Hej!
Jag har en kompis som verkligen måste förstå att det inte alltid passar för henne att ta med sitt barn när vi träffas, det finns ingen mer i kompiskretsen som har barn och vi andra i "gänget" önskar barnfritt någon gång.
Vi är 20 år.
Hur lägger man fram detta på ett bra sätt som inte sårar?
Hej!
Jag har en kompis som verkligen måste förstå att det inte alltid passar för henne att ta med sitt barn när vi träffas, det finns ingen mer i kompiskretsen som har barn och vi andra i "gänget" önskar barnfritt någon gång.
Vi är 20 år.
Hur lägger man fram detta på ett bra sätt som inte sårar?
Det är ju bara att säga att "ibland vill vi gärna umgås själva med dig, det blir inte riktigt samma sak när du har barnt. Självklart vill vi även träffa dig när bebisen är med oxå"
Usch, jag vet hur de känns! Jag fick min son när jag var 19 och det var inte alls uppskattat att ha med honom bland alla vänner som tyckte att jag inte hade något liv medan deras liv handlade om att supa å plugga. Kändes lika jobbigt varje gång, som att jag behövde ursäkta mig för att jag hade min son med..
Dom vänjde sig tillslut dock och nu är dom helt tvärtom, nu vill dom ha med min lilla solstråle överallt.
Vi välkomnar ALLTID hennes lilla son med öppna armar och har absolut inte påpekat detta till henne. Men ja ibland känns det lite jobbigt såsom tacomiddagen vi hade, han grävde med fingrarna i tacoskålarna och sprang runt och vimsa, tacomiddagen blev stressig för oss alla.
Promenaden till stranden fick vi alla gå hem för att barnet blev lledset för att det inte fick bada. Vi ville sitta på bryggan och doppa fötterna i vatttnet..
filmkvällen vi i tjejgänget skulle ha blev emil i löneberga så att det skulle passa sonen..
Fikat på Cafét blev söligt,stressigt och gapigt och slutade med att dom ville gå hem.
Denna lilla gosse är helt underbar och vi ttycker alla mycket om honom. Men ja inegn av oss är väll tillräckligt mogen för detta liv med barn än. Vi vill titta på sex and the city,dricka vin och prata grabbar och sex hihi nej skämtt o sido..bara någon barnfri kväll, men jag vill INTE såra min kompis, hon är värdefull!
Förlåt om jag är omogen och dum men ja..det kanske jag är vet inte..
Du är inte omogen och dum, inte alls. Du ber ju dessutom om hjälp för att du inte ska såra din vän, det är ju en fin egenskap :)
Kanske hade hon kunnat ha barnvakt någon fredag eller lördag så ni kan festa som vuxna? Sålänge ni berättar att du vill umgås både med barnet och utan så är det nog ingen fara, hon kanske dessutom skulle tycka det är skönt att vara barnfri en kväll då och då :)
Men om hon frågar varför vi inte vill umgås med barnet?
Vad skall vi säga då? Som det är attt vi tycker det är jobbigt att anpassa oss? Är inte det jättefräckt mot henne och hennes barn?
Tack för komentaren att jag inte va dum 
Jo men nu är ju ni många fler. Om vi säger att ni är 5 st som vill dricka vin, se en vuxenfilm och prata som vuxna, så är det ju isåfall hon som får anpassa sig efter er.
Det betyder ju inte att ni inte tycker om barnet, utan bara att ibland vill man bara vara vuxna en stund. Jag tror säkert att hon kommer att förstå, och kanske har hon en mamma eller en pappa som kan ta barnet några timmar :)
Mina syskon har barn, men ibland vill man bara träffa just dom. Då brukar jag försöka träffa dom på kvällen när barnen ska sova, så får pappan vara hemma :D Haha
Så länge ni berättar hur mycket ni tycker om henne och barnet är det nog ingen fara. :)
Och det är inte fräckt, ni ber ju bara om att någon gång ibland vara barnfria. t ex 20% av gångerna ni ses eller så :)
Ni andra har ju redan anpassat er, dvs låtit henens barn vara med på vuxensaker flera gånger, till och med sett på barnfilm på filmkvällar, så hon är nog tacksam redan att ni tagit det så bra som ni gjort :) Det hade iallafall jag varit.