Hej!
Alla barn är olika som personligheter och reagerar också olika utifrån vilken situation de befinner sig i. Pedagoger på förskolan har ofta en norm för barns utveckling som stämmer på flertalet men inte på alla barn. Detta behöver inte innebära att det är något fel när någon avviker från denna norm.
På din beskrivning låter det som om er son är helt normalt utvecklad när det gäller verbal förmåga och kreativ förmåga.
För det första är det så att barns lek går igenom många olika stadier som startar med imitationslek, bredvidlek och går vidare i rollek som är den mest utvecklade formen. Det framgår inte var personalen tycker att han befinner sig i dessa avseenden och hur hans lek egentligen ser ut.
När man är 2 1/2 år har man sällan kommit till stadiet för rollekar. Man är mer beroende av vuxna och imiterar i första hand dem och vill göra det som de gör.
Eftersom er son dessutom är verbalt utvecklad är det inte konstigt om han i första hand vänder sig till vuxna. De pratar ju bättre och är bättre imitationsobjekt än jämnåriga. Kanske också ni föräldrar passar in i bilden av att lägga vikt vid den språkliga kommunikationen. Det ena ger det andra.
Det faktum att han varit sjuk och borta från dagismiljön innebär också att han under en längre tid tränat mer på vuxna, nämligen er, än på andra barn och därför stärkts i den delen.
Sjukdomsperioder hos barn medför dessutom ofta en regression, tillbakagång, i utvecklingen. De behöver just då sin kraft till att bli friska och focuserar på det. Detta är inte farligt utan snarare det som vi psykologer kallar en adaptiv mekanism. DVS barnet anpassar sig efter omständigheterna, sjukdomen till att börja med, och sedan efter återkomsten till dagis har det litet att ta igen, vilket de gör innan vi hinner blinka.
Allt detta innebär att om ni hjälper er son med att ha någon kompis hemma ibland under stöd från er vuxna, så kommer han med tilltagande ålder att successivt klara att leka längre stunder med andra barn. Detta tror jag att även pedagogerna på förskolan förstår även om de har många barn att ta hand om och önskar att barnen ska klara sig själva så tidigt som möjligt.
God kommunikation och samvaro med vuxna kan en 2 1/2 åring inte få för mycket av. Och er son verkar ju vara duktig på att ta för sig av det. Det är där han lägger grunden för all annan samlek.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark
