• Anonym

    Jag är SÅ JÄVLA LESS på min unge (10 mån)!

    Anonym (.) skrev 2011-06-17 20:12:46 följande:
    Eller så fixade vi det bättre än nI
    Anonym (.) skrev 2011-06-17 20:12:46 följande:
    Eller så fixade vi det bättre än ni
    Du går verkligen in för att såra. Fattar inte att jag orkar bry mig om det du skriver för då verkar rent av ointelligent. Men visst fan tar det när man själv har ett barn som skriker skriker skriker och man gör ALLT i sin makt för att få barnet lite glad och nöjd.

    Jag samsover, ammar,ger bara hemlagad mat,kärlek i massor, är alltid närvarande. På vilket sätt är jag en dålig förälder bara för att mitt barn är av den krävande sorten?

    Men du tycker väl att de drabbas av cancer får skylla sig själv också.
  • Anonym

    Jag förstår precis hur du känner o sätter ord på det vissa av oss faktiskt inte törs skriva.

    1. Du behöver tänka ut någon som kan avlasta. Barnets pappa/farmor/ mormor etc. Du behöver regelbunden avlastning

    2. Se till att få träffa barnläkare och se till att de gör lite utredningar  för att se om det faktiskt finns orsak till att barnet är så missnöjd för i bland finns det de.

    3. Acceptera att du kanske kan ha en  bärsele att ha barnet i helst ryggsele när du diskar o fixar vissa saker.

    4. Dagis är inte långt borta! Mitt barn började vid 13 mån 4 tim om dagen och det var räddningen för mig att få ork till ett krävande barn.

  • Anonym
    Anonym (.) skrev 2011-06-17 20:11:30 följande:
    Du behövde inte ens kommentera till att börja med. Om det är skrik och gap hela tiden så söker man hjälp. Och faktum är på det här forumet att svär man över sina barn och vill slippa dem, då är man fantastisk. Är man nöjd med sin mammaroll, då är man en idiot. Att bli en bra mamma är något man arbetar för. Vad som helst duger fan inte
    Men det är väl faktiskt ingen som tycker att den som svär över sin barn och vill slippa dem är fantastisk! Men man kan väl stötta en annan mamma som har det svårt?
    Att skriva att TS är en dålig mamma hjälper väl ingen!?

    Eftersom mammalivet gått så bra för dig så kan du väl dela med dig av dina tips och råd istället för att klanka ner. Det vore väl det mest naturliga när man ser att en annan mamma har det tuft. 
  • Anonym
    Jisa skrev 2011-06-17 20:04:24 följande:
    Hej!
    Nu lånar jag dig lite :)
    Jag har också ett barn som konstant är missnöjd och tog själv upp teorin med matallergi på BVC men hon avfärdade det direkt. Har du erfarenhet av att matallergi kan yttra sig på detta sätt?
    Japp, mjölkproteinallergi kan yttra sig genom att de blir gnälliga, svårt att komma till ro etc.
    Man kan testa men testen är inte tillförlitliga, lättast är att utesluta mjölk ur kosten och se om det blir bättre.
    Mitt barn vart också gnälligt tills vi slutade med mjölk.
    Andra tecken kan vara elsem/torra kinder och hård eller lös i magen....
  • Anonym
    Indianica skrev 2011-06-17 20:33:24 följande:
    TS, kan din bebis ha problem med mage och/eller tänder. Prata med BVC tycker jag, låter som väl mycket gnöl. Min son var en riktig grinolle tills han var runt året och började få ordning på magen (hade reflux)och tänderna hade kommit hyfsat klart, då blev han en solstråle.

    Och du, har du en gåstol? Gåstolen var fantastisk för min son som ville ta sig fram med fart och fläkt genom livet och inte krypa eller stappla sig fram.

