Var är min mamma?

Nej. Jag har inte varit med någon eller träffat någon under 3år.
har känt att jag har upplevt det värsta man kan utsätta sig för och har helt lagt på locket för att skydda min dotter.

Låter kanske like knäppt?
Men det är ett medvetet val,

Just nu fungerar grannen som extra mamma =P
Hon sminkar henne och saker jag verkligen inte kan något om. Snart lär hon sig av sina kompisar du behöver jag inte oroa mig,

Men den största nackdelen är att jag vet att hon saknar en mamma. Något som jag inte kan ge henne. =/
Blir ledsen bara jag tänker på det.

Det finns för mycket underliggande problem. Som jag måste ta tag i.
Jag kan verkligen inte släppa in någon, Främst för att jag skäms som en hund..
Plus att problem som mamman har satt mig i kommer jaga mig i minst 5-10år.

Dessutom så har jag min dotter hela tiden. sista gången jag var "barnfri" var för 6månader sedan under en dag.
Det låter så lätt hur ska jag ragga på någon med min dotter närvarande. Barn=upptagen i alla fall när man är kille eftersom det är fortfarande hyfsat ovanligt att en pappa har vårdnad.

Internet dejting har jag provat utan några resultat hur huvudtaget.
Men jag tror att det grundar sig i att jag inte har tagit tag i problemen som måste fixas.
Så jag har inte vågat till 100%.
Sen är väl självkänslan inte direkt på topp om man säger så.

oj vilken rapparkalja det blev. Hoppas ni förstår lite i alla fall.  =)

Inga såna problem snarare en stor ekonomisk börda.

Prata med någon är inte aktuellt. Känner mig inte deprimerad.

Bara att jag inte känner mig direkt aktraktiv.
Grannen kan aldrig. Men jag får väl hitta någon eller köra 20mil för att få en ledig helg.

Jag har lite samma problem som dig. Äldsta dottern pappa låter lite som mamman till ditt barn.

När dottern var 4 år så bröt jag kontakten mellan henne och pappa helt och hållet, dottern mådde bara sämre att träffa pappa så sällan, han kunde vara hög, bakis eller bara skita i att komma.

Dottern är nu 11 år och har inte träffat honom sen dess. När hon har frågat har jag sagt att han är sjuk, och ju äldre hon har blivit dessto mer har jag förklarat.

Men nu har dottern en "pappa", en hon är uppväxt med och som är pappa till hennes småsyskon. Vi blev tillsammans när dottern var strax över 1 år. Men nu är vi separerade, men hon är hos honom varannan helg i alla fall och han är hennes pappa.

Tråden svängde snabbt :)

Kommer mamman att kunna hantera sina problem bättre i framtiden? Om det är helt utsiktslöst kan det kanske vara enklare att klippa banden. Jag menar, om hon ändå aldrig kommer att vara mamma mer än till det biologiska. 

Samtidigt kan det vara något som din dotter måste upptäcka själv. Att även om besöken varannan månad är jobbiga, kanske det är bättre för henne i längden än att bygga upp en bild av hur hennes mamma är.