Vad upplever du att folk inte VILL lära sig om funktionsnedsättning?

"att metoder som verkar grymma mot vanliga barn kan hjälpa annorlunda barn mycket"

Tänk igenom det där en gång till ts

Ja men är det rätt för det? Nu vet inte jag exakt vilka metoder som menas, men som det står så låter det väldigt fel

Men snälla ts, det ligger alltid en anledning bakom att någon tycker vissa saker. Du begär ofta att man ska lära sig och lyssna på dig, men du gör inte detsamma mot andra

Det kan hända att du inte svarar på otrevliga inlägg, men om du vill att man ska förstå och veta saker om människor med funktionsnedsättning kanske du ska vara öppen för att de, precis som alla andra människor, kan få någon att må dåligt på ett eller annat sätt.

Jag tycker absolut inte att funktionsnedsatta är hemska, men samtidigt vill jag att andra ska förstå att det är jobbigt för mig att behöva vara nära någon med en synbar utvecklingsstörning, då det drar upp gamla hemska minnen.

Alla människor är lika värda enligt mig och alla människor ska respekteras och det gäller normalstörd mot utvecklingsstörd och tvärtom.

Och som jag skrev i en annan tråd så håller jag på att sakta men säkert lära mig att vara omkring de med utvecklingsstörning, men jag behöver gå försiktigt fram.
Tillexempel blev jag satt i en grupp där det fanns en kille med utvecklingsstörning på den utbildning jag går och han var väldigt på och skulle prata mycket med mig och ibland satt han bara och tittade på mig i flera minuter och för mig var det otroligt jobbigt att inte kunna få vara ifred. Jag satt och fick hålla tillbaka tårarna för jag höll på att få en panikattack. Det är inget jag vill känna och jag tycker heller inte att det är mitt fel. Absolut är det mitt ansvar att bearbeta, men jag måste få göra det i min takt.
Jag tycker att de med utvecklingsstörning som inte kan respektera andra och låta dom vara ifred ska ha en assistent och jag hoppas att det ska komma fler möjligheter för dem att få assistent, då det är svårt att få idag (vad jag förstått).

Absolut, alla människor kan bete sig illa mot andra och alla påverkas olika av det också. Tyvärr påverkade det mig så att jag har varit livrädd för de som har en utvecklingsstörning som påminner om den som den där mannen hade.
Precis som någon med flygrädsla långsamt måste möta den rädslan måste jag långsamt möta min rädsla för de personer som har en synbar utvecklingsstörning.

Jag tänkte att det kanske är enklast för mig att börja våga vara kring barn med utvecklingsstörning och arbeta mig uppåt.

Jag har aldrig stött på en sån person så jag vet tyvärr inte. Jag kan bara utgå från mig själv och mina upplevelser

Nej jag har inte gått terapi, jag vet inte vart jag ska börja.
Jag blir absolut inte aggressiv, jag får panikångest och blir väldigt ledsen.
Sedan har jag inget problem med att de pratar med mig, att man håller en konversation. Killen jag tog upp hande tittat på mig väldigt länge och gått efter mig på rasten och så och pratat och frågat saker hela tiden.

Du vet inte vad jag varit med om, jag tog upp det i den andra tråden. Killen jag tog upp nu träffade jag för två veckor sedan.
Från det att jag var tio år fram tills att jag gick ut nian väntade en man på bussen vid samma hållplats som jag. Han hade en synbar utvecklingsstörning och åkte dessutom buss för att komma till ett ställe där de har någon form av aktivitet för de med utvecklingsstörning.
Varje dag rörde han vid mig, mina armar, min mage, mitt hår. Han luktade på mig, sa att jag var fin, frågade var jag bodde och vilken skola jag gick på. Jag gissar att han var runt 40 år gammal.
Så att du tycker att jag överreagerar kraftigt får stå för dig, men jag tror inte att du förstår.

Okej, tack för informationen. Jag ska kolla upp detta :)