Nån mer som lever med en bonde?

Hej TS,
jag lever ihop med en bonde. Har gjort det innan också. Nu ska jag flytta ifrån honom, det har dock med personkemi att göra, inte arbete.

För att svara på dina frågor.
-Ja, han jobbar mycket. Jag jobbar också i företaget. Hans arbetstid uppgår till c:a 10-12 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Jag jobbar 45-60 timmar i veckan uppdelat på alla veckodagar. Arbetstiderna är oregelbundna. Det är svårt att planera in aktiviteter som inte har med arbetet att göra. Under vårbruk och skördeperioderna ses vi i princip inte efter frukost. Vi har tidiga mornar och sena kvällar.
-Ekonomin är halvtaskig. Vi tog ändå över ett företag i drift. Men det första året var riktigt knackigt. Nu går det runt. Men vi gör inga stora pengar på det. Timlönen är usel. Min sambo har tagit ut extremt lite lön för att det ska gå runt.
-Vi har inga barn. Med vårat arbete hade det aldrig fungerat. Jag har dock vänner vars föräldrar är mjölkbönder och de har i princip växt upp i ladugården. De hade föräldrar som båda jobbade i lantbruket så de fick sitta i en kalvbox under mjölkningen. Jag har också vänner där det fungerat att ha barnen på dagis. Det är ju lite enklare om en jobbar borta, men då får nog den dra värsta lasset med barnen.

Det här är så det funkat för oss. Det är dock helt beroende av hur många kor man har och hur driften ser ut på gården (vilka system man har och så).

Motfrågor:
Ska du också jobba på gården?
Ska ni ha anställda?
Hur många kor?
Vilket system?
Hur mycket mark?
Har din man erfarenhet av branschen?
Har ni kapital att starta upp med?

Du behöver inte svara. Om du är intresserad kan du inboxa mig. (skriv om du är intresserad så lämnar jag mitt nick)

Jag lever inte själv ihop med en bonde, men min lillasyster gör!

Nu har hennes sambo köttdjur och spannmål (+ några får, grisar, ankor och diverse andra små djur ) men det är ju en hel del jobb med det också. Syrrans sambo jobbar väldigt mycket i perioder, delar av vår/sommar/höst är det ju 7 dagar/v ofta 16-18 timmar/dygn med vårbruk, ensilageskörd osv. Fyra veckors sommarsemester är ingenting som finns i deras värld ;). Däremot är det mycket lugnare på vintern så de har ofta sin semester då istället!

Ekonomiskt går det bra för dem, syrran har annat jobb (två faktiskt, hon gillar att jobba =P) men de skulle inte ha några problem att klara sig även om hon inte jobbade alls! Det är en stor gård med syrrans sambo och hans bror som ägare + ett antal anställda.

För dem fungerar det här upplägget jättebra, min syster tävlar en hel del och jobbar med hästar, hon har alltid tusen järn i elden och är inte hemma speciellt mycket. Däremot hade deras förhållande aldrig fungerat om någon av dem hade varit en person utan egen hobby/arbete som tog mycket tid, den ena hade nog snabbt tröttnat på att sitta hemma och vänta på den andra...

De har inga barn än men har pratat om det, pappaledighet är ju inget som kommer att hända men eftersom de bor på gården kommer ju barnet/barnen att kunna vara med sin pappa när han är ute och jobbar och syrran slutar antagligen sitt ena jobb och har kvar det andra (det är fullt möjligt att ha med barnet där också)! Hela sambons släkt bor dessutom precis i närheten så barnvakter lär det inte vara brist på, resten av släktens barn har inte gått på dagis utan varit med på gården/släktingar har turats om att passa varandras barn.

Tack för era svar!

Ska du också jobba på gården?
Ska ni ha anställda?
Hur många kor?
Vilket system?
Hur mycket mark?
Har din man erfarenhet av branschen?
Har ni kapital att starta upp med?

Nej det är inte tänkt att jag ska jobba på gården. Inget jag är intresserad av. MEN jag kan dock inte ha kvar mitt jobb som jag har just nu. Då löser det sig inte med dagis på morronen.

Finns en tjej som är syster till en bekant som har varit sjuk och vill komma ut och jobba igen(har jobbat på gård innan) Så nån dag i veckan kanske man har henne på gården (vet ej hon mycke hon kan/vill jobba än)
Sen ska min svärfar oxå hjälpa till (han bor i huset på gården) Men han kommer inte orka hur mycke som helst så länge till. Han kommer mest hjälpa till ute på fälten. inte i stallet.

