambo eftersom jag älskar det liv som vi gemensamt byggt och jag skulle inte byta bort det mot något. Hon känner mig och jag känner henne. Men ändå tycker jag att hon är spännande och jag vill alltid höra hennes åsikter om saker och ting.

    När jag är ifrån henne önskar jag att hon följt med, även om jag innan jag åkte tyckte att det skulle bli kul med en kväll iväg från hemmet. Jag är stolt över henne när jag berättar om henne för andra, jag beundrar hennes egenskaper och tänker ofta att jag haft sån tur som träffat någon som passar mig så bra. Det är väl min definition :)

  • Anonym

    Jag trorar att alla människor är mer eller mindre bisexuella. ÄN har jag inte hittat henne som får mitt hjärta att slå snabbarare, men vem vet här hon dyker upp. ;)

  • Anonym (Wow)

    Jag har varit gift x antal år... separerade o utforskade samma kön. WOW!! Men saknaden efter maken o familjen var för stark så jag återvände... Men nu saknar jag Henne..sexuellt... Önskar man kunde ha båda...  :(

Svar på tråden Bi