När är det ok för bonusmamma att vara med på dagisfester?

Jag kan förstå både dig och mamman..

Du sa det själv du bor och är förlovad med hennes ex, du ska snart föda hans barn och hennes dotter bor även med er ibland och verkar gilla dig.. Hon känner kanske att du har tagit det som borde ha varit hennes. (vilket såklart inte är ditt fel) 

Jag tycker du gör rätt som inte går på dagisfesten eftersom att du vet hur mamman kan komma att reagera, du tänker på flickans bästa och det är ju det viktigaste. MEN jag tycker nog att du ska kunna börja följa med på sånna grejer i framtiden, flickans lillasyster eller lillebror som snart föds måste ju få komma med på skolavslutningar och så vidare och då kan ju inte mamman kräva att bebisens mamma ska stanna hemma.

Du skulle ju kunna låta mamman veta i förväg när du ska med så att hon kan "förbereda sig" lite mentalt och inte få utbrott.

Svår situation...

Klart du som bonusmamma kan följa med, du är ju en del av barnets liv precis som mamman och pappan.

Jag drar en suck av lättnade varje gång jag läser en tråd här på fl ang bonus- och bioföräldrar problem, för vi har aldrig haft några såna. Jag har varit med på mina fd bonusbarns avslutningar mm. biomamman har varit med och vi har alltid haft trevligt. Mina barns biomamma är alltid med vi avslutningar eller annat som skre i skolan/dagis, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Mamman i detta fallet måste ju inse att det handlar om barnet, inte er vuxna. Snart blir barnet så stort så det kommer undra varför du eller ev syskon aldrig är med. Tråkigt när vuxna människor inte kan bete sig civiliserat för sitt barns skull.

Jag får en känsla av att du och din sambo inte varit tillsammans så länge? Om allt gått väldigt snabbt mellan er så kanske det är därför mamman reagerar som hon gör?

Jag kan tycka att du bör kunna gå på sånna här saker eftersom du är en del av dotterns liv. Samtidigt hade jag nog valt bort det den här gången eftersom du misstänker att reaktionerna kan bli negativa. Risken är att flickan blir ledsen om det blir bråk om henne.

Då är det bättre att träffas på samarbetssamtal eller liknande innan du följer med på sånt här.

Tack! Jag håller helt med er.. Jag avundas er som har ett gott samarbete med bioföräldern, jag skulle tycka det va så roligt om det kunde fungerat. Angående att jag "tagit" något som var hennes, i detta fallet var det biomamman som avslutade förhållandet mellan henne och min sambo. Hon asså att hon önskade att han skulle träffa någon ny och gå vidare. När hon fick redan på att han gjort detta sex månader senare ångrade hon att hon gjorde slut och gjorde allt hon kunde för att förstörs mellan oss. Hon gick hem till min sambo mitt i natten och grät sig in i hans lägenhet och bad att få sova över och ringde hela tiden m.m Så vårt förhållande fick en lite dålig start kan man säga. Hon har kommit över honom nu tror jag men att dottern träffar mig är känsligt och kommer nog vara det. Hon klarar inte av avundsjukan som hon känner mot sitt ex att han nu är lycklig, har köpt hus, förlovat sig och ska bli pappa igen. Jag har viss förståelse för henne, men kan ändå tycka att om han faktiskt har gjort slut med någon kan man inte ändra sig bara för att den personen som blev dumpad går vidare! Det är nog jättejobbigt att vara bioförälder och ha att göra med bonusföräldrar men någonstans är det ju så livet ser ut och för barnens skull får man nog gilla läget och inse att andra vuxna spående en viktig roll i sitt barns liv. Jag hoppas kunna vara delaktig i någonting i framtiden iaf. Kram på er!

