Jag är SÅ JÄVLA LESS på min unge (10 mån)!
Du måste ha hjälp genast. Har han ingen pappa som kan ta sitt ansvar så du får avlastning
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Ignorera alla elaka svar jag älskar min unge över allt annat men bebis tiden tyckte jag var urjobbig nu när han är tre njuter jag verkligen av att vara mamma. Håll ut det blir bättre........................................man är ingen dålig mamma för att man könner som du gör
-
Jag som har försökt få barn själv länge, väldigt länge. Med många missfall, som nu är gravid igen. Jag äter alla tänkbaka mediciner, jag gör ALLT jag kan för att det ska gå bra. JAG uppoffrar alltså sånt som jag egentligen vill ha, tycker om och vill göra, för att jag ska få barn.Anonym (Skitliv) skrev 2011-06-17 17:48:53 följande:Ja, uscha mig som är less på att leva såhär. ;)Vart går gränsen för att vara mamma och vara fullkomligt livegen och utan eget värde?Anonym skrev 2011-06-17 17:40:40 följande:Jag adopterar honom gärna!
Han verkar i behov av en mamma.
Ska du då som ha barn klaga? Är det synd om dig? Eller är det så att du har tröttnat nå sjuk och har noll tålamod? Försök att se det så här, hur jävla överlycklig skulle du vara om någon konkade runt på dig hela dagarna med en kass attityd och sur min?! Skulle det göra dig glad? -
När man får barn går det före allt annat inklusive en själv.Anonym (Skitliv) skrev 2011-06-17 17:48:53 följande:Vart går gränsen för att vara mamma och vara fullkomligt livegen och utan eget värde?
Folk skaffar barn väldigt lättvindligt idag utan att tänka på konsekvenserna.
(Inte nödvändigtvis TS).
Om man sedan skaffar barn med ett pucko blir det ju inte bättre precis. -
Kanske ska tillägga att jag som upprörde så många innan med mitt svar om att jag hade fått missfall och är nu gravid, att jag jobbar för socialen. Att jag och min man får barn placerade hos oss som föräldrarna inte klarar av. Så barn tar jag hand om, som föräldrar som själv föder dem inte klarar av. Men jag kan hantera dem. Spädbarn som tonåringar blir placerade hos oss. Kärlek är det barn behöver. Kärlek har jag att ge i överflöd!
-
Empati har jag tro mig, men det känns inte som att TS är ute efter empati utan att få kräkas ut sitt missnöje över sitt barn. Vilket jag kan förstå är jobbigt med ett barn som skriker 24/7 absolut! Det säger jag ingenting om. Men hennes roll som förälder är väl att göra ALLT hon kan för att hennes barn ska må bra?! Eller är det bara tills hon själv tycker att hon har gjort nog? Det är ju ett väldigt stort spann annars på bra föräldrarskap? Vissa skulle göra ALLT för sina barn, medan vissa skulle tröttna? (Inte bara TS)Anonym (p) skrev 2011-06-17 18:21:12 följande:Så fint för dig då, men inte fan hjälper det TS!
Empati är en bra sak som förälder, och DET verkar du uppenbarligen sakna! -
Anonym (.) skrev 2011-06-17 18:40:05 följande:Har du inte lärt dig att här på ts är man alltid och ovillkorligen är bra förälder när man ger utlopp för ilska gentemot sitt barn. Man kan bete sig nästan hur som helst, och säga vad som helst om man är i allafall "den bästa förälder ditt barn kan ha". Om man däremot är nöjd som mamma, tycker det är kul att vara med sitt barn och inte anser att föräldraskapet är jobbigt, då är man en moralistisk "supermorsa" som bara är värd förakt. Det är upp och ned vända världen här. Ju sämre, dess då bättre
Men suck. Du som 100% av tiden är nöjd med att vara mamma. har du det som TS? Nä, eller hur. Du har förmodligen som de flesta andra, dvs ditt barn är glad och ledsen lite omvartannat. Inte som TS verkar ha det, skrik och gap mest hela tiden. Klart man blir frustrerad och enormt trött!!!
"Ju sämre, desto bättre"... ja du, det orkar jag inte ens kommentera
-
shit vilka monster till människor det finns. Skit i alls elaka kommentarer om att du är dum eller att de som har problem att skaffa barn gladeligen skulle tagit en gnällig unge. Det har inget med saken att göra! Var människa har sitt ok att bära.
Först av allt - jag har inte haft det sådär jobbigt men bara en bråkdel räcker för att man ska förstå din irritation TS. Du behöver avlastning och även om det känns som att det aldrig kommer att bli bättre så blir det det. Kan din mamma ta barnet en dag kanske? Sätt barnet i pappans armar och säg att du behöver egentid och ge honom detsamma sen. Farmor och farfar?
Se till att få komma bort om än för ett par timmar bara lite då och då - det hjälper faktiskt. Och räddningen kan vara när du får avlastning av dagis. Det låter kanske hårt men då saknar man de små så mycket att man får en helt annan relation - så var det för oss. kram och lycka till. -
Är det inte bättre att ventilera här än att ta ut det över sitt barn? Vad jag ser så har faktiskt de som gett henne konkreta råd även tipsat om att hennes språk skapar onödiga reaktioner. Tycker att ett inlägg på FL kan ses som ett steg till hjälp. Hon känner själv att situationen är ohållbar.Litenmalin skrev 2011-06-17 19:50:57 följande:Orkar inte läsa allt, men ser att man inte får ha åsikter om hur en mamma uttrycker sig om sitt barn. Jo då efter fyra barn fattar jag att man kan må så, men då ber man fan om hjälp. Ni som skriker om att man inte får kritisera en stackars mamma som skriver så nedlåtande om sitt barn för att hon mår dåligt, hur tänker ni om barnet då? Vad har barnet för rättigheter, känslor och behov? Berätta gärna, jag är jävligt nyfiken. Man har absolut rätt att känna det man känner men man har satan i gatan inte rätt att vräka ur sig vad som helst, inte ens om ett tio månaders barn. Man kan säga saker som "jag orkar inte mer, jag är helt slut, jag står inte ut, jag klarar inte av att ge honom/henne det jag behöver" men att skriva så som TS skriver i trådstarten gör mig jävligt beklämd. Och nej, jag kommer inte med goda råd heller, det sköter säääkert ni alla andra goda förstående. Eller jo, sök genast upp en BVC psykolog, det är ärligt menat.
M
Man ska vara försiktig med att döma andra och skriva som du " efter fyra barn etc" Dina barn kanske inte alls hade samma problematik som ts barn och därför upplevde du aldrig denna enorma trötthet och frustration.
En sak håller jag dock med om, att hon ska söka bvc psykolog. -
Kan lillen vara ostimulerad? Det är första tanken som slår mig att lillen verkar ha väldigt tråkigt, har du provat att visa leksaker och annat för lillen som är för lite äldre barn?
Vad händer om lillen inte blir upplockad? Om du låter lillen sitta och pipa? Kan ju vara så att lillen märkt att om den bara gnäller lite så kommer mamma och roar mig?