    Även om du inte tror mig: det blir bättre. Han kommer inte bete sig så här när han är 15 år, skämt å sido, lovar det blir bättre

    Sedan kan det vara bättre att t.ex. kissa och bajsa med öppen dörr och låta babisen krypa och tugga på gamla toarullar än att stänga dörren och få världens vrål utanför. De små får lätt separationsångest i den åldern (tror mamma är borta för alltid om hon inte syns). Ta med honom/henne in i duchen, låt bebisen leka med gamla schampooflaskor osv. Låt kosten vara lite stressig och bristfällig en period för dig (finns färdigrätter i värsta fall) men det blir bättre därför får det vara lite kaos ett tag. Jag har en sjuåring som absolut inte vill ha mig i hasorna jämt, som cyklar omkring själv ute osv, så jag vet att det blir bättre
    Om barnet blir nöjd att leka med schampoflaskor i dushen när mamma dushar eller är nöjd att leka o krypa på golvet bland toarullar när mamma sitter på toan så tror jag inte mamma skulle klaga så mkt heller!
    Barn är olika o har man sånt lätt barn som kan roa sig själv på sånt sätt du beskriver kan man nog inte förstå hur det är för oss som har barn som skriker typ hela tiden man inte bär dom. Min son var precis som ts beskriver o nu är han 2 år och någon annan kommenterar varför jag inte kan gå på toa utan honom. Då är jag endå otroligt nöjd för nu räcker det att ha öppen dörr så han kan komma in om han vill eller ta med honom så leker han med ngt därinne medan jag duschar. Men första året var det helt omöjligt.
  • Anonym
    Lena skrev 2011-06-17 20:36:22 följande:
    Du har ett heltidsjobb att ta han om honom, det kanske blirr lättare om du inte försöker göra annat på dagarna?
    Precis, gilla läget. Det låter skittrist men det har jag börjat göra och det har faktiskt blivit psykiskt lättare då.
    Städning och disk kan vänta. Vi gör aldrig något sånt när vi är ensamma hemma med honom. Det skapar onödig stress att försöka få undan sånt samtidigt som han skriker för full hals.

    Vi jonglerar runt och joxar med honom hela tiden. När jag ska göra hans mat har jag honom på höften.

    Har du gått på öppna förskolan något? Min pojke kan vara nöjd i några minuter när det är andra barn i nörheten. Djur gillar han också så vi kollar ofta på hundar,katter och kossor som finns i grannskapet. Då skrattar han i någon min iaf :)
  • Anonym

    Din stackare...

    Det låter som att ni har kommit in i en riktigt dålig ond cirkel. Där barnet har gnällt, krävt och blivit buret så pass mycket att du nu är irriterad och stressad redan innan barnet knappt har hunnit börja gnälla. Och det känner han ju på sig förstås och gnäller ännu mer.

    Men det är fasen inte så lätt att ta sig ur den där negativa spiralen!

    Det låter som att du är alldeles slutkörd!
    Jag tror inte att du egentligen tycker illa om ditt barn, det är väl bara hela situationen med allt bärande och all stress som du säkert känner över allt som du inte hinner för att du bär och roar en gnällig bebis?

    Ibland känner jag likadant. Som att jag egentligen kunde amputera min ena arm, för det är ju så jag lever ändå. Enarmad. Och vissa saker kan man inte göra med en arm. Och det är otroligt stressande ibland att se allt det där som måste göras men man inte kan.
    Men man måste nånstans försöka att bortse från allt sånt som inte är akut. Det viktigaste är faktiskt att vara med ditt barn. All närhet kommer han (och du) ha igen tusenfalt i framtiden, och vad spelar det då för roll om disken stod en dag extra?!

    Men det är också jätteitigt att du tar hand om dig! Har du nån som kan vara barnvakt emellanåt?

    Tyckte jag läste nånstans att pappan inte vill bära. Vi har haft samma problem här- jag har otroligt svårt att inte lyfta upp mitt barn när han är ledsen eller arg, medan pappan vägrar. Så då blir det ju iallafall alltid jag som bär fast han är hemma, och det är inte rättvist!