Ber om ursäkt för alla klantiga stavfel, skrev på mobilen.. Suck! Haha! Och ett litet tillägg, nej vi har inte varit ihop så mycket mer än ett år men jag tror ändå inte att det hade gjort någon skillnad. Biomamman vill ändå inte att min sambo ska vara lycklig utan föredrar om han är singel och att det var hon som hade gått vidare med en ny man. Människor är underliga..

Vad jag menar är att om ni bara varit tillsammans en så kort tid och dessutom så tätt inpå deras separation så har hon en poäng ändå.
Det är knappast ultimat för dottern att ni har skyndat på allt istället för att ge henne tid och jag har en viss förståelse för att mamman är orolig och tycker att ni kanske inte sett till barnets bästa.

Sen ska ni inte behöva ta hennes svartsjuka, men ni kanske kan ha en viss förståelse för att hon kanske tänker på dottern också?

Det var bra att tacka nej. Ligg lågt i några år. Det kommer att ordna upp sig men det kan ta ett tag.

Håller med den som skrev att ska aldrig flickans syster eller bror få följa med sin mamma och pappa till storasysterns dagis för att storasysterns mamma inte vill det. Nä du. Hon avslutade förhållandet och får helt enkelt bita i det sura äpplet. Hon kan ju inte neka sin dotter sitt syskon eller dess mamma.

Till Jodåsåatt: Du är inte bonusförälder antar jag.. Det finns självklart barn som mår dåligt av att föräldern träffar någon ny, denna lilla tjejen var bara dryga 1 år när jag träffade henne och nu är hon 3.Hon minns inte att hennes föräldrar bott ihop och hon och jag har ett fantastiskt förhållande där hon kommer till mig lika mycket som till pappan. Hon vill tröstas av mig, vill att jag lägger henne ibland, ropar efter mig det första hon gör när hon kommer hit och pratar om mig på dagis etc. Du får det att låta som om jag skulle vara en skadlig influens på hennes liv? Man kan inte dra slutsatsen att alla barn mår dåligt av en bonusförälder. Och våran lilla tjej gör det absolut inte.

Om man gör slut med någon tycker jag att ett halvår är mer än lagom tid att låta den man dumpat få gå vidare. Allt i vårt förhållande har gått väldigt fort, vi tappade bort tiden i all kärleksyra men har hittat mitt livs kärlek och allt fungerar så fantastiskt bra. Även om ett år inte är så lång tid är vi inga 20-åringar som inte vet vad vi vill ha i livet. Är det rätt så är det rätt ibland, även om jag vet att många är skeptiska till sådant. Vi har hört från många att vi borde väntat, men väntat på vad? Vi har inte skyndat heller utan allt har bara fallit sig naturligt för oss. Konstigt kanske men rätt för oss.

Jag vet inte riktigt om man har rätt som bioförälder att ens ex och hans nya väntar på att man själv ska få tid att acceptera någon annans liv. Det tycker jag är liiite orimligt. Hade hon förklarat på ett trevligt sätt att hon känner sig hotad av mig och att hon mår dåligt av vårt förhållande kanske jag hade kunnat bemöta den diskussionen. Men när någon beter sig som hon gör med bara otrevligheter tappar man liksom lusten till slut.

Det är säkert jättejobbigt för biomamman att min sambo "hann före" henne i jakten på det perfekta förhållandet, hon var otrogen med han bästa vän och träffade en massa killar medans han gick och väntade på att hon skulle ta sig samman. Men det hände inteoch då träffade han mig och blev blixtkär. Detta fick hon nys på och då var det bara min sambo som gällde igen. Men då var det ju för sent. Och det är väl där skon klämmer.

Hur mycket hänsyn ska man visa någon som inte vill en väl? Menar du att jag ska låtsas som om jag inte finns ett par år tills hon har hittat en livskamrat? Vet inte riktigt om jag håller med dig.

Och till er som tycker att jag tar rätt beslut, visst. Men beslutet tar jag absolut inte för mammans skull utan för dotterns och min sambos skull.