Emmi27 skrev 2011-06-14 21:55:22 följande:
jaha, du menar så, att man liksom går in mer i sig själv och funderar över vad man egentligen gillar och hur man ska finna det? jag förstår i sånna fall vad du menar men tror faktiskt inte att det är så rent generellt. För att komma underfund med sin sexualitet och hur man vill leva kommer ju inte per automatik bara för att man är straight och aldrig varit annat liksom. Fast jag kan nog inte kalla mig superstraight eftersom jag tänder på tjejer rent sexuellt och hade en period när jag tänkte mycket på det. Men tror det handlar mer hur man är som person i grund och botten. iof kanske många gays kommer underfund med att "oj, jag är annorlunda, jag kör min egen grej och kan ju faktiskt göra det på andra plan också" att det på det sättet gör att när de väl hittat sin roll även kan staka ut sitt liv på ett sätt de inte kunnat tidigare.
Kan ju bara tala för mig själv och eftersom jag är straight på det sättet att jag bara blir kär i killar och inte har nåt behov av tjejer så får jag väl säga att jag är straight på det stora hela, men har faktiskt hela mitt liv funderat mycket över min sexualitet, och när jag kom underfund med vad det var som saknades och vad jag ville så kändes det som att härifrån kan jag börja. En ny utgångspunkt. Och om man säger att det är så det känns för någon som kommer ut som gay, då är det nog som du säger. Att slippa vara vilsen. Vilket man ju kan vara ändå av andra anledningar som inte har att göra med om man gillar pojkar eller flickor =)
Du har rätt, det har nog snarare med personlighet än läggning att göra. Känner flera homosexuella som aldrig gjort någon sak av sin sexualitet, utan mer bara "hoppsan, låg visst med en annan brud!" och bryr sig varken om andras reaktioner eller funderar något närmre kring sig själva.
På dessa blir jag både avundsjuk (för att jag också skulle vilja känna så) och även ledsen att deras sexuella läggning inte tar någon energi från dom när det för mig tar upp nästan all vaken tid att fundera på och resonera kring.
Det är inte lätt för mig och "hoppsanhejsan" utan det är bokstavligen livsavgörande och hela mitt livs utveckling är beroende på om jag kommer ut eller inte. Jag är ju en riktig funderare så då ligger problemet hos mig och inte i läggningen generellt. Men jag känner att läggningen för mig är en stor del av min identitet.
Meeen nu handlar inte tråden om att jag ska böla ut, haha :)