Födde barn för 10 dagar sedan och den värsta smärtan efter det dem sydde har försvunnit, men nu spänner det så fruktansvärt i hela underlivet. Speciellt om jag har stått upp en stund eller gått en liten stund. Då pulserar hela alltet där nere. Fick en djup vaginal bristning och vet inte hur länge det ska kännas såhär. När va ni helt smärtfria där nere?
Jag födde för 8 dagar, sydde två stygn och kan bara meddela att det fortfarande gör ont... Längtar verkligen efter långpromenader (är jättepigg i övrigt) men efter en promenad gör det väldigt ont. Så jag favoritar tråden i hopp om att någon skriver att det snart går över! :p
Nu var det 7½ månad sedan jag födde, så jag minns inte riktigt, men efter tio dagar behövde jag inte både tjockbindor och kuddar på stolarna för att dämpa smärtan när jag satt, då räckte det med tjockbindor enbart. (Gå var ju inte heller trevligt). Ytterligare någon dag senare, kanske vid 2-3v, kunde jag gå över till vanliga bindor och ta promenader utan att det kändes ömt, tungt och obekvämt i underlivet att gå. Tyngden kan sitta kvar rätt länge dock. Knipövningar hjälper till att tighta till musklerna och lätta på känslan. (Men de kan kännas läskiga att göra).
En sak som man kanske inte tänker på är att en del av ömheten kan bero på trög mage. (Tarmarna trycker till underlivet/mellangården). Då hjälper movalucol för att få igång magen och ta bort lite av belastningen.
Ja, efter 4 månader kanske?
Fick en ganska djup vaginal bristning jag också och hade även åderbråck som bråkade med mig bra länge.
Mitt spänner fortfarande. 2 månader sedan här.
Mitt spände aldrig på det viset. Kändes lite stramt i stygnen för att det var svullet minns jag, men det gick ju ner ganska fort. Kanske läge att få det kollat?
Fick också en jättedjup bristning.
Hade svårt att sitta i två veckor.
Första 5-6 veckorna gjorde det ont och spände när jag gått mer än tio min typ. Och även stått.
Men det går över!
Nu är det sex mån sen och har inte känt någonting på tre mån!
Sista månaderna av ont gjorde ju såklart mindre ont än de första veckorna
Då finns det hopp trots allt :)....det är väl bara att ge det tid...