Efter en drös med tester hoppar jag in i den här gruppen.
Har två barn sedan tidigare relation och väntar nu det tredje.
Lyckliga li: håller självklart tummarna för dig. Här är en till med en massa funderingar, knasiga tankar.... känner mig inte så där lugn och supercool.
jag känner mig milt sagt förvirrad kring testa eller inte testa...
Jag vet helt enkelt inte vart jag står och hur jag vill göra. Skulle jag göra KUB och det skulle ge mindre bra värden så ska man ju helst vara beredd att ta fvp, men det tas ju så sent och innan man fått besked är ju bebisen rätt stor... så då talar det helst för MKP eftersom man kan göra det tidigare i grav, men det finns inga kromosomfel i släkten så det går ju bort.....Är också rädd för missfallsrisk.
Vill också komma till "insikt" som andra här i gruppen har gjort.
Jamtlandsstatus: här där jag bor så erbjuds MKV i vissa fall som alternativ till FVP vid förhöjd sannolikhet för kromosonavvikelser vid KUB. Mannen ifråga är lika förvirrad som jag, men vi pratar och vrider och vänder på funderingarna.
Jag jobbar med personer som har olika funktionsnedsättningar och ser dagligen konsekvenser av funktionshinder och visst i många fall även positiva saker.
Tror det blir till att bolla funderingarna med BM på mvc (privat), jobbar inom landstinget och känner inte riktigt för att prata med kollegor på kvinnokliniken. Sen har jag ju alla kloka personer här inne, känns så skönt att få ta del av hur alla resonerar. Som det känns nu så blir det ingen undersökning, men det finns ju tid att ändra sig på.
Larven: men så roligt, grattis!!!!
Lyckliga li: Skönt att ni fått besked. Har fått känslan av att det kommer att synas rätt fort på mig den här gången, är redan nu "svullen" men vi väntar med att berätta för familjen. Har berättat för en på jobbet så därefter är det mina barn som ska få veta något.
Tänker att de gott och väl kan få börja tissla och tassla när mina kläder börjar strama. Får se vem som vågar fråga först. Överlag tror jag att jag kan få en del oönskade reaktioner, t ex från min mamma, som kommer undra hur jag skall orka, var vi skall bo osv. Men det är ju egentligen bara omsorg... Min bästa vän vet, men hon och jag följs åt i allt så det var givet att hon skulle få veta först. Före maken faktiskt. 
Larven: Massvis med kramar till dig
Men så fantastiskt roligt!!!
Ingen rolig helg, fick åka in idag och mest troligt missfall.
hej på er. åkte som sagt in akut i fredags där de först misstänkte njursten alt utomkvedes men det visade sig senare vara ett missfall. Visst det var tidigt i grav men jag är ledsen iaf.
Har inte lyckats slita mig från tråden utan brukar gå in och läsa ibland. Hoppas att snart få vara med "på riktigt"!
Hejsan!
Nu törs jag nog ge mig till känna igen, var med i den här tråden i okt/nov -11 men fick då ett mf. Är nu gravid i v 9, och denna gång är det inte bara en bebis utan två. Blev smått chockad när läkaren sa att "här är det ju två".... Har två barn sedan tidigare förhållande (14 och 8år).
Hur ska man egentligen tänka kring KUB, jag känner mig helförvirrad och vet faktiskt inte hur jag ska tänka eller göra. Läkaren jag träffade igår tyckte att jag gott kunde göra KUB pga ålder och en möjlighet att mentalt kunna ställa in sig om siffrorna inte skulle vara så bra. Hur har ni andra gjort/tänkt kring detta
Har varit på inskrivning nu och vi tackade nej till KUB, istället har vi bokat tid för ett privat UL 12/12 ska vi få se vilka som döljer sig i magen!
Erofila: stort grattis till underverket!