Baby led weaning

Har läst här ett tag men nu tar jag och hoppar in.

Vi har blivit "tvingade" att ge oss in på det äventyr som är blw. När tösen var fyra månader så började vi lite smått med smakportioner (mest för att "alla andra" gjorde det) och blev aningen förvånade när hon vägrade bli matad men vi tänkte inte mer på det då hon fick så ont i magen att vi inte ville fortsätta.
När vi väl tog upp det hela igen så var det samma visa igen, hon ville verkligen inte bli matad, däremot åt (nåja, åt och åt, tog det i munnen ett tag för att sen dreggla ut det igen) hon glatt så länge hon fick äta själv. Jag hade aldrig hört talas om en 4-5 månaders som ville äta själv så jag gjorde lite sökningar på nätet och ramlade av en slump över information om blw och ju mer jag läste desto vettigare lät det hela. Dessutom blev ungen så lycklig när vi gav henne gurkstavar eller minimajs att tugga på.
När hon blev 6 månader i augusti började vi mer "rejällt", dels äter hon puré och gröt på egen hand (med sked, hon har ännu inte riktigt förstått att det går att äta sånt med fingrarna) och dels får hon plockmat, oftast något av det vi själva äter.
Det som egentligen har varit jobbigast med det här är mathetsen som finns. "Alla" jämnåriga barn började med puré när barnen är 3-4 månader och nu äter de massor. Får gång på gång frågan om hur mycket tösen äter och jag skäms nästan för att säga att hon nyss börjat och inte får i sig så mycket ännu. Ändå vet jag att vi gör precis rätt utifrån hennes förutsättningar. Hennes mage fixade inte mat när hon var 4 månader och uppenbarligen har hon bestämt sig för att det är hon som ska styra. Enda gångerna hon protesterat mot mat har varit när vi aktivt försökt mata henne eftersom det inneburit att vi fått hålla fast hennes armar för att hon inte ska få tag på skeden. Trotts detta kan jag ibland bli lite stressad över att jag verkligen inte vet hur mycket hon får i sig.
Nåja, att det här är rätt är det inget tal om och jag har allt mer fått med min man på tåget även om han varit mer skeptiskt till det här än jag.

Det här blev visst en smärre roman men ville dela med mig lite av mina erfarenheter och funderingar.

Tack Daeminimon!

Ja, det är faschinerande hur fixerad man kan bli vid sina småttingars bajs. Ungefär samtidigt som vi började ge henne något att tugga på vid varje måltid där vi själva åt så blev hon ganska hård i magen och när hon väl bajsar har det en aning annan lukt. Så jag gissar på att hon faktiskt får i sig mer av det vi gett henne än vad vi tidigare trott. Alltid något.

Blev så glad igår när vi skulle äta kvällsmat. Vår skrutt satt i sin barnstol och tittade på när vi dukade och när jag plockade fram hennes tallrik sken hon upp och sträckte sig efter den. Visserligen sträcker hon sig efter andra saker också (alla sladdar är tydligen jätteroliga nu) men inte på det sättet. Uppenbarligen är det här med tallrik och mat en riktig höjdare, det är nog bara de sakerna hon har reagerat på med samma entusiasm.

Idag blev det päron här. Första gången hon fick in klyftan i munnen såg det ut som om hon hade slickat på en citron. Trodde aldrig att hon skulle våga sig på den igen men jo då, in i munnen gick den och där kom hon ganska snart på att hon kunde raspa av fruktköttet från skalet. Lite grann svaldes ner men väldigt mycket hostades eller spottades ut, skulle vara så skönt om hon vid något tillfälle kunde förvåna med att få i sig mer, då hade jag blivit lite stärkt i tron att det här faktiskt är rätt väg. För ja, jag nojar fortfarande och ja, jag blir smått stressad inför tanken att gå till bvc och där behöva erkänna att det inte är mycket hon får i sig (Detta till trotts så har vår BVC-tant aldrig utövat påtryckning när det gäller mat så jag vet egentligen inte vad det är jag fånar mig om.)
Hispig förstagångsförälder helt enkelt

Jag nojjade ju loss här igår kväll men efter en natts sömn var oron betydligt förminskad och även om det var mycket av frukostgröten som spottades ut igen så gick en del ner så det är klart att hon kommer få snitts på det där så småningom.
Något av det jag nojjat mest över har varit hur BVC ska reagera på hennes matintag, hon äter ju pyttelite (rent portionsmässigt, inte variationsmässigt) om man jämför med de ungar som började med puré när de var 3-4 månader. Men ingen fara på taket där. Vår bvc-sköterska undrade om hon åt och vad hon tyckte var godast, höjde kanske lite på ögonbrynen när hon hörde att tösen åt själv men kostaterade också att den där lilla damen alltid haft väldigt bestämda åsikter om saker och ting.

Det är så kul att gå in här och läsa och se hur det går för er andra och vilka erfarenheter ni har att dela med er av. Vi är som tidigare sagt lite av ufon i vår omgivning efter som vi väntat så länge med fast mat till vår småtting.

Det har jag också tänkt på och det varierar verkligen enormt. I min föräldragrupp så var det en som fortfarande ammade till mestadels vid 6 månader övriga hade helt gått över till fast mat alt. ersättning. Sen finns det andra kretasar där man blir totalt smuttskastad om man överhuvudtaget sneglar åt annan föda än bröstmjölk oavsett anledning. Nu har jag av medicinska skäl aldrig ammat dotter så jag är nog väldigt fel person att uttala mig men hade jag haft chansen hade jag velat fortsätta åtminstone till hon var halvåret.
Ingen som har hört om dottern och hennes matvanor har någonsin hört om någon som blivit introducerad till mat på det sättet och där har jag också märkt olika reaktioner utifrån åldersgrupp. Tvärtemot vad jag trodde så är det den äldre generationen som tyckt att det varit riktigt häftigt medans de i min generation nog har ansett att vi klemat bort flickan och borde ta i med "hårdhanskarna" för att få henne att acceptera att bli matad.

Nämen så säger man ju inte! Inte helt olik kommentaren jag fick när min dotter var jätteledsen under första tandsprickningen, då hette det att vi under de månaderna hon hade ont i magen hade skämt bort henne genom att ta upp henne och bära så mycket på henne och att det var därför hon nu var så ledsen och gnällig för att hon visste att vi då skulle plocka upp henne.

Skulle vi ta i med hårdhandskarna när det gäller tösens ätande så är det tvångsmatning som gäller och så mycket våld tänker inte jag bruka på ett småbarn, sen får folk anse vad de vill om den saken.

Kall gurka var förövrigt toppen mot dagens tandspricknings-ledsna, För första gången på en timme tystnade hon totalt. (Och hennes pappa som tidigare varit aningen skeptisk mot det här med BLW blev imponerad av hur målmedveten hon tog sig an den. "Hon visste ju precis hur hon skulle få av lagoma bitar av den" kommenterade han efteråt.)

Är det någon mer än jag här som har en småtting om aldrig ammat? Tösen är (tyvärr) flaskmatad från start och om man läser Gill Rapleys bok så låter det som om den saken skulle kunna ställa till en hel del men än så länge har jag inte stött på några direkta problem som kan härledas till detta. Är det någon annan som har erfarenhet av det hela?

1969: Har inte boken här så jag minns inte exakt vad som stod bara att det kunde bli lite krångligare. Bland annat som du säger för att de inte behöver kämpa så för att få i sig maten som ett ammande barn. Och sen också det där att många flaskmatade barn får exakt så många måltider som det står på paketet och inget där emellan oavsett hunger och gnäll. Någon i föräldragruppen tyckte att det måste vara sååå praktiskt för oss för då visste vi ju när dottern skulle bli hungrig nästa gång. Vi har dock kört på samma sätt som om hon hade ammat, när hon är hungrig säger hon till och då får hon, oavsett om det är varannan timme eller går 6-7 emellan. Om nu rekommendationen är att man ska amma fritt borde samma gälla för flaskan har vi resonerad.

Och Daeminimon, jag letade egentligen inte svar utan var mer nyfiken på andras erfarenhet. Alltid kul/intressant att  höra hur andra har upplevt det hela. Särskillt då det verkar vara ganska få flaskmatade barn bland de som kör BLW (vilket naturligtvis är superbra).

(Och tack för länken glömde jag säga, trodde jag hade läst allt på den där sidan men just den texten hade jag missat. Oavsett så speglar den mina tankar om det hela på ett väldigt bra sätt.)

Har nu i helgen (för att helt gå ifrån mitt ursprungsmeddelande) introducerat föräldrarna till BLW, visste inte alls hur de skulle reagera men jösses så stolta de är över lilltösen och efter att ha sett henne mumsa både det ena och det andra är de också övertygade om att det här är helt rätt. Känns jättebra.

Dottern gav sig också på citron idag, trodde hon skulle göra sig av med den illa kvickt men trotts att hon rös med jämna mellanrum så mumsade hon glatt vidare.