Vet inte exakt hur många kor det blir (inte så insatt än heller)

Som sagt intre så insatt, haha, dom har sånådär mjölkorkan (4 st) som man går ut med och flyttar från ko till ko

Mark vet jag tyvärr inte heller, dom har precis köpt en gård till med en del mark. Innan har dom haft så dom har haft mat till djuren på sin mark. Men nu har dom ju mer mark....

Ja min sambo är uppväxt på gården som hans pappa har drivit. Och jobabr nu på en annan mjölkgård (större)

Finns kvigor som finns att starta upp med. Men det kommer nog behövas en hel del till. Kan man få Starta eget bidrag?

Jag har ju sett hur mycke sambons pappa har jobbat, hur lite han har tagit hand om sonen. Så vill inte jag ha de! Har ju märkt hur svärfar tycker att sambon bara ska jobba typ och inte ha hand om vårt barn, vilket ingen av oss tycker är oki!
Jag har inga aktiveter själv, har ingen barnvakt till vårt barn.
Svärmor bor några hus i från oss men har ingen bra kontakt med migg och sitt barnbarn. Tror tyvärr även hon här sjuk (i huvudet) Även min sambo tror att något är fel(finns sjukdomar inom familjen) JA jag gillar inte min svärmor!!

Att ta hand om vårt barn mycke har jag inget emot, men jag ska ju oxå orka  med jobb, barn och huset.

Usch så svårt det känns.
Känns som att jag bara ser de negativa i det här ;-(

Jag håller med dig "syrran" men spannmålsbönder har haft enormt mycket bättre ekonomi de senaste åren än vad mjölkbönder haft. Jag har växt upp med den typen av produktion och även om det bitvis är precis lika mycket jobb som på en mjölkgård så är det enormt mycket mer flexibelt. Har man bra anställda och hyfsat stor produktion kan man nog lyckas få semester oavsett produktionsinriktning.

Tyvärr går det inte riktigt att jämföra spannmål/köttproduktion med mjölkproduktion. Det är väldigt olika delar av branschen.

Personligen tror jag inte att barn kan få en bättre uppväxt än på ett lantbruk. Jag lärde mig tidigt tålamod och flexibilitet. Man lär sig att ta hänsyn. Jag och mina syskon gick aldrig på dagis utan var med överallt när föräldrarna jobbade. Vi fick lära oss att roa oss själva och att ta ansvar för varandra. Våra föräldrar var väldigt noga med att se till att vi fick leka med andra barn också.

Det är jag som är "pigan".
Om du vill kan du inboxa mig.

Alltså, det låter som uppbundna kor. Det är tungt arbete.
Om din sambo har erfarenhet av det så tror jag det kan gå bra. Har han jobbat på flera gårdar? Är han utbildad?
Man kan få startstöd för att starta upp lantbruksverksamhet. Då krävs att man har utbildning. Man kan också få investeringsstöd (procensats beroende på stödzon). Investeringsstöden kan användas till att t.ex bygga om eler bygga ut ladugården.
Det bästa är att ta kontakt med en lantbruksrådgivare inom ekonomi för att få hjälp att räkna på det ekonomiska. Till exempel hushållningssällskapet och LRF-konsult har sådan verksamhet. Ekonomin på en relativt liten gård är beroende av vilken del av landet den ligger i. I norra norrland är det bättre ekonomi än i södra Sverige. Ett starkt tips är också att låta någon professionell sköta bokföringen och EU-ansökan, åtminstone de första åren. Det är lätt att små fel får stora konsekvenser om man inte har tid att sätta sig in i allt.

När det gäller de andra bitarna det vill säga relationer och social kontakt så tror jag det är superviktigt att diskutera det innan. Mest så att ingen av er går in med förväntningar som inte kan uppfyllas. Det kan bli så jäkligt att din svärfar lägger sig i massor hur din sambo sköter driften. Det kan också bli så jäkligt att din svärmor tycker att hon ska hjälpa till massor nu när ni fått så mycket att göra (jag har varit med om både och).
Var inte rädd för att ställa krav på din sambo. Både när det gäller ledighet och annat.

Jag tycker inte att du bara ska se det negativa. Det är i slutänden alldeles alldeles underbart att driva en mjölkgård. Tänk dig själv en tidig sommarmorgon, dagg i gräset och idisslande kor. Du och barnen spankulerar in från ladugården med en kanna iskall mjölk att ha till frukostjordgubbarna... ;)
Det är underbart. Men det är också krångligt och jobbigt bitvis.

