• Anonym (Phagofobi)

    Jag har phagofobi.

    .. sådär ja. Det var nog den första gången jag har skrivit det. Jag har phagofobi. Det innebär att jag har fobi för att svälja och började för 2 år sedan. I början kunde jag knappt svälja alls. Jag levde på knappt 2 dl champinionsoppa per dag + vatten eller mjölk. Soppan kunde ta timmar att äta. Jag försökte att äta annat också. Färdigpytt ni vet, då åt jag en sån där liten fyrkant i taget. Oftast fick jag inte i mig mer än några sådana, en halv fiskpinne eller dylikt trots att jag försökte i över timmen. Varje gång jag skulle äta var jag så rädd att svetten rann om mina händer. Jag var alltid uttorkad eftersom jag bara fick i mig den allra nödvändigaste vätskan och jag förstörde mina "sväljreflexer" eftersom jag tuggade så länge. Jag glömde helt enkelt bort hur man sväljer. Under den mest akuta tiden så gick jag såklart snabbt ner i vikt. Jag hade förodligen näringsbrist också, för jag kände mig otroligt svag och mina naglar blev randiga.

    Efter ganska lång tid så blev det sakta bättre. Jag upptäckte vissa saker som var lättare att svälja än andra. Ett tag åt jag nästan bara kexchoklad på mörk choklad. Jag lärde mig även att fetta till min mat, t.ex. så gjorde jag soppor på grädde i stället för vatten/mjölk. Jag var så rädd att jag skulle svälta ihjäl utan att kunna göra någonting åt det.

    Nu är det som sagt 2 år sedan det började och numera håller det sig på en hanterbar nivå. Jag äter fortfarande väldigt sakta och väldigt små mål (äter t.ex. på assietter i stället för tallrikar) . Det pendlar mellan sämre och bättre perioder och ibland kan det även vara situationsbundet. Det finns även flera saker som jag har svårare för att svälja än andra, t.ex. kött. Det är väldigt olika hur mycket jag äter på en dag och kan variera från ingenting alls till flera, men små, mål om dagen. Ska jag vara helt ärlig mot mig själv så "går jag nog runt" tack vara choklad.

    En normaldag kan se ut ungefär såhär:


    En billys vegetarisk panpizza delat i 4 delar och utspridda över dagen. kaffe choklad
    Jag är 167 cm lång och väger 49 kg. Ser smal ut, men inte utmärglad. Den lägsta uppmäta vikten var 46 kg med kläder på, men jag vågade aldrig väga mig när det var som värst.

    En del av mina nära vet om problemet, men det är inget jag berättar för andra. Det finns säkert dem som tror att jag har en ätstörning, fast de förstår nog inte på vilket sätt. Jag undviker att äta på t.ex. restauranger eller hemma hos andra, eftersom det knappt märks att jag rört maten och man vill ju inte förolämpa någon. Mitt intresse för mat är helt dött, men det finns trotts allt bra stunder då jag tycker att det är gott att äta och det slinker ner relativt enkelt.

    Nu har jag fått skriva av mig:) Om någon av er läsare har några tankar eller frågor kring detta så är det välkommet.
  • Svar på tråden Jag har phagofobi.
  • Anonym (#)

    Usch, låter väldigt jobbigt! Får du proffesionell hjälp?

    Din vikt låter ju inte helt förfärlig, men jag tänker på näringsbrist, hur mår tänder, hår, hud, tarmar etc?

  • Anonym (hm)

    vill bara ge dig en stooor KRAM!!!!

    kämpa på!

  • Anonym (Phagofobi)
    Anonym (#) skrev 2011-05-18 12:39:52 följande:
    Usch, låter väldigt jobbigt! Får du proffesionell hjälp?

