Hur ska jag hantera min sambos lillebror?

Jag bor ihop med den mest fantastiska kille man kan tänka sig, allt är riktigt bra även relationen med hans föräldrar och syster. MEN han har en lillebror (sladdis) på 12 år (5:e klass) som jag håller på att bli "galen" på.

Min sambo flyttade hemifrån när han var 18 (vi är idag 23 år) och vet att lillebrodern tyckte det var jobbigt, vilket helt klart är förståeligt. När sedan storasyster flyttade 1 år till USA blev det inte heller lättare och jag vet att han varit mycket ledsen över att syskonen flyttat. Nu är dock storasyster tillbaka hemma (21 år) och varenda gång vi är där eller när dom hälsar på oss kan han inte bete sig! Han vägrar smaka på mat, de gör i de flesta fall "special mat" till honom och det dansas väldigt mycket efter hans pipa. Han är även lite "utfryst" i skolan och rider på ridskola och eftersom jag som mångårig hästtjej nu blivit en stor "idol" för honom är det tusen frågor varje gång, vilket jag inte riktigt tycker är roligt. Sen ska han även hålla på och "uppfostra" vår hund och ropa och ha sig med den, vilket jag inte tolererar!! Där har jag försökt sätta ner foten och han lyssnar inte. Föräldrarna verkar inte tycka att detta är ett problem, de säger bara "du har väl också varit 12 år?" till min sambo när han konfronterar dem. Javisst vi har också varit 12 år men jag hade ALDRIG fått bete mig som han gör.

Jag har nu börjat tröttna rejält! Jag börjar känna lite småhat till den här ungen och jag vill inte känna så. Men ska man få stå ut med vad som helst?

Tacksam för svar!

Hej!
Det låter som om din killes lillebror verkligen blivit behandlad som den "sladdis" han är. Föräldrarna har inte orkat eller velat sätta samma gränser för honom som de kanske gjort för de äldre syskonen. Barn som inte får några gränser utnyttjar det och hamnar då lätt i sådana här ohållbara situationer som du beskriver.
Den här 12-åringen har dessutom varit med om att bli av med två förmodligen omtyckta äldre syskon och hänvisats helt till föräldrarna.
När ni sedan kommer på besök vill han ha ut så mycket som möjligt av den situationen. Ni är ju två vuxna personer som han kan lära sig mycket av.
Jag tror att det är viktigt att ni sätter egna gränser mot honom men också bjuder honom på lite av det ni har, t.ex hunden och ridintresset.
När han t.ex ställer hundra frågor till dig om ridning så begränsa tiden eller antalet frågor, men besvara dem på ett för honom bra sätt. Kanske kunde ni två någon gång följas åt till stallet på ditt initiativ.
När det gäller hunden så ta er lite tid och lär honom hur man gör med en hund och låt honom träna på det under ert överinseende, men sätt stopp för det ni inte accepterar. Det är ni och ingen annan som ska sätta det stoppet.
Vad föräldrarna gör när ni inte är där och hur de hanterar hans mat etc är deras sak och oförmåga. Kanske kan ni träffa honom utan att föräldrarna är med. Då är det era matregler som gäller.
Det är inte barnets fel att det beter sig illa när det inte får några gränser. Men ni kan hjälpa honom genom att visa att det finns mycket att vinna på att göra som ni säger. Då blir också samvaron trevligare för er.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Hur ska jag hantera min sambos lillebror?

INNEHÅLL