Rädd att få samma upplevelse även denna förlossning!

Hej!  Jag och maken planerar att skaffa ett syskon till våran snart 3 åriga son.
Det tog lång tid för mig att överhuvudtaget överväga att skaffa ett barn till.  Hade en jobbig graviditet med foglossningar, illamående och i sluttet lätt havandeskappsförgiftning.
Innan för lossningen kom igång hade jag förvärkar var 8-7 min i 5 dygn ca innan den riktiga förlossningen kom igång. Mitt partgram som dom kallar det var bara en rak pil uppåt. Vid kontroll när vi kom in va jag öppen 3cm.  Ber om att få eda eftersom syrrans förlossning enligt mig gick fort 9 tim från att dom kom in, snälla barnmorskan försöker skynda på detta men först måste prover tas pga av mitt höga blodtryck säger dom. Vet att "akut svar" tar längre tid än jag har lust att vänta men det är ju bara att gilla läget.
Känner att jag inte orkar mer värkarna kommer hela tiden och jag hinner aldrig att andas, så i ren panik så trycker jag lustgasen mot ansiktet och försöker säga att nu orkar jag bara inte längre, ( som dom flesta andra förmodar jag). Snälla barnmorskan kontrollerar öppning 7 cm. Försöker få tag på någon som kan lägga bedövning på livmoderhalsen eftersom det gått så fort en timme från att vi kommit in. Vill egentligen inte men går med på vad som helst för att få det lite lättare i alla fall. En 1/2  timme senare kommer en kaxig läkare in och ska lägga bedövning, det är tydligen svårt att lägga bedövning när man är öppen så pass. När han tittar för att lägga bedövningen utbrister han skojar ni med mig eller? 
Jag får lätt panik i mina lustgasångor., och så fortsätter