Kvinna VS Man lurad att skaffa barn. Vad är värst?
Det är naturligtvis lika fel att luras oavsett kön på den som luras. Sen tycker jag väl att jämförelsen inte funkar riktigt då det i ena fallet handlar om att luras och i det andra fallet om att sabotera.
En rättvis jämförelse vore om en man eller en kvinna påstår sig vara steril men inte är det. Fast jag förstår när jag läste de sista inlägget att poängen inte var tillvägagångssättet utan själva lurandet i sig. Och då har jag svårt att se skillnaden.
Diskussionen om abort i sammanhanget har jag lite svårt att förstå. Att det skule vara en förmildrande omständighet att kvinnan kan göra abort. Nästan som jag tycker tvärtom om man ska in och peta i det. Mannen som blir lurad han är lurad rakt av, har inget ansvar i processen efteråt utan har "bara" att välja mellan att vara en bra pappa för sitt barn eller att inte vara det. Om diskussionerna i många av trådarna på FL är representativa för folk i allmänhet kommer han förmodligen få sympatier hur han än gör.
Kvinnan däremot, hon ställs inför ett för många så gott som omöjligt val. Välja att avsluta ett påbörjat liv i sin kropp eller att föda ett barn hon egentligen inte önskar. Måste vara ett oerhört svårt val för många att ta. För andra är det inte ens ett val även om den juridiska möjligheten finns. Men ändå ser samhället det som ett val - och jag har förstått genom att läsa här på FL att många utgår från att ett val om abort är ett val om man vill ha barn eller inte. Väljer hon att föda barnet och sedan lämna det för att bli uppfostrad av pappan med hänvisning till att hon blivit lurad kommer hon knappast få några sympatier.
Inte för att omgivningens sympatier kanske är det viktigaste i sammanhanget men ändå...
Men oavsett allt detta anser jag att varje människa som ingår en sexuell relation som kan leda till att ett barn blir till bör vara förberedd på att det kan hända. Att ens partner var opålitlig är inte på något sätt ett frikort för att behöva ta hand om sitt barn. Gäller både män och kvinnor.