När jag fick min dotter kom de aldrig nå foster vatten(blev igångsatt efter en låång väntan)är de nån som har varit med om det? Var ju ändå på extra kontroller för att se att det inte var för lite vatten. men i journalen från bb står det: Inget synligt fostervatten( under förlossningen)?!
När vattnet gick för mig senast var det i samband med att jag var och kissade. Kan det inte ha runnit ut då? Annars låter det ju konstigt, barnet borde ju ha varit väldigt påverkat om du inte haft fostervatten???
Nej det är ju det jag inte fattar! !2 dagar innan förlossningen trodde jag att de hade börjat läka liiite men var då på koll å läkaren sa att de inte va det.. Dom hade ju tänkte ta hål på hinnorna å så men det hans aldrig..det känns skummt å dom hade som inget svar till mej heller..Dom sa bara att isf måste de ha varit lite och att de kom ut samtidigt som bebisen, men ändå om jag har varit på kontroller å dom sa ju att allt såg bra ut!! :S
Om man har tidig vattenavgång så märker man det väldigt tydligt för värkar startar oftast igång då. Själv fick jag tidigt vattenavgång vecka 26, men nytt fostervatten produceras ju hela tiden. Men jag blev inlagd med sängläge och konstant övervakning. Har man tidig vattenavgång så får man alltid prematur bebis för man måste föda i i senast vecka 36 då. Bebisens lungor och inre organ är klara då för att klara sig själva. I mitt fall så fick jag bla kortsison sprutor för att bebisens lungor skulle utvecklas så snabbt som möjligt i fall han kom ut i vecka 26.
Så står det inget i journalen så har du haft fostervatten men inet märkt av när det avgick. För de är väldig övervakning om man har för lite fostervatten och då borde du bli inlagd.
Jag hade lite/inget fostervatten, sökte för att jag inte kände bebis knappt alls mot slutet i kombination med att magen slutat växa. Vid ultraljud upptäcktes att det inte fanns något vatten och jag blev inlagd + ingångsatt dagen efter så det agerar man ganska snabbt på. Det behöver inte per automatik vara farligt för barnet men för säkerhets skull så vill man övervaka och få ut barnet om så är fallet. Jag har inte läckt och det finns ingen direkt förklaring till detta, inte vad jag fått veta trots frågor i alla fall...
De tog hål på mina hinnor under förlossningen och det kom inte en droppe, de gjorde om proceduren tre gånger för att vara säkra på att de "gjort rätt". Bebis hade klarat sig bra ändå men får väl kompensera med simskola och mååånga badhusbesök 
Hade du haft dåligt med fostervatten hade de upptäckt det vid ultraljud, det ser de enkelt då det blir mycket svårt att mäta bebis mm. om det saknas vatten!
Med första barnet märkte jag inte av att vattnet gick, dom skulle ta hål på hinnorna för att skynda på förlossningen men då fanns där inget vatten. Varken jag eller barnet var påverkade av det o dom gjorde inget speciellt på bb heller.
Med andra barnet märkte jag när vattnet gick men fick inga värkar, blev igångsatt ca 1½ dygn senare o sen gick det undan. Då räknades det som tidig vatten avgång o då fick både jag o barnet antibiotika i samband med förlossningen + att dom höll extra koll på oss på BB.
varken jag eller förlossningspersonalen vet när mitt vatten gick., ingen märkte något i alla fall. Därför stannade vi kvar en natt på BB istället för att gå hem samma dag.
Det rekommenderades av barnläkaren m a a eventuella infektioner hos bebisen om det skulle vara så att vattnet gått lång tid innan förlossningen.
Men inget hände med bebisen, frisk som en nötkärna.
Personalen tyckte inte att det var något särskilt med det tror jag, de kollade tempen regelbundet, det var väl det enda
Jag gick en vecka över tiden...åkte in till specialistklinik för att "något kändes konstigt" (tack och lov att jag lyssnade på den känslan). Vid flödeskontroll visade det sig att det fanns NOLL fostervatten kvar (och det hade inte läckt ut). Moderkakan hade helt enkelt börjat ge upp! Den hade helt slutat producera fostervatten, och dragit ner på näringen, tack och lov inte syretillförseln dock. Så det blev en snabb igångsättning. tack och lov mådde min dotter bra hela tiden, men jag hade ångest i lång tid efteråt eftersom läkarna sa "hade du väntat ett dygn till är det inte säkert att hon hade överlevt"...just tanken på att min "obehagskänsla" räddade livet på henne, och att det BARA hängde på det kändes lite kusligt...
Min moderkaka började antagligen ge upp redan i v 39 eller nåt. Jag gick dessutom ner 2 kg helt plötsligt i slutet av grav. antagligen då det slutade bildas fostervatten. Dessutom sjönk magen ihop på ett märkligt sätt, vilket jag påtalade för min kossa till barnmorska, men hon sa hela tiden "du oroar dig för mycket, nu får du sluta, allt är bra, åk hem och lägg dig på soffan och ta det lugnt!!" (och hade jag lyssnat på henne, så hade, som sagt, min dotter troligtvis inte levt idag...)