    Din vikt låter ju inte helt förfärlig, men jag tänker på näringsbrist, hur mår tänder, hår, hud, tarmar etc?
    Nej, jag sökte två gånger i det mest akuta stadiet. Men blev avfärdad. Det var på VC ch jag tror inte att de kände till sjukdomen, den är ju ganska okänd. Vid det tillfället visste jag inte själv att det fanns en diagnos. Så jag gav upp och accepterade att det var något jag skulle få lösa ensam. Jag tror att det är övning (utsättning), övning och övning som är botet och det måste jag ju naturligt utöva varje dag för att inte svälta ihjäl. Förmodligen kommer det att fasas ut över tid. Det är ju en enorm skillnda nu och om man jämför med när det började. Det har dock stått ganska stilla det senaste året och mest pendlat upp och ner.

    Min vikt känns ganska okej med tanke på omstädigheterna, men jag vet ju som sagt inte hur kroppen mår egentligen. Att jag håller vikten upp beror nog mest på att jag äter ganska mycket godis och väldigt fet mat.
    Anonym (hm) skrev 2011-05-18 12:39:54 följande:
    vill bara ge dig en stooor KRAM!!!!

    kämpa på!
    TackHjärta
  • Emmi27

    Men oj! Vad hemskt att bli avvisad från VC :S Även om de inte känner till den här fobin så borde de väl fatta att det är nåt som inte står rätt till om en människa inte klarar av att svälja mat. Har du själv nån aning om varför det blev så? Det är ju bra att du klarar dig på det lilla du får i dig men med tanke på att det är mycket godis så kan det ju förstöra tänderna osv och att kroppen påverkas vilket gör det ännu dummare att du inte blivit tagen på allvar när du sökt hjälp. Hoppas att det så småningom försvinner på nåt vis även om du måste klara det själv!!

  • Anonym

    Fruktansvärt! Tragisk sjukdom och skrämmande bemötande av vcDemon. Du vet säkerligen att det är långt ifrån hälsosamt, både psykiskt och fysiskt, att leva som du gör. Jag tycker att du omedelbart bör ta kontakt med en psykoterapeut eller kbt-terapeut. Bor du i närheten av något av landets större sjukhus bör du kunna få hjälp där. Om inte så ta kontakt genom telefon. Du kan också begära en remiss som du fyller i själv och skickar iväg. Tyvärr är det så att vara sjuk är ett heltidsjobb!Rynkar på näsan I värsta fall får du sätta dig på akuten och vägra gå därifrån förän du fått den hjälp du MÅSTE ha!

    Jag hoppas innerligt att du klarar av det här och snart får den hjälp du förtjänar! Stor kram!!!

  • Triple Trouble

    Kbt kanske kan hjälpa dig, vet många som blivit hjälpta trots väldigt svåra fobier.

  • Anonym (Phagofobi)
    Emmi27 skrev 2011-05-18 14:23:50 följande:
    Men oj! Vad hemskt att bli avvisad från VC :S Även om de inte känner till den här fobin så borde de väl fatta att det är nåt som inte står rätt till om en människa inte klarar av att svälja mat. Har du själv nån aning om varför det blev så? Det är ju bra att du klarar dig på det lilla du får i dig men med tanke på att det är mycket godis så kan det ju förstöra tänderna osv och att kroppen påverkas vilket gör det ännu dummare att du inte blivit tagen på allvar när du sökt hjälp. Hoppas att det så småningom försvinner på nåt vis även om du måste klara det själv!!
    Anonym skrev 2011-05-18 14:57:03 följande:

    Fruktansvärt! Tragisk sjukdom och skrämmande bemötande av vcDemon. Du vet säkerligen att det är långt ifrån hälsosamt, både psykiskt och fysiskt, att leva som du gör. Jag tycker att du omedelbart bör ta kontakt med en psykoterapeut eller kbt-terapeut. Bor du i närheten av något av landets större sjukhus bör du kunna få hjälp där. Om inte så ta kontakt genom telefon. Du kan också begära en remiss som du fyller i själv och skickar iväg. Tyvärr är det så att vara sjuk är ett heltidsjobb!Rynkar på näsan I värsta fall får du sätta dig på akuten och vägra gå därifrån förän du fått den hjälp du MÅSTE ha!

