det gör inte så förbannat ont som alla säger

Jag tycker att det är synd att en sån här tråd fylls med den ena hemska förlossningshistorien efter den andra. Man är inte korkad som gravid, man vet i regel att saker kan gå rakt åt h-e och att man får försöka bli så beredd man kan på att saker inte blir som man tänkt, att det gör outhärdligt ont, att man får men för livet osv.

Men man måste få plats att peppa sig själv, att ladda inför att försöka vara så avslappnad man kan. Att få ro att visualisera en bra förlossning också (om än inte smärtfri). För att VÅGA föda är stort! Att inte få panik vid blotta tanken av det kan kräva en hel del arbete.

Det är väl klart att jag (vi) förstår att inte alla förlossningar är som TS, att kanske hon t.om. tillhör en vansinnig minoritet. Men jag tycker ändå att det är helt underbart att TS har valt att delge sin historia för den hjälper mig att känna mig starkare inför min förlossning. Den hjälper mig fokusera på möjligheterna och inte de potentiella problem som jag trots allt ändå är nyktert medveten om finns där.