Vad upplever du att folk inte VILL lära sig om funktionsnedsättning?

För att en förståelse eller kunskap hos omgivningen kan underlätta enormt för föräldrar/barn/personer med funktionshinder. Och kanske för att man är intresserad rent allmänt? Annars kan man skita i det.

Ingenting alls (se inlägg ovan)
Att beteenden som ej är socialt accepterade inte beror på brister i uppfostran
Att det inte är synd om alla föräldrar till barn med funktionshinder/barnen
Att fh som inte synd ändå finns och är just ett fh

"att metoder som verkar grymma mot vanliga barn kan hjälpa annorlunda barn mycket"

Tänk igenom det där en gång till ts

Vem har sagt att det ska skrivas om föräldrar? Ganska konstigt att inte VILJA lära sig om nåt som 10-20% av befolkningen har, så man slipper problem på båda håll när man ses. Och frågan var vad man tycker att folk inte VILL lära sig. De som INTE vill lära sig ska inte svara.

Du lade den fortfarande under föräldrar/funktionsnedsättning. Alltså för föräldrar som har en funktionsnedsättning.

Varför babblade du bara om barn i trådstarten då?

Ja men är det rätt för det? Nu vet inte jag exakt vilka metoder som menas, men som det står så låter det väldigt fel

Jag skriver inga ot-inlägg. Jag förklarar för dig att man inte behöver veta allt om alla människor man träffar på. Varför ska man behöva veta varför ungen i affären vrålar? Kommer ljudet försvinna då?

Jag tycker att de med utvecklingsstörning som inte kan respektera andra och låta dom vara ifred ska ha en assistent och jag hoppas att det ska komma fler möjligheter för dem att få assistent, då det är svårt att få idag (vad jag förstått).

Precis, undrar jag med. Finns de med utv.störning som uppför sig bättre än vissa normalstörda.

Jag har aldrig stött på en sån person så jag vet tyvärr inte. Jag kan bara utgå från mig själv och mina upplevelser

Du vet inte vad jag varit med om, jag tog upp det i den andra tråden. Killen jag tog upp nu träffade jag för två veckor sedan.
Från det att jag var tio år fram tills att jag gick ut nian väntade en man på bussen vid samma hållplats som jag. Han hade en synbar utvecklingsstörning och åkte dessutom buss för att komma till ett ställe där de har någon form av aktivitet för de med utvecklingsstörning.
Varje dag rörde han vid mig, mina armar, min mage, mitt hår. Han luktade på mig, sa att jag var fin, frågade var jag bodde och vilken skola jag gick på. Jag gissar att han var runt 40 år gammal.
Så att du tycker att jag överreagerar kraftigt får stå för dig, men jag tror inte att du förstår.

Poängen är att det är DU som har problem och DU som får ta tag i det istället för att stämpla alla som har ett hinder.

Okej, då skriver jag om meningen till 15 istället om det känns bättre.

Man är inte ett barn som 15 åring, man kan säga ifrån själv och ligger förmodligen högre intelligensmässigt som 15 åring än vad den utvecklingsstörde gör.