    Jag hoppas innerligt att du klarar av det här och snart får den hjälp du förtjänar! Stor kram!!!


    Triple Trouble skrev 2011-05-18 18:55:53 följande:
    Kbt kanske kan hjälpa dig, vet många som blivit hjälpta trots väldigt svåra fobier.
    Tack för era svar:) Jag blir verkligen jätte glad över era uppmuntrande ord och råd. Det känns härligt att äntligen "prata" om det här, även om det bara är på internet. Kram till er.{#emotions_dlg.flower} Jag har skrivit svar på era frågor här nere. Ursäkta att det blev långt.

    Om VC

    Nej, jag var mycket besviken. Det enda som gjordes var att de kollade i min hals med en spegel för att se om det såg normalt ut. Vilket inte ens blev ordentligt utfört pga vad jag anser var samarbetsproblem från läkarens sida, å andra sidan hade undersökningen inte gett något iaf eftersom mina problem är psykiska.  Sedan avskrevs det som normalt och att det nog skulle gå över om ett par dagar. Det enda rådet jag fick var att dricka många varma drycker för att slappna av i halsen. Då kände jag mig verkligen som ensamast i världen. Jag var så rädd. Rädd för att äta och rädd för att svälta ihjäl. Realistiskt sett så skulle jag ju förmodligen inte dö av näringsbrist, så mycket förtroende har jag ändå för sjukvården. Men när man knappt ätit eller druckit något på flera veckor så känns det som om kroppen skulle kunna klappa ihop vilken sekund som helst.

    Senare uppdagades det att mitt blodsocker låg nära diabetesgränsen. Blev uppkollad några gånger till, men när provresultaten inte blev bättre så valde man att låta det vara. Är därför ganska orolig för mitt höga sockerintag.

    Hur det började

    Jag vet inte varför det blev så, men jag vet hur det började. Först bör ni känna till vissa saker om min bakgrund. Jag har haft flertalet fobier och psykiska besvär i mitt liv t.ex. OCD och panikångest. Förmodligen grundar det sig i en medfödd sårbarhet i kombination med en triggande miljö/uppväxt. Mina besvär har dock aldrig påverkat mig till den graden att jag inte har kunnat leva mitt liv, jag har t.ex. aldrig varit sjukskriven. Olika psykiska besvär har tagit olika tidsperioder av mitt liv i anspråk, men jag har alltid lyckats jobba mig genom dem tillslut. Det ena verkar dock ersättas av det andra förr eller senare och ibland undrar jag om jag någonsin kommer att få vara i fred? Det började med att en tanke flög förbi lite löst i mitt huvud "tänk vad jobbigt det skulle vara om man inte vågade svälja". Den återkom några gånger efter det. Bara susade förbi i mitt huvud, helt odramatiskt. Så en dag, satt jag i soffan och skulle äta en bulle och då tog det tvärstopp. Jag försökte tvinga mig att svälja, men jag hade helt glömt bort hur man gjorde. Det tvärvända där och då, på en sekund gick jag från normalt sväljande till helt oförmögen.

    Om behandling.

    Ja, förmodligen är det kbt terapi jag skulle behöva/behövt. Ett problemen är att det finns någon ordentlig kbt terapi där jag bor. Jag vet det, för jag har en syster med stora psykiska problem. Hon och vi har kämpat för behandling (kbt) i många år. Hon har varit sjuk i 20 år och har under denna tid varit helt oförmögen till ett drägligt liv. Ändå finns det ingen hjälp att få. Vårt landsting vägrar betala för att hon ska få komma till ett av landets större sjukhus, där rätt behandling finns. Så mitt förtroende för psykvården här är ganska skadat. Men kanske skulle det finnas kbt terapi för mina lättare problem, det ska jag inte säga säkert. Jag har faktiskt gått i kbt terapi en period. Det var på BUP när jag var yngre, de använde sig uppenbarligen av det:) Jag har även gått hos vanliga kuratorer och psykologer i kortare perioder, med varierande resultat, dock inte för phagofobin.

