Känns som jag har sålt min själ till djävulen

Jag skriver det här för att jag vet inte vem jag ska prata med....:S

Jag har studerat och mina studier e som gått redan avklarade och jag tänker studera nu i höst, jag har sökt aktivt jobb o kommit in på en del intervjuer och senaste intervjuen var nu i veckan.
Men min ekonomi är en annan femma, jag har mer eller mindre ångest varje dag dels för alla räkningar har jag inte ens råd och pröjsa jag ligger som sagt back. Jag väntar på min a-kassa men den e relativt låg eftersom jag inte har varit ute spec länge i arbetslivet, jag är relativt ung. Och vad ska man säga .. Jag har gått till soc och det skäms jag över för jag är en självständig tjej överlag och vill helst inte ha någons hjälp men nu fick jag den. Däremot förstår jag inte hur dom tänker det är under existensminimum, nu är dem flesta räkningar betalda men jag har inte ens råd och försöka fylla min kyl någolunda.
Mina föräldrar har hjälpt mig då och då men som sagt dom kan ju inte hjälpa mig hela tiden heller och jag kräver inte det heller.

Nu undrar ni säkert ang min rubrik men here it goes..
som rubriken lyder så är det exakt så jag känner i talande stund. Jag söker inte folks sympati genom att jag skriver det här utan jag har verkligen ingen jag kan prata med eller om detta. Dels för jag skäms över mitt tänkande att jag ens tänker själva tanken. Och tanken är att ev sälja sig själv
Hör ni hur fuckat det ens låter. Jag antar att det inte bara är jag som ens har tänkt tanken , det finns säkert en och annan person som gör det.
Jag har själv föraktat eller snarare tyckt illa om sådana människor och sen kanske man ev hamnar där själv för ekonomin ligger redan på botten. Jag känner mig otroligt smutsig över mitt tänkande , och jag skulle väl känna mig ännu smutsigare om tanken gick till handling, men vad tusan ska ja göra ?? Jag får ingen hjälp och detta är inget jag heller vill göra...:/

// yuck