För oss med barn som är födda för tidigt

Jag har fått både i vecka 24 och i vecka 34. Hur det än har varit har jag inte kännt mej snuvad på graviditeteten, däremot har man ju haft mycket andra känslor och reaktioner, speciellt första gången så klart. Andra gången var jag mest glad över att jag fick vara gravid så "länge" :) 

Är nu i vecka 34+1 och denna parvel kommer också förmodligen att komma för tidigt, men jag har fått acceptera att detta är MITT sätt att få barn och jag har för länge sen släppt alla föreställningar om hur det SKA vara och gå till. 

Bara ibland att jag kan bli irriterad på "vanliga" föräldrar som gnäller över skitsaker, men försöker tänka att det är deras okunskap. Det flesta i min närhet vet dock vid det här laget att det inte är så stor idé att komma till mej och beklaga sej över strunt;)   

Nä, sjukhus ÄR aldrig kul på något sätt. Det lustiga var att den andra gången (vecka 34) var nästan segare då vi fick vara i en dryg vecka än de nästan 4 1/2 månad vi var första gången! Konstigt men. Den här gången har jag jätteångest för att alls behöva vara på neo, men måste man så måste man. Men varje dag i magen är en dag mindre på neo, så har jag börjat tänka:)