    I kbt terapi är ju en av grunderna att utsätta sig för det man är rädd för och det gör jag ju själv varje dag och känner att rädslan (ångesten) minskar ju längre tiden går, så jag hoppas att jag ska lösa det själv tids nog.

    Det verkar dock som att jag om och om igen utvecklar psykiska besvär och jag undrar om man på något sätt kan behandla orsaken bakom detta för att få vara frisk i framtiden? Det känns som det viktigaste för mig. Phagofobin kommer jag ta mig ur förr eller senare, det vet jag. Frågan är bara vart man ska börja, för jag vet inte vad som är orsaken.

    Tänkte även skriva vad jag har ätit idag, för att ni och jag ska få en bild av hur det kan se ut. (Oftast tänker jag inte själv särskilt mycket på hur mycket eller lite jag äter, så det kan vara nyttigt att se det skrivet.)

    En Bärry yoghurt.
    Tre koppar kaffe.
    150 g smörgåstårta.
    100 g mjölkchoklad.
  • Anonym (Phagofobi)

    Ja just det. Oftast äter jag faktiskt mycket bättre mat än billyspizzor och smörgåstårta, men de senaste dagarna har jag jobbat kväll och därför inte orkat göra någon riktig mat när jag har kommit hem. Det är dock väldigt viktigt för mig att jag tycker om maten jag ska äta och att den är "lättsvald". Jag älskar t.ex. potatis, det är bra på alla sätt:)

  • Fri
    Tack för att du delade med dig av detta här! Jag är alltså inte ensam.. :) 
    Jag har precis samma "problem" som du och i början kände jag mig ensammast och sjukast i världen. Jag vågade nästan inte berätta det för någon för jag trodde ingen skulle förstå. Det började med att jag inte kunde äta kött, det var för segt och "stort" att svälja, trodde jag skulle kvävas. Sen blev det bara värre så tillslut fick jag bara i mig näringsdrycker och yoghurt (utan bitar i) i princip. Gick till VC för trodde det var nått fysiskt fel.  Hade världens tur för fick den bästa läkaren jag träffat, som tog mig på allvar, han gjorde en röntgen av min strupe,som såklart inte visade något :) och det är därför jag nu vill skriva till dig. För idag mår jag bra! jag har fått en underbar kbt-terapeut som precis som du säger "utsätter mig för det obehagliga." För när jag är hos honom känner jag mig trygg och låter inte rädslan styra mig. och känner äntligen att det blir bättre istället, det känns hoppfullt. Jag behöver inte längre ta extra smör i såsen eller extra socker i kaffet för att inte bli totalt undernärd, för idag kan jag äta det jag vill! & njuter av det! :) & får lära mig att mina tankar inte är verklighet. Lycka till! Och det blir bättre.... :) Hopp & Styrka till dig KRAM!
  • Nikkili

    Näringsdryck....köp det..5 stycken med full näring ger dig ett dagsbehov...efter du har testat så ber du en dietist skriva ett recept på dom...då spelar det ingen roll om du kan äta,utan trycker ner det du kan men får ändå näring i dig!

