Nån mer än jag som har problem med sin syster?

genom att acceptera henne precis som hon är?

Alla är vi olika...och man kan itne ändra på andra...bara på sig själv...

Kanske en paus? eller kanske ett samtal där du talar om att du ibland behöver hennes uppmuntran och åsikter?

var ärlig och säg till henne rakt ut hur du känner
jag har haft problem med min lillasyster mycket med menj ag har alltid sagt hur jag k'nner o jag har fått tjata o tjata om det hela tiden för tit som tätt tycker hon synd om sig själv igen så får man ta tillbaka henne till vekrligheten

LadyMarmalade
Jo det kanske jag hade kunnat göra om det inte vore för att jag ser hur olycklig detta gör henne. Hon är min syster och jag vill hjälpa henne att få bättre självförtroende så att hon kan börja fokusera på andra saker runt omkring henne istället för att hela tiden behöva övertyga andra om att hon är bra.

Jag behöver råd om hur jag kan hjälpa henne alltså. Jag borde kanske prata med henne och säga rakt ut vad jag tänker men är rädd att det skulle såra henne ännu mer.

klart hon blir sårad om du nu när ni är vuxna säger att hon inte riktigt duger?

Om hon har dåligt självförtroende så är det ju beröm, bekräftelse och oförbehållsam acceptans hon behöver...

En del människor behöver mer bekräftelse än andra...men kanske är det inte enbart du som ska ge henne den?

Kanske är det bra om du drar dig lite bnakåt och låter henne ta kontakt?
Och då förklarar (inlindat) varför du kände att du behövde en paus?

Hej TS, jag ville bara säga att jag har det likadant, skulle kunna varit jag som skrev den där tråden. och det är jobbigt att ha det så!

Min syster är lite så där att det alltid ska vara synd om henne oxå, o hon är alltid bäst och kan allt! För att inte tala om hennes barn, ett rent geni.. säger hon!

Men, jaa jag vet hur det är

LadyMarmalade
Just därför behöver jag veta hur jag ska gå tillväga för att inte såra henne ännu mer...
För komplimanger och bekräftelse får hon varje gång vi träffas. Alltid, alltid, alltid säger jag något uppmuntrande till henne. Och hon håller bara med. Hon får bekräftelse från många håll men innerst inne så tror jag inte att hon tycker om sig själv och där ligger problemet. Det dumma är att folk börjar trötta på att hon inte hör sig själv och hur dumt det låter ibland när hon bara pratar om sig själv och inte är sig själv helt enkelt. Det är inte min gamla goa syster längre.

Det hade varit enklare om hon inte var avundsjuk på mig också. Jag är ett antal år yngre än henne och minsta framgång jag har låtsas hon inte om. Det gör mig också ledsen att det gått så långt att hon inte kan glädjas med mig.

Anonym (Samma här)
Skönt att höra att jag inte är ensam! Men hur kan vi hjälpa då? Innan man tröttas ut och inte orkar längre??

Hej!

Jag har nästan ingen kontakt med min syster!!! HOn är precis som din, men kanske lite värre ... Du ärlångt ifrån ensam.

Hon är i centrum för allting. Hon har kastat ut sina barn för att hon träffat en ny man och är så SUR för att vi (systrar) vägrar låta HENNES barn (18 åring som är djupt deprimerad och en 16 åring) flytta hem till oss för att hennes nya familj är trångbodda ... Vi är missunsamma och ställer inte upp för henne. Alla hennes problem beror på oss ... och hon anklagar oss öppet och hon har berättat för hela hennes nya familj hur hemska vi är som aldrig hjälper henne ... med pengar ... för vi är ju SÅÅÅÅÅ jätterika ... (vi lever på en inkomst och har en hyra på 8000 kr i månaden ... så hur rika är vi???????)

När jag var akut sjuk för 2 år sedan, åkte ambulans flera gånger, fick tillslut opereras hörde hon inte ens av sig en enda gång ... Det tog ett år att bli frisk!!!

När min dotter föddes (med ett medfött hjärtfel) så gratulerade hon inte ens. Hon har inte ens frågat hur hon mår och min dotter är idag 9 månader ... (Det var det tillfället som jag vägrade låta hennes deprimerade barn flytta hem till mig och hon kunde INTE förstå varför jag var så självisk!!!!!!!)

Jag har försökt att acceptera henne för den hon är i över 20 år. Jag har ställt upp på henne och hennes barn i flera år. Jag har bla gett henne pengar, MASSOR av pengar ... Men nu när hon har ekonomiska problem och jag inte hjälper henne mer så är det ju mitt fel att hon är i en ekonomisk kris ... Hennes finansiella tillstånd beror alltså INTE på att hon handlar kläder på kredit för flera tusenlappar i månaden eller handlar 20-25 filmer i månaden ... Listan kan bli hur lång som helst ... Jo, hennes exman tafsade på mig och blottade sig för mig när jag var 12 år gammal och hon bara skrattade!!!!!!!! Ja, och sen blev hon arg på mig för att jag VÄGRADE ha sex med honom .... Ska jag fortsätta???

Jag har insett att det inte går att ha en relation med henne. Hon är 40 år och har i hela sitt liv anklagat mig och min syster för alla hennes bekymmer ... hon har aldrig gjort nåt fel ... hon är felfri ...

Vi har inte talats vid på 9 månader sen min dotter föddes och vi grälade om hennes barn som inte fick flytta till oss. Vi har haft sporadisk kontakt via email. Min andra syster har slutat prata med henne helt och hållet ... Jag försöker dock för min mammas skull ...

AHHHHHH!!! Jag blir så frustrerad ... hon är min syster ... men vi har inget gemensamt längre ...

Jag vet inte om du kan hjälpa din syster. Det är svårt att hjälpa nån som inte vill bli hjälpt. När jag har konfronterat min syster så har hon blivit hysterisk och skrikit och hotat ta livet av sig och sagt så mycket fula saker att jag har gett upp ...

Jag är så j**la glad att vi har flyttat så jag slipper träffa henne vid jul och födelsedagar!!!

Ta en paus!!! Det gör gott!!! Det är inget fel i det!!!

Förlåt att det blev så långt, men gud vad skönt det är att få skriva av sig ...

ps. jag är anonym eftersom jag misstänker att min syster finns här på FL och jag orkar inte med ett av hennes hysteriska anfall igen ...