jådåsåatt skrev 2011-05-26 11:05:23 följande:
oOoo: fast du lägger in en väldigt konstig tolkning av mina inlägg, den får du stå för helt själv. Är det dina egna åsikter så stå för det, projicera dem inte på mig är du snäll.
Självklart är män också offer för könsrollerna, jag har aldrig påstått något annat.
Jag tror att de i grunden inte är någon skillnad på mäns och kvinnors band till sina barn. Dock kan en kvinna inte komma undan barnet under graviditeten på samma sätt som män kan, redan där blir det lättare att à avstånd.
När jag blev gravid mot min vilja tog jag beslutet att inte adoptera bort barnet bl.a. pga rädslan för hur folk skulle döma ut mig.
Min dotters pappa var lika livrädd som det som väntade som jag var och valde att vara frånvarade, stöttningen han fick från familj och vänner och det faktum att ingen utom jag sa att det var fel val hjälpte honom avsevärt med hans beslut.
När min dotter föddes hade jag redan ett band med henne genom graviditeten som en frånvarande pappa inte kan få. När jag lärde känna henne älskade jag henne självklart.
När min dotters pappa efter tre år lärde känna henne fick han samma känslor som jag för henne och även om jag självklart tycker att han har ett personligt ansvar för sina val så förstår jag att samhällets stöttande roll inte direkt hjälpte honom att få en relation med sin dotter.
Jag tycker att samhällets ursäktande syn på frånvarande fädrar är förkastlig, men jag har aldrig någonsin påstått att den inte drabbar männen negativt med.
Jag tror också graviditeten gör att mamman knyter an till sitt barn starkare än mannen under den tiden. Men att begatellisera mannen anknytning och säga att det bara är för honom att lämna om han inte vill vara pappa är inte rätt. Han blir pappa mot sin vilja precis som mamman blir mamma mot sin vilja.
