Blivande pappa
Hej!
Jag är en blivande pappa som inte var beredd på det, iaf inte planerat. Blev inte så chockad även om jag inte förvänta mig det alls. Blev kallad konstig av mina närmaste men jag har mediterat kring vad det är jag borde vara chockad över.
Jag är 22 år gammal och är lite av en extrem sportare. Väldigt filosofisk och många anser mig vara en väldig tänkare. Jag skulle egentligen resa med min flickvän f.o.m November och vara borta 1 år, på resande fot runt Latinamerika kontinenten. Målet var att leva och överleva, lära mig värderingar som annars är svårt att lära sig i Sverige. Jag skulle prova på att bygga hus, eko odla, träna andra barn med de kunskaper jag erhåller så som engelska, MMA och BJJ. Jag har lärt mig att livets mening är att hitta din gåva och att syftet med mitt liv är att ge bort din gåva. Detta var ett försök till detta medan jag samtidigt kunde lära mig värdet av hårt arbete och solidaritet.
Detta blev inte av. Jag var hemma och planerade resan, vilka länder vi skulle gå eller cykla igenom, vad vi skulle packa och var vi kunde campa när min flickvän kom och visade ett graviditets test som var possitivt. Jag blev faktiskt chockad den första sekunden men kunde inte hjälpa att bara bli glad och krama henne och tänka på hur kul det komer bli att lära känna min avkomma. För det är så jag har sett det hela tiden. Det liknas som en hund som är övernyfiken på någon ny att lära känna. Det har nu gått 5 dagar sedan jag fick reda på detta och har inte ändrat inställning sedan första dagen jag fick reda på det.
Många anser att jag nu måste vara vuxen. Jag fråga vad Vuxen innebär och fick följande respons av olika människor: Fast anställning, börja städa, laga mat, skaffa hus, köpa bil, få en vuxnare attityd (angående mina nyfikna frågor utan att hävda att jag vet något), dricka kaffe osv osv. Denna lista har inget som, jag känner, kan berika mitt liv som pappa. Fast anställning får man inte men jag jobbar ändå, jag städar och lagar mat redan vilket är min huvud syssla, jag ogillar kaffe och dess effekt, hus kommer med tiden och är irrelevant för ett barn det är ingen malamute, Bil kan ja skaffa men så länge det finns kollektiv trafik så är det ingen brådska. Inga utav råden handlade om barnet och det gav mig en tanke. Att om att vara vuxen innebär dessa saker så vill jag förbli ett barn (iaf mentaliteten) som lär känna ett barn som är av mitt DNA. jag ser det som en spännande resa, en annorlunda resa, då jag kommer senare resa med mitt barn och uppleva utmaningar och överkomma dem med mitt barn. Jag vet inte hur många som tänker som jag men jag har känt mig ensam om det hittills. De bästa råden har ändå varit att om jag tror att det kan bli bra så ska jag gå den vägen.
Jag vill att barnet ska överträffa mig, vill att min avkomma ska bli starkare, smartare och gladare än vad jag är. Jag utvecklas konstant och tänker lägga ribban högt så att barnet har ett positivt mål i livet då föräldrar brukar vara förebilder. Därför kommer jag plugga mycket och träna mycket. Jag tränar kampsport med min flickvän och vi vill sikta på fysisk och psykisk styrka som grund snarare än ekonomisk säkerhet som skapar illusion av kärlek. Detta är ett par av alla tankar som passerar mitt huvud.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-24 23:13
Som sagt så är det funderingar kring att vara debutand förälder. Alla debuterande pappor kan bidra med en rad så att man kan få olika idéer =D