Jag lever med en bonde... Nu har min gubbe inga djur utan potatis och säd och den biten.
Men hade varit kul att höra om andra i "bonde"förhållanden.. är ju ett minst sagt speciellt liv....

Ingen mer där ute som lever med en bonde?

Hej!
Min sambo har precis dragit igång sin egen gård nu :)
Kommer notg bli tufft nu i början innan pengarna kommer in som dom ska, men vi ska klara de :)

Det är baksidan av bonde livet. Se bara till att du har stöd och vänner som du kan prata med och göra saker med. Första tiden är tuff...

Känner precis som du med min svärmor och hela sambons familj.
Men man klarar det. Men ha ett bra nätverk runt dig för kan bli väldans ensamt ibland...

LYCKA TILL!

Hej. Jag är själv gammal bondson, uppvuxen hela livet bland mjölkkor. Jag vet hur det är, vad det innebär och vad det kan kosta. Då växte jag ändå upp under tiden som avbytartjänst var subventionerat. Idag vet jag inte vad man får betala för att få avbytare. Våran budget kunde inte täcka det vilket innebar att vi inte hade några lediga dagar sista året vi höll på.

En rak fråga bara, vet ni verkligen vad ni ger er in på, helt ärligt? Har sett allt för många som har en romantiserad bild av att vara bonde, men din sambor är ju uppvuxen där säger du så han har väl en ganska bra verklighetsförankring.

Att vara bonde och i synnerhet att ha djur, är ett heltidsjobb 24/7. Oavsett hur sjuk du är måste du upp och ta hand om dina djur, eller snabbinkalla någon för horribla pengar. Det är ett omväxlande och givande jobb OM man verkligen tycker om det, men man måste brinna för det. Kor är inget man skaffar bara för att det ligger i tiden (som det gjorde på 90-talet) eller för att nån släkting vill att man ska ta över.

Personligen skulle jag inte återvända till jordbruket med mindre än att världsfreden hänge på det. :)

Blir lika irriterad varenda gång bonde söker fru drar igång på tv.
Tror folk verklgien att bondelivet är romantiskt och mysigt så är det så fel så.

Inget romantiskt med att knappt se sin sambo och att höra barnen gråta efter pappa när han har haft många långa dagar.

Är en evig kamp det här med livet på landet men det går om man bara vill...

Mitt råd vad gäller ALLA egenföretagare är. Prata igenom innan.
Känns som många partners inte är inblandade i den andres verksamhet.
Att vara egen kräver massor och om man inte är överens och hjälps åt så tror jag det är svårt att få det att funka.
Är man inte insatt i sin partners förehavande så har man sällan någon kunskap om hur mycket tid o energi som verkligen behöver läggas.

Jag lever tillsammans med en "bonddräng", hans far äger maskin och växtodlingsdelen som det är tänkt att han ska överta inom en snar framtid och hans bror djurdelen.
Min sambo är främst maskinförare/reparatör men rycker in överallt där det behövs eftersom det är ett familjeföretag. Är 8 heltidsanställda på årsbasis och jag är en av dom.

Jobbar han/hon mycke?
Det enkla svaret är JA! Han jobbar minst 11(ofta mer) timmar per dag på veckorna och mellan 2 och 12 helger beroende på hur mycket det är att göra.
Hur går det ekonomiskt?
Eftersom vi båda jobbar väldigt mycket och är anställda så har vi det väldigt bra ekonomiskt, får se hur det blir när han blir delägare men som det ser ut nu går det verkligen ingen nöd på oss.
Har ni barn, hur funkar de?
Vi väntar vårat första barn nu och det är väl tänk att jag ska vara föräldraledig först och att han sen ska ta ut pappadagar när barnet blivit äldre och att han eventuellt kan ha barnet med sig om han har kördagar.

Att vara tillsammans med en bonde fungerar otroligt bra för mig eftersom jag själv är uppväxt i och älskar den "världen", det blir ju ännu lättsammare eftersom även jag jobbar 10-12 timmar per dag i företaget.
Fast egentligen borde det inte vara något problem alls om du verkligen älskar din sambo, kärleken övervinner allt så att säga :)
Lycka till!

Jag håller med Tida.
Jag är gift med en bonde för 5 år nu, och vi väntar våra första barn.

