• Anonym

    Ta bort efternamnet?

    Frågan är om du ens KAN ta bort hans namn ? Alltså utan att pappan godkänner det ,även om man har enskild vårdnad så får man inte bestämma precis allt ändå, den enskilda vårdnaden handlar ju enbart om att ha rätt att ensam bestämma om vardagliga saker för barnet,var det ska bo,vilken skola det ska gå i,vem som får hämta på förskolan (har man enskild vårdnad så har man rätt att neka den andra föräldern att hämta på fsk vilken man inte har om man har gemensam vårdnad) ja hlet enklet man har rätten att själv bestämma och skriva på alla blanketter och myndighetspapper om det som gäller här och nu för sitt barn-men en namn ändrign är en annan sak!

  • Anonym

    mellan namnet kan man som ensam vårdnadshavare ändra på, har jag själv gjort men efternamnet står nog fast så länge pappan inte skriver under.

  • Anonym
    Anonym (Gå vidare?!?) skrev 2011-06-16 20:33:19 följande:
    Men om jag tar bort efternamnet och behåller mellannamnet har ju sonen tekniskt sett inget efternamn eller blir det då automatiskt betraktat som efternamn? Jag pratade med skatteverket men hon sa inget om att det krävdes godkännande från pappan men hon fråga inte heller om vårdnadsfördelningen så att säga.

    Njae, han har en faster som han har kontakt med men hon kommer inte bry sig varken eller om efternamnet är jag säker på, men farmor och den andra fastern ser vi sällan röken av även om de säger sig vilja vara en del av hans liv. Jag förstår att det är tufft för dem på så vis att de också mår dåligt över sonens pappas svek men ändå, sonen är för liten för att hålla en relation vid liv, det hänger på dem.
    Om barnet har ditt efternamn och du har enskild vårdnad så kan du ändra efternamnet. Om barnet har pappans namn och du har enskild vårdnad så kan du inte göra det.

    Du kan inte ta bort efternamnet utan att sätta dit ett annat efternamn, vilket du inte kan göra utan pappans godkännande i detta fall. Mellannamnet blir inte automatiskt efternamn, eftersom det är just ett mellannamn.
  • Anonym
    Anonym (Gå vidare?!?) skrev 2011-06-17 21:49:09 följande:
    Seriöst, har redan mitt efternamn som mellannamn på sonen, poängen är ju att sonen ska slippa ha den ständiga påminnelsen om den svikande farsan i form av pappans efternamn inte att han ska ha mitt efternamn i första hand och nej jag tror INTE jag kommer få minuspoäng från tingsrätten då jag fick mycket beröm från domare/ ordförande för att hon såg allt som jag gjort för att sonen ska få ha en relation med så väl sin pappa som med sin släkt på den sidan av familjen plus att hon också såg precis vad sonens pappa går för. Så mycket minuspoäng som sonens pappa har samlat på sig i sitt beteende gentemot tingsrätten, mig och sonen så känner jag mig trygg med att ansöka om att sonen ska bli av med det efternamnet.
    amen vad bradårå då visar du vad du innerst inne anser om barnets far så lycka till dårå och börja räkna dina egna minus nurå.
  • Anonym
    Anonym (Gå vidare?!?) skrev 2011-06-17 22:31:28 följande:
    Jag har aldrig förnekat att jag känner som jag gör gällande sonens pappa! Är det så konstigt att jag känner som jag gör för en person som vänder ryggen åt sitt eget barn, som fullständigt skiter i hur hans egna barn mår till och med när barnet hamnar på akuten? Är det så konstigt att jag inte har höga tankar om sonens pappa när han helt och hållet struntar i att ens finnas här för sonen?

    Och några egna minus oroar jag mig inte för! Jag gör allt för min son för att han ska få en trygg och bra uppväxt TROTS att hans pappa skiter fullständigt i honom!

    och sonens välmående hänger inte på hans efternamn om inte du påverkar han med det.


    dina höga eller låga tankar om pappan har inget med barnets efternamn och identitet att göra.


     

  • Anonym
    Anonym (Ley) skrev 2011-06-17 22:34:24 följande:
    Jag har min pappas efternamn och vi har en väldigt dålig relation, typ samma som för ditt barn. Under min barndom kunde de gå 2 år innan jag hörde av honom, träffade honom ca 1 gång om året.

    När jag var mindre hatade jag att jag hade hans efternamn, jag ville ha mammas ! Men självklart fick inte mamma ändra de och pappa ville inte skriva under. Jag kände mig utanför för alla som jag räknade till min familj hade samma efternamn som min mamma, mormor morfar, kusiner osv. Men sen gifte sig även min pappa och bytte efternamn så jag var den enda som hade mitt efternamn. DEN ENDA I HELA FAMILJEN! Pappas familj hade nämligen ett helt annat efternamn.

    Så fort jag fyllde 18 så la jag till min mammas efternamn och ändrade pappas till mellannamn. Nu 5 år senare har jag tagit bort mammas efternamn igen. Jag hade identifierat mig med pappas efternman hela mitt liv att när jag hade bytt så kändes det inte alls som jag.

    Så bli av med efternamnet så tidigt som möjligt är mitt tips !

    Din mamma skulle förståss ha stöttat dig med att det är den du är istället för att få dig att hata ditt efternamn.


    Alla barn har perioder då det hatar saker med sig själva namn, allergier, utseende etc.. en vuxen måste stötta barnet i att det är dem de är och att det är deras identitet och att de får jobba med att acceptera detta.


     


     

  • Anonym

    Jag tycker att det är bra att du försöker ändra ditt barns efternamn. Ett barn ska inte ha sin biologiska pappas namn för pappans skull, av nån slags manlig stolthet, utan namnet ska väljas utifrån barnets bästa. Om pappan struntar i sitt barn har han förverkat rätten att barnet ska ha hans namn. 

    Jag har också växt upp med min mamma och min styvpappa, som har varit som min riktiga pappa. Jag hade också min biologiska pappas efternamn och min mammas efternamn som mellannamn. Jag fick min biopappas efternamn vid födseln eftersom min mamma trodde att de skulle gifta sig och leva tillsammans. Men så blev det inte. Min biologiska pappa övergav familjen när jag var jätteliten och har inte hållit kontakten eller visat intresse för mig. När jag blev större kontakade jag honom fler agånger, men han bara undvek mig. Ändå godkände han inte att jag skulle byta till mammas efternamn. Min mamma gifte om sig, men för min skull behöll hon sitt flicknamn som efternamn så att vi skulle ha något namn gemensamt, och tog min styvpappas namn som mellannamn.  Jag har två syskon, som alltså har min styvpappa som biologisk pappa. De har sin pappas efternamn och mammas efternamn som mellannamn. I min familj har vi alla möjliga konstellationer av efternamnen, så här om jag ska ge exempel: Mamma heter Lisa Larsson Björk, Pappa/styvpappa heter Lennart Larsson, jag heter Lena Björk och mina syskon heter Lotta Larsson och  Lasse Larsson. När jag var liten tyckte jag att det var jättejobbigt, det kändes som att vi inte hörde ihop, som att vi inte var en riktig familj. Jag kände mig utanför och var väldigt arg på att jag inte fick ta bort min biologiska pappas namn. Det hade varit ännu värre om inte mamma behållit sitt flicknamn som efternamn. På det sättet hade vi i alla fall ett namn gemensamt. Så fort jag fyllde 18 ändrade jag till mammas efternamn.

     

Svar på tråden Ta bort efternamnet?