Anonym (Ley) skrev 2011-06-17 22:34:24 följande:
Jag har min pappas efternamn och vi har en väldigt dålig relation, typ samma som för ditt barn. Under min barndom kunde de gå 2 år innan jag hörde av honom, träffade honom ca 1 gång om året.
När jag var mindre hatade jag att jag hade hans efternamn, jag ville ha mammas ! Men självklart fick inte mamma ändra de och pappa ville inte skriva under. Jag kände mig utanför för alla som jag räknade till min familj hade samma efternamn som min mamma, mormor morfar, kusiner osv. Men sen gifte sig även min pappa och bytte efternamn så jag var den enda som hade mitt efternamn. DEN ENDA I HELA FAMILJEN! Pappas familj hade nämligen ett helt annat efternamn.
Så fort jag fyllde 18 så la jag till min mammas efternamn och ändrade pappas till mellannamn. Nu 5 år senare har jag tagit bort mammas efternamn igen. Jag hade identifierat mig med pappas efternman hela mitt liv att när jag hade bytt så kändes det inte alls som jag.
Så bli av med efternamnet så tidigt som möjligt är mitt tips !
Din mamma skulle förståss ha stöttat dig med att det är den du är istället för att få dig att hata ditt efternamn.
Alla barn har perioder då det hatar saker med sig själva namn, allergier, utseende etc.. en vuxen måste stötta barnet i att det är dem de är och att det är deras identitet och att de får jobba med att acceptera detta.