Ja, han jobbar mycket, flera timmar, 7dagar om vecka. Men det betyder inte att vi inte får någon tid att vara med varandra.
Det krävs mycket planering men så länge det finns kärlek och förståense i relation allting gå bra.

Jag tycket att ekonomisk vi är ganska OK. (Jag jobbar inte just nu, är studerande) så klart vi har inte råd to köpa en ny bil varje år eller 5 stycken jackor per säsong. Men vi klarar oss som en vanlig svensk familjer tycker jag.

Livet på landet är ganska stillsamt och man kan känna sig ensam då och då. Men jag bodde i en stort stad hela mitt liv och jag kan säga att lived i stan kan också vara ensam. Man måste skaffa en bra nätverk av vänner och det man kan även göra om mam bor på landet. Det stora skillnad är att om man bor på landet måste man ha tillgånglihet till bil och har körkort. :)

Till dig som har ingen hobby, du kan väl skaffa en. Det finns en del saker som du kan göra på landet, som odla din egna grönsåker, pysslar med i trädgård, skaffar en häst eller annan djur som du tycker är kul mm.
Bryr sig inte om hans familjer, skaffa din egna familjer med honom och bli lycklig. Livet är ju kort! :)

Jag hittade hit när jag googlade "gift med bonde, allt är inte enkelt"... ;)

LÅÅÅNGT INLÄGG

Jag vill börja med att säga att jag nästan skäms för det jag kommer att skriva. Det SKA ju vara så bra att bo på en gård "vilken dröm" och vad underbart..blablah... Och absolut! Det finns mängder av fördelar OCKSÅ! Just nu kan jag inte riktigt se dem på ett objektivt vis...Så därför blir det här ett "krasst inlägg direkt från verkligheten"

Jag har levt ihop med min man (sambo var det först) som är mjölkbonde med ca 250 mjölkande kor i snart 13 år. Vi har tre barn (3, 8 och 12 år). När vi träffades hade han och hans bror precis byggt ny lagård för x miljoner och sen har företaget bara utvecklats och vuxit så nu har de nya byggnader, traktorer mm och ett lån i banken på 25-30 miljoner! Gården går relativt bra med god omsättning och ekonomiska rådgivare är nöjda.

De har 3 anställda men jobbar ändå själva HUR mycket som helst (min man går ut och jobbar runt 4.30, kommer hem- äter middag vid 17 och ofta går han ut en runda till (särskilt nu i skördetid) alt. somnar med vår minste runt kl 20 och allt detta för HUR lite pengar som helst (han får ut ca 11 000 kr efter skatt men då har vi ju lite förmåner eftersom vi bor på gården också). Själv jobbar jag heltid utanför gården (med nåt helt annat). Jag tror att det är bra att ha ett jobb utanför gården men samtidigt tänker jag att det skulle ju bli väldigt fler tillfällen att se och kanske åtminstone luncha eller fika eller nåt om vi båda jobbade här.

Innan mjölkkrisen som var för några år sen hade min man en ledig dag i veckan som vi faktiskt gjorde nåt ihop hela familjen och han jobbade inte på hela dan (ja kanske lite men det märktes inte så mycket) Numera är den där lediga dagen borta och ersatt med på sin höjd 2-3 timmar en eftermiddag på helgen.

Semester utomlands har vi inte varit på under de senaste 5 åren-mest eftersom vi inte haft råd.Vi brukar åka och hälsa på släkt/ vänner eller låna ett hus typ 4-5 dagar på sommaren och sen åker vi bort nån helg ibland med barnen mest för att komma iväg lite.

Vi har varsin häst jag och dottern och så hyr vi ut några boxplatser. Det går lite på ett ut ekonomiskt på det viset. Men oftast finns det ingen tid för mig att varken rida eller ens pyssla med min häst. Sådär är det ju ofta även för föräldrar med små barn så det är kanske inte bondefenomen.

Det jag tycker är värst är faktiskt att se den man älskar (bonden alltså) vara så trött, bekymrad och slutkörd att han inte orkar något. Att det inte finns nån tid för glädje och familjeliv utan att dagarna bara rullar på utan att han kan stoppa det. DET är trist för jag vet ju att han egentligen vill men orken (och tiden) finns inte.

Svarar gärna på frågor en annan dag (när det inte är majsskörd och inte så deppigt som det är nu)

 

Måste förresten tillägga en positiv sak med en gång!

Han lämnar och hämtar sonen på dagis varje dag. :)