Ta bort efternamnet?

Du kan bara byta sonenes efternamn om din fd godkänner det o skriver under namnändringen. Min dotter är 12 år o har sin så kallade pappas efternamn, hon vill byta men han vägrar skriva under, dom har träffats typ 6 ggr på dessa år. Jag har ensamvårdnad men det spelar ingen roll enligt Skatteverket. Jag hoppas att din fd är bättre än min fd, och skriver under.
Hoppas det löser sig för er :)

Jag får höra mig för imorgon med skatteverket men som det står på blanketten ska det ju inte behövas.Hmm, det där resonemanget följde jag inte riktigt, för trött kanske. Menar du att hans efternamn kan plockas bort om mitt efternamn som nu är mellannamn istället blir efternamnet?

Det är verkligen en svår situation med efternamnen, jag förstår inte varför dessa "pappor" vill ha sitt efternamn på ett barn som de ändå behandlar som luft, inte bryr sig om, ignorerar och sårar genom sitt beteende.

Tro mig, jag skulle vilja tro att så kan bli, men jag VET att det kommer inte ske! Jag är så less på alla som verkar tycka det är helt okej att bete sig som ett svin mot sitt eget barn om man bara tar sitt förnuft till fånga om några år.. I have stopped beliving in fairytales!

Men självklart kan sonen välja själv när han är 18, han får då ta tillbaka sin pappas efternamn om han vill för det får han göra även efter 18 års ålder!

Så klart jag inte kan styra över deras framtida kontakt, det har jag ingen avsikt att göra! Men det är inte vad jag blir arg över utan det är att du, och andra med dig, verkar anse att det är helt okej att göra som sonens pappa gör om han bara kommer tillbaka i sonens liv senare! Ska sonen bara glömma de år som hans pappa totalt struntat i honom om/ när hans pappa dyker upp och vill vara pappa?

Jag har kontaktat tingsrätten för att fråga vad som kan göras och de har gett mig instruktioner om hur jag ansöka om utredning kring om det är i sonens bästa intresse att ha kvar eller bli av med efternamnet, såå jo, jag kan få tillstånd av tingsrätten att ta bort efternamnet, sen vet jag också att det inte behöver bli godkänt av tingsrätten och då får jag acceptera det.

Du tycker efternamn är en bagatell.. det är din åsikt, men jag känner inte så kring efternamn så där kan vi vara ense om att vara oense!

Varför det är viktigt för mig? För att jag ser min sons sorg flera gånger i månaden när han saknar sin pappa, hur han mår dåligt över det och hur jobbigt han tycker det är att hans pappa inte finns här för honom som kompisarnas pappor. Jag tycker han har nog med påminnelser i sitt liv om hur hans pappa sviker utan att behöva bli påmind via sitt efternamn.

Okej, jag feltolkade dig, my bad, det är som sagt inte direkt ett ämne som jag har positiva känslor kring pga all skit som sonens pappa gjort mot både mig och sonen de senaste tre åren.

Jag förnekar inte att det efternamnet är av negativ klang för mig och så klart kan inte en 3,5-åring lägga någon innebörd i ett efternamn men när han blir äldre så kan det påverka, KAN...Och nej, saknaden blir inte mindre men gällande sorger av den här typen är det ganska skönt att slippa bli påmind mer än nödvändigt om alla svek. Jag har haft foton på väggarna i sonens rum av honom och hans pappa tillsammans från innan separationen men tog ner dem efter att sonen bröt ihop över att det bara är bilder av saker de gjorde en gång i tiden men han aldrig får göra med sin pappa längre.

Jag gör allt för min son och jag vill inte se min son ledsen även om jag också vet att vissa saker måste han få sörja och vara ledsen över, det vet jag! Men att sonen ska ha sin pappas efternamn känns som ett hån i mina ögon, ett efternamn är för mig en familjekoppling som innebär mer än bara biologiska band!

Varför jag inte väntar? Vill väl helt enkelt gå vidare som sagt.. få ett avslut, stänga den här "boken" och få börja på en ny! Varje gång jag känner att vi börjat gå vidare och fått lite momentum så att säga så dyker något upp som river upp massa känslor hos mig och även hos sonen ibland.

Jag är väldigt kluven!! Som sagt så känns efternamnet som ett hån och samtidigt är det en del av sonens identitet, jag kommer inte ångra relationen med sonens pappa för det skulle också innebära att jag ångrar sonen och det finns inte ens i min tankevärld!

Ett långt tag övervägde jag att byta mitt egna efternamn och på samma gång låta sonen ta mitt nya efternamn (ett gammalt släktnamn) men ju mer jag funderat på det hela så har jag känt nu mer än någonsin hur mycket mitt familjeband och vårt efternamn betyder för mig i och med allt det här som hänt gällande sonens pappa.