Hatar sin lillebror
Jag tror på det som står nästan längst ner, att bara lyfta bort utan att rycka och inte säga så mycket. Kör stenhårt på det ett tag och se om det ändrar sig.
Jag tror storebror vet att han gör fel och därmed behöver man kanske inte säga så mycket.
Jag tror också på att bekräfta känslor. Man får lov att känna svartsjuka, man får lov att vara sur, arg glad osv. Bekräfta känslorna med ord. Ja du är arg, varför är du arg? Är det för att bla bla bla? Vad skulle göra dig glad? eller nåt. När min dotter är arg och sur får hon gärna vara det men ofta skickar jag in henne på sitt rum där hon får vara arg och skrika. Ibland sitter hon där inne ett bra tag (jag sticker ofta in huvudet och frågar hur hon har det) ibland går det arga över ganska fort.
Jag tror också det är viktigt att man själv säger när man är arg och varför.
Straff tror iaf jag inte så mycket på, jag ser inte sambandet mellan att slåss och inte få lördagsgodis, hur ska då barn se det? Jag ser hellre konsekvenser av "brottet", äter man inte får man gå hungrig, vill man inte ha jacka när det kallt ute fryser man, konsekvenser av att slåss? Ingen vill leka med han/honom.
Språket är så otroligt viktigt att lära barnen. Kan de inte utrycka sig blir det lätt att man knuffar eller puttas. Att reda ut händelseförlopp när man bråkar och är arga hjälper mycket, de kan själva se händelseförloppet. Man kan också rita ner händelseförloppet för att barnen ska se händelse-konsekvenser. M tog nalle från H, H slår M, M blir arg, slår tillbaka osv. För att se sin "skuld" i det hela.
Ang leksaker tex kan storebror ha några som är hans, lillebror några som är hans och sen några som är gemensamma. Det kanske märks tydligt vilka som är vems, med tanke på ålder.
Ja, jag hoppas du hittar något av mina tips du kan använda.
Lycka till!
