Varför känguruvårdade inte du?

På vår avdelning förespråkade man inte kängruvård i den omfattningen som du beskriver, men man förespråade att "sitta kanguru" så mycket som möjligt.

Det skedde väl, ett par timmar per dag. Varför? Ja, jag måste säga att jag mådde dåligt, var skockad, visste inte alls hur jag skulle bete mig. I början fick man bara ta upp barnet en gång per dygn. När man väl tagit upp det skulle man sitta minst 1, 5 timmar och då stilla. Det var förstås mysigt, men samtidigt jobbigt att sitta stilla så länge. Man har ett behov av att gå upp och röra sig ibland.

Sedan fick man ta upp barnet varannan gång det skulle äta. Det jobbiga var fortfarande detta med att man skulle sitta stilla.

Jag upplevde under denna tid just det du skriver att man kände sig skuldbelagd. JAg känner mig inte skuldbelagd av ditt inlägg, men av personalen där jag var. Jag kanske inte ser det så nu, men där och då var jag inte mig själv utan i en mycket känslig situation. På allt dom sa reagerade jag lite överkänsligt och blev lätt ledsen.

Sedan hade jag ju sömnbrist på detta. Jag ställde klockan var 3:e timme för att pumpa. Men det hjälpte inte mycket, utan gav mig bara ännu mer skuldkänslor för att jag inte fick någon mjölk.

Det var mycket .... det var jobbigt allting ... jag var chockad och förstod inte känslomässigt att mitt barn var fött än.