  • Anonym (Phagofobi)
    Fri skrev 2011-05-19 21:54:17 följande:
    Tack för att du delade med dig av detta här! Jag är alltså inte ensam.. :) 
    Jag har precis samma "problem" som du och i början kände jag mig ensammast och sjukast i världen. Jag vågade nästan inte berätta det för någon för jag trodde ingen skulle förstå. Det började med att jag inte kunde äta kött, det var för segt och "stort" att svälja, trodde jag skulle kvävas. Sen blev det bara värre så tillslut fick jag bara i mig näringsdrycker och yoghurt (utan bitar i) i princip. Gick till VC för trodde det var nått fysiskt fel.  Hade världens tur för fick den bästa läkaren jag träffat, som tog mig på allvar, han gjorde en röntgen av min strupe,som såklart inte visade något :) och det är därför jag nu vill skriva till dig. För idag mår jag bra! jag har fått en underbar kbt-terapeut som precis som du säger "utsätter mig för det obehagliga." För när jag är hos honom känner jag mig trygg och låter inte rädslan styra mig. och känner äntligen att det blir bättre istället, det känns hoppfullt. Jag behöver inte längre ta extra smör i såsen eller extra socker i kaffet för att inte bli totalt undernärd, för idag kan jag äta det jag vill! & njuter av det! :) & får lära mig att mina tankar inte är verklighet. Lycka till! Och det blir bättre.... :) Hopp & Styrka till dig KRAM!
    Tack tackHjärta Det var verkligen uppmuntrande att höra. Du ger mig hopp! Kan du svälja helt normalt nu och utan att tänka på det?
    Nikkili skrev 2011-05-19 22:14:15 följande:
    Näringsdryck....köp det..5 stycken med full näring ger dig ett dagsbehov...efter du har testat så ber du en dietist skriva ett recept på dom...då spelar det ingen roll om du kan äta,utan trycker ner det du kan men får ändå näring i dig!
    Testade det redan för två år sedan och jag har fortfarande näringsdrycker hemma. Problemet är att om jag släpper efter och tar den "enkla vägen" genom näringsdrycker så kommer jag att sluta kämpa med att få i mig riktig mat varje dag och kanske aldrig ta mig ur detta. Men det är klart, jag kanske borde ta till näringsdrycker de gånger jag vet att det är lönlöst.
  • Nikkili
    Anonym (Phagofobi) skrev 2011-05-20 08:14:31 följande:
    Tack tackHjärta Det var verkligen uppmuntrande att höra. Du ger mig hopp! Kan du svälja helt normalt nu och utan att tänka på det?
    Nikkili skrev 2011-05-19 22:14:15 följande:
    Näringsdryck....köp det..5 stycken med full näring ger dig ett dagsbehov...efter du har testat så ber du en dietist skriva ett recept på dom...då spelar det ingen roll om du kan äta,utan trycker ner det du kan men får ändå näring i dig!
    Testade det redan för två år sedan och jag har fortfarande näringsdrycker hemma. Problemet är att om jag släpper efter och tar den "enkla vägen" genom näringsdrycker så kommer jag att sluta kämpa med att få i mig riktig mat varje dag och kanske aldrig ta mig ur detta. Men det är klart, jag kanske borde ta till näringsdrycker de gånger jag vet att det är lönlöst.
    Gör det ...kroppen tar skada av att gå på reserver och den svåra vägen kan kosta dig utslitna inre organ,som njursvikt,levercirros och nedsatt immunförsvar!
  • MammaBella

    Kan det kanske vara en ide att trots när nu fått i dig mat att dricka en näringsdryck jusst för att få i dig lite fler näringsämmnen för kroppens hälsas skull!

  • Anonym (Phagofobi)

    Hej igen!

    Vill bara skriva av mig lite eftersom jag är i en riktigt nereperiod nu. Det går faktiskt ganska bra att svälja, men pga den lilla mängden mat jag äter per dag så försvann alla hungerkänslor och matsug för år sedan. Jag har börjat jympa mer regelbundet men orkar inte få i mig tillräckligt för att inte gå ner i vikt. Min sambo är bortrest (över en vecka) och jag har ingen som helst motivation att fixa mat. I går åt jag bara ett rostat bröd och lite chips, trots att jag var i väg och jobbade. Dessutom har det varit en ganska tuff period käslomässigt och ångesten sätter sig direkt på ätandet för mig. I flera dagar kunde jag inte ens ta en bit fast föda i munnen uta att få kväljningar.. Ja, det har varit tufft. Känner mig överlag trött och sliten. Men idag kommer mina barn hem och då kommer jag få både laga och äta normala mål (om än inte mängdmässigt). I morse vägde jag 47 kg.

  • Yosie

    Vad stark du är som orkar kämpa mot dig själv!!  Dessutom modig som delar med dig av detta. =D

    Om du känner att du behöver hjälp så vänd dig direkt till öppenvården inom psyk, ingen remiss borde behövas och jag lovar att dom tar dig på allvar. Berätta dessutom om dina tidigare problem redan vid första kontakten så är det lättare för dem att ordna hjälp snabbt.

    Det kan finnas en möjlighet att medicin kommer att kunna hjälpa till att slippa ångesten för att svälja och det andra som besvärar dig. Hur skulle du ställa dig till det? Även om kanske inte ångestdämpande är första alternativet utan kanske antidepressiva tabletter (som faktiskt har påvisad effekt på ocd, ångest osv)

    Fortsätta kämpa som du gör, du gör ju ett enormt jobb plus att du arbetar.    =) 

  • Anonym (Phagofobi)
    Yosie skrev 2011-06-17 15:49:03 följande:
    Vad stark du är som orkar kämpa mot dig själv!!  Dessutom modig som delar med dig av detta. =D

    Om du känner att du behöver hjälp så vänd dig direkt till öppenvården inom psyk, ingen remiss borde behövas och jag lovar att dom tar dig på allvar. Berätta dessutom om dina tidigare problem redan vid första kontakten så är det lättare för dem att ordna hjälp snabbt.

    Det kan finnas en möjlighet att medicin kommer att kunna hjälpa till att slippa ångesten för att svälja och det andra som besvärar dig. Hur skulle du ställa dig till det? Även om kanske inte ångestdämpande är första alternativet utan kanske antidepressiva tabletter (som faktiskt har påvisad effekt på ocd, ångest osv)

    Fortsätta kämpa som du gör, du gör ju ett enormt jobb plus att du arbetar.    =) 
    Tack för ditt svar:) Blir så glad är man får någon respons. Ang psykvården så är jag fortfarande väldigt skeptisk. Men det är något jag faktiskt börjar överväga. Förutom phagofobi har jag det senaste året haft väldigt stora problem med ångest, mycket toppar och dalar och dessutom misstänker jag att jag har någon åt borderline hållet. Så egentligen borde jag verkligen ta en kontakt.

    Jag har varit emot att medicinera innan, men om det skulle kunna hjälpa mig och förhindra att jag utvecklar någon ny fobi så är det värt att testa. Att svälja tabletter är dock inget alternativ (har aldrig kunnat det), men de flesta går ju att krossa.

    Tack:) Det värmer verkligen. Jag jobbar som timmis inom tre verksamheter och upplever det väldigt positivt och att det förbättrar min psykiska hälsa. Mina två barn har jag varannan vecka och jag upplever också att deras närvaro påverkar mig till det bättre. Jag hoppas verklige inte att detta påverkar dem. Jag äter nästan alltid när dem äter, men oftast mindre än de
  • Yosie

    Om man inte provar att söka hjälp vet man inte vilken hjälp man kan få. Det kan ju hända att du får den perfekta hjälpen för dig, även om någon annan upplevde sin kontakt annorlunda. Skulle du bli dåligt bemött sök dig då någon annanstans. =)

    Finns här om du behöver pepp i kontakten med öppenvården.  =)
     

  • Body science

    Gammal tråd men de hade varit intressant att veta hur de går för ts så här ett par år senare. Jag kände mig så träffad av ts bakgrundshistoria att de var läskigt. även för mig har tanken på att inte kunna svälja susat förbi lätt i huvudet och för två veckor sen blev de så och nu tar jag mig inte ur de.

Svar på tråden Jag har phagofobi.