Hur gör ni som har ett ensambarn?

Nje...vi är ofta ensamma på helger. Idag var på tivoli. Jag tror inte behovet är så stort ännu. Han är ju omgiven av massor av barn på dagis hela veckorna. Ibland åker vi till min syster som har ett jämnårigt barn.

Vår son fyllde fem innan jul. I höstas lekte han med en kompis någon enstaka gång men nu i vår märker man att barnen allt mer vill leka med varandra efter förskolan också. Ofta när vi hämtar får vi frågan från kompisar om de får kom hem till oss eller om sonen får komma hem till dem och leka.

Vad vi märkt är att man som förälder till endast ett barn får vara den pådrivande i planerandet av leken. De med fler barn tycker ofta det är väldigt trevligt att deras barn leker med kompisar men tycks inte ha lika stort behov av att själva bjuda in till lek.

Vår son har lekt med en kompis ungefär en gång per månad och då alltid på helgen, men det hade kunnat vara oftare om vi nappat på alla barns önskemål om att få komma hem till oss.
Dessutom har han under våren varit bjuden på tre kalas varav han hade möjlighet att vara med på två.

Vill ni att dottern ska leka med kompisar får ni nog vara beredda att dra det största lasset med att vara den som arrangerar leken. Jag tycker dock inte att ni ska dra er för det för de flesta föräldrar uppskattar verkligen att deras barn leker med en kompis även fast de har syskon.

Det bästa är ju om man förutom kompisarna på förskolan kan hitta en granne hemma som barnen kan leka med. Vi hade en jämnårig pojke som granne och pojkarna hade stor glädje av varandra tills grannarna flyttade 30 mil bort efter förra sommaren ;-(.

Fritidsaktiviteter har vi inte börjat med än eftersom sonen är väldigt trött på kvällarna. Det kan ju annars också vara ett alternativ till att träffa kompisar. Har ni en stor lekplats i närheten finns det ju stor chans att någon av kompisarna är där nu när vädret inbjuder till mer utevistelse.

Lycka till!

Det är mest på sommaren och andra längre ledigheter som vi anstränger oss för att organisera så att hon får leka med någon. På helgerna tror jag inte hon har så stort behov av det, hon går på dagis 40 timmar i veckan och det verkar räcka ännu så länge. Fast jag jobbar på att hitta jämnåriga här i husen omkring för det vore roligt om hon hade någon kompis i närheten, men ännu så länge har jag inte hittat någon som skulle kunna passa i ålder.

Jag förstår hur du tänker, och litegrann samma sak har jag också känt. Att vår sons kompisar med syskon kanske inte har samma "behov" av att komma och leka.
Samtidigt tror jag att vi själva också skulle kunna vara bättre med att ta initiativ till att hämta dagiskompisar och leka på helgerna och så. Men grejen är att min man jobbar skift så vi värdesätter verkligen den lediga tid vi har ihop. Varannan helg jobbar han så då ser jag och sonen till att umgås med mor-och farföräldrar och sånt som vi inte hinner med annars. Och de lediga helgerna spenderar vi på vårt lantställe.

Sen har vi det så bra ordnat att sonen har en dagiskompis två hus bort så det blir ofta spontanlek både på vardagarna efter dagis, och på helgerna. De ser varandra i trädgården och så blir det att de leker en timme eller två.

Vi har tur som har goda vänner med ensambarn så vi träffas ibland, vi åker hem till mormor/morfar, min syster som bor på landet och har mycket djur. Någon gång/ helg träffar vår dotter (6 år) andra barn och övrig tid är hon nöjd med att vara med vuxna.
Dessutom har vi grannbarn som hon kan leka med om/när vi är hemma.

Vi har tyvärr ingen släkt i närheten så det blir inga spontan besök hons mormor/morfar eller farmor/farfar eller kusinlekar mm (de flest är för övriga 12 år och uppåt ändå).

Jag känner som vissa andra skriver att tiden på fsk är intensiv och hon där får kompisar att leka med, samt att det är mysigt att bara vara vi på helgen. Men samtidigt märker jag på henne att hon behöver andra "utmaningar" än oss vuxna. Hon är oerhört social. Jag känner det lite som min uppgift att ge henne lekkompisar nu när hon inte har ett syskon. Ilands problem ja visst men ändå.

Många ggr när vi inte har något bestömt går vi till lekplatser, men det är inte det samma att bara träffa nya lekkamrater hela tiden.

Vi bor i ett område där vår dotter är enda barnet i hennes ålder. Det finns dock en fsk på gården och de barnen leker hon med när vi är ute på vardagarna.

Ville bara ha tips och tankar från andra i samma sits.

Bor i ett område med mycket barn så det räcker att gå ut på gården.

Vår dotter fyller snart 5 år och märker hur kompisar blir allt viktigare.
Nästan varje helg och nån gång i veckan styr vi upp lek med nån kompis.
Vi har även åkt på utflykt och tagit med en kompis.
De har sååå kul:)
Det brukar bli ca 3 timmar åt gången.
Jag känner de andra föräldrara och är trygg att lämna vår dotter hos dom och deras barn funkar bra när dom är här.

Vi har oxå 1 aktivitet/ vecka. Innan dans , just nu ridning,till hösten blir det nog simning.

När är släktkalas osv finns det kusiner i samma ålder.

Så vi umgås mycket men jag känner ändå att vi har mycket mysig familjetid ändå.
Vi vuxna har inga egna aktiviteter utann ägnar vår fritid till familjen.

Vi har turen att bo nära lekkamrater så hon trampar glatt iväg när hon blir leksugen (och drar även hem kompisarna så att dom får leka här emellanåt). Ibland plockar vi även med andra barn hem ifrån dagis för lite eftermiddagslek.

Vi ordnar inte med något särskilt. På helgerna hänger han mest med oss men han är ute på gården ofta och om det är något barn där så kanske han leker med dem om han har lust. Det enda vi tänker på är att han måste aktiveras, vara ute och göra något för annars blir han rätt odräglig.