Hur tänker du runt abort om barnet har DS?

Nej, jag skulle inte abortera ett barn med DS. Jag är inte heller intresserad av att göra KUB för att ta reda om barnet har DS. Blev ganska provocerad av att 3/4 av informationsträffen för nygravida i Malmö handlade om fosterdiagnostik och vilka tester man erbjuds för att upptäcka just DS (och en del andra kromosomavvikelser).

I vilken veckan kan man få reda på det? Har inte tänkt på att ställa den frågan förut. Har alltid tänkt att om jag planerade att bli gravid och sen får reda på att barnet har DS så skulle jag ta bort det. Men så kom jag att tänka på att vilken vecka är det i? Man får väl inte abortera ett DS barn senare än vanligt eller? Tänker att det kanske är lätt att säga innan man är där att man skulle ta bort det men det är ju inte säkert att det skulle kännas rätt ändå.

Nej jag skulle inte abortera ett barn med DS. Har varit ofrivilligt barnlös så länge att just nu är jag lycklig oavsett hur barnen är när de föds i sommar. Har dessutom träffat flera människor med DS som levt fullgoda liv och varit lyckliga trots sin extra kromosom.

Jag tycker samma lika som Taxi.

Jag fick mitt första barn 2002 då var det inte ens någon som frågade om man ville göra KUB, fick mitt andra barn 2010 då var det jättemycket prat och info om just KUB. Jag trodde det var nåt man gjorde när man var äldre och i en eventuell riskzon för diverse åkommor.

Vi har vänner som har barn med DS och han är precis som oss alla andra mer eller mindre, man tänker inte på det.

ingen som kan svara på i vilken vecka man får reda på det? jag kan inte ett skit om ultraljud och sånna där test

Hej!

Sitter just och väntar på svar från MKP, det är otroligt plågsammt att behöva ta beslut om vi skulle behöva. Jag vet fortfarande inte hur jag/vi ska göra om det visar sig "bara" vara DS, det är ju ofta förknippat med annan problematik såsom hjärtfel o annat. Jag vill inte föda ett barn som kommer ligga på intensiven en kort tid för att sedan dö, det vill såklart ingen. Vi är också IVF' patienter, väljer jag att behålla detta har vi förmodligen väldigt liten chans att få till en till graviditet m ett friskt barn. Jag har en son sen tidigare, min sambo är barnlös. Vi fick även en mola för lite drygt ett år sedan, vilket är missbildad graviditet som gör att det växer en tumör i bebisens ställe, där jag länge stod inför risken att få cancer pga molan. Detta är också en slags kromosom missbildning, ingen vet om det har något samband m denna graviditet. Allas situationer ser ju olika ut, men jag tror ingen önskar att detta ska ske. Jag skulle givetvis älska ett barn m DS, men är inte säker på att jag är villig att välja det i stället för att kunna försöka hinna med att bli gravid igen och hoppas på ett barn utan kromosom fel. Det tog oss 3 år att bli gravida, ska det ta 3 år för att lyckas igen är ålder en faktor för oss.

Som jag känner just nu väntar jag inte beskedet, visar det sig vara DS, och inga andra fel kommer jag att försöka ta reda på så mycket som möjligt innan jag/vi tar beslutet.

Jag tror att man gör KUB-test i vecka 12. Vem som erbjuds testet beror på var i Sverige man bor. I Skåne är det bara kvinnor över 33 år som erbjuds. Om man tycker att det är jätteviktigt kan man gå privat. Visar det sig att barnet skulle ha DS och man inte vill behålla det, så är det vanligtvis landstinget som tar hand om aborten. Tror jag iaf, rätta mig gärna om jag har fel.

Jag har arbetat med både barn och vuxna med DS och härligare människor får man leta efter (även om alla individer är olika såklart, DS eller ej). Har även träffat många föräldrar till DS-barn som nog skulle få en klump i magen av att tänka på att deras barn skulle valts bort...

Jag gjorde FVP med båda barnen och hade gjort abort om det visat något avvikande. Inget garanterar "normala" barn, men vissa saker kan man eliminera idag och jag valde att göra det.

Inga fler som har några åsikter i frågan? T.ex någon som faktiskt gjort en abort pga DS. Eller vågar man inte stå för det?