  • Anonym
    Anonym (Skitliv) skrev 2011-06-17 17:07:39 följande:
    H*n är tio månader och har hela sitt lvi gnällt och grinat och jämrat och klagat, om man inte bär på'n och underhåller dessutom. Jag är så jävla less på gnällungen, hela jävla tiden låter h*n, när man fixar mat åt h*n, när man byter blöja, när man gör något annat än ägna h*n full uppmärksamhet, när man torkar av h*n efter att h*n har ätit, när man klär på/av - hela tiden gråt och gnäll, sparkar och stret. Man kan aldrig göra någonting för näää, men måste ju bära och roa ungen hela tiden, och nåde mig om jag ägnar matlagning eller diskning någon uppmärksamhet utan att h*n har något att pyssla med under tiden, och då fungerar inte en vanlig leksak, nej, för efter tio minuter är leksaken undersökt och ointressant, h*n har ett jävla berg av saker som är "färdiga" och passé, inklusive köksredskap, kattensleksaker och allt möjligt.

    Varje morgon så börjar det med klag och då vet man att nu är det bara att masa sig upp, gå och byta blöja under skrik, fixa frukosten under skrik, mata, torka av under skrik, byta om under skrik osv hela dagen lång. Jag trodde det skulle bli bättre, och jag bar hela tiden men nu har jag fan ruttnat på den här skiten! Jag är less på att öronen värker, jag är less på att känna mig konstant stressad hela tiden, att aldrig kunna varva ned, att alltid slänga i mig maten, allt ska gå fort fort fort för ungen kommer börja klaga och då blir h*n bara tyst om jag plockar upp och bär och jag varken kan (nej, jag vill inte ha någon bärsjal/sele - jag vill slippa bära hela tiden!) eller vill hålla på såhär mer, h*n kan inte bo på min jävla höft jämt. Ja, jag fattade att ungar var krävande, men det här är omänskligt. Det blir ju aldrig bättre heller!

    Jag börjr tycka direkt illa om min unge nu, nu är det slut på den här skiten! Hädan efter så tänker jag sätta på mig hörselskydd och ignorera h*n medan jag gör det jag ska, typ äta/städa/gå på toaletten osv!
    Jag tycker du borde låta h"n gråta de skadar inte utan tvärom o ha på dig hörselskydd eller va i ett annat rum eller dammsug så hör du inte ,,h"n e ju så pass stor så h"n borde veta man ska vänta,,men ja tycker de e ditt fel för man ska lära ungar att man kan inte komma direkt
  • Anonym
    Anonym (stackare) skrev 2011-06-17 21:33:44 följande:
    Eeehhhh, nä. Du ska lära en bebis PRECIS just det, att du kommer direkt. Shit.

    Hoppas du kollar upp lite om anknytningspsykologi eller i alla fall närvarar under föräldrakursen när du får barn. (För jag orkar inte plåga mig med tanken att du redan har barn, och uppfostrar en bebis *gråta*)
    JO jag har flera barn o nej jag var inte sån men när ett barn eå så krävande så finns de inte mycket val jag har ALDRIG haft så krävande barn o jag har många så därför skrev ja så ,,kan aldrig tänka mig ett barn kan vara så ,,just för ja har många ingen va sån tvärtom därför valde vi o skaffa 8BARN JAg e under 30 år o vi ska ha fler ,,vi har såklart råd me ALLA
  • Anonym
    Anonym (herre) skrev 2011-06-17 21:31:52 följande:
    Fast hallå ni, det är väl en annan sak att vara "slut som mamma" och ha ett barn som "kräver mycket" än att uttrycka sig som TS gör? Kallar sitt barn för enabrt "UNGE"(?) och "FAN  så JÄVLA jobbigt" och kalla sitt liv för "SKIT"? Känns inte som ett helt sunt inlägg. Hoppas du skaffar bra hjälp. 
    Herregud om du hade en sån unge hade du nog varit värre än vad TS e
Svar på tråden Jag är SÅ JÄVLA LESS på min unge (10 mån)!