Selektiv mutism

Hej, oj hur ska man börja här, min tre och halft årig dotter vart igår diagnoserad med selektiv mutism och undrar om det finns andra föräldrar  i samma situation. Det här började i höstas och har känt sedan dess att något varit fel, varje gång jag skulle lämna henne på förskolan så var hon ledsen och hängde sig fast vid mig, under hennes dagar så pratar hon ingenting, den enda som hon kan prata med är hennes bästa kompis, men med fröknarna kommunicerar hon inte alls med. Nu har det gått 8 månader och kände att det hade gått alldeles för långt eftersom hon inte heller vill prata med andra vänners barn eller släkt, visst hon är två språkig men kan inte se hur det kan påverka situationen eftersom jag själv är uppvuxen med två språk. Hemma är hon hur sprallig som helst, visar när hon är arg glad etc. älskar att spexa och dansa och är en riktig liten prat kvarn. Det är har och är väldigt stökigt på förskolan och byte av fröknar har gått på löpande band och mycke små barn på hennes avdelning, och hon vart väldigt rädd där i höstas när en pojke slog och hotade alla fröknar och barn och att sedan bli instängd på toaletten där och bli bort glömd har väll nog inte hjälpt. För någon vecka sedan fick jag ett samtal när jag stod mitt i en undervisning att min dotter hade blivit jätte ledsen när hon skulle kissa, trodde förstås att nu var det urinvägsinfektion på g, men efter att kollat så frågade jag henne varför hon vart så ledsen så fick jag svar att hon inte ville vara inne på toaletten själv, och det här kunde hon inte säga till sina fröknar. Nu väntar vi på att få gå till BUP i behandlings terapi ca 1 månads vänte tid, och jag hoppas att det verkligen kommer att fungera. Jag vill ju att andra ska se hur sprallig och glad våran tjej är och att hon inte hamnar utanför. Är det någon som har varit på behandlgings terapi? Vore så skönt och höra hur andra upplever selektiv mutism.