Bi

Är du själv man eller kvinna? Inte för att det spelar någon roll egentligen men :)

Jag är kvinna och har nästan alltid varit med män, men för ca 6 år sedan träffade jag en kvinna. När det tog slut tänkte jag att jag skulle "försöka" träffa en kille ist. Men nä, tjejer är mer spännande enligt mig helt enkelt. Fyra relatinoner med tjejer senare är jag nu förlovad och har barn med en och har aldrig varit lyckligare!

Jag tror inte det spelar någon roll om det är män eller kvinnor, man har väl alltid den där tanken att "undra om jag gör rätt val". Är man tillsammans med en datanörd kan man ju undra om man kommer sakna idrottaren man hade innan. Är man tillsammans med en slarver kanske man undrar om man kommer sakna pedanten man hade innan. Det ger sig med tiden. Lev i nuet och oroa dig inte i förtid!

Det känns inte som att oron är kopplad till kön egentligen. Den där känslan "undra om jag kan hitta någon som passar mig bättre, men tänk om jag blir ensam istället" kan nog alla känna. Särskilt när man är i en trygg relation med någon man älskar, men som har blivit lite slentrian. Man vill ju ha tillbaka den där spänningen. Ni vet, känslan av att vara nykär och upp över molnen. Inte riktigt veta allt om varandra, utan med nyfikenhet iaktta och analysera varandra. Efter ett tag känner man ju varandra så bra så det där pirret känns inte lika tydligt.

Som bi är det nog lätt att blanda in oron att man kanske saknar det andra könet. Det kanske man gör, vad vet jag, men jag har då sällan stött på någon personlig egenskap som jag fallit för hos någon som har med deras kön att göra. Jag gillar utåtriktade, positiva, roliga och lättsamma personer med självförtroende. Inget av detta har ju med kön att göra.

Jag älskar även att vara nykär, och vill ha det där pirret. Men jag väljer hellre tryggheten och det stabila förhållande vi byggt upp. För när man tänker efter är det jävligt jobbigt att vara nykär också. Man mår lite lätt illa hela tiden, är alltid på helspänn och väntar på varningssignaler, och riskerar att vilja för mycket och istället bli sårad.

Är man lite småtrött på sin vardag tror man oftast att det är partnern man tröttnat på. Men testa att hitta på lite nya grejer så att ni får nya saker att prata om. ta en danskurs, byt jobb, renovera lägenheten, börja en ny sport... Umgås i en ny miljö och i en annan situation då du får se din partner i nytt ljus igen.

Ett annat trick är att prata om tiden när ni blev ihop. Hur såg ni varandra? Vilka egenskaper trodde ni att den andra hade? Vad föll ni för? Genom att prata om det och gå tillbaka i tiden kan det pirra till igen :)

Jag vet att jag älskar min sambo eftersom jag älskar det liv som vi gemensamt byggt och jag skulle inte byta bort det mot något. Hon känner mig och jag känner henne. Men ändå tycker jag att hon är spännande och jag vill alltid höra hennes åsikter om saker och ting.

När jag är ifrån henne önskar jag att hon följt med, även om jag innan jag åkte tyckte att det skulle bli kul med en kväll iväg från hemmet. Jag är stolt över henne när jag berättar om henne för andra, jag beundrar hennes egenskaper och tänker ofta att jag haft sån tur som träffat någon som passar mig så bra. Det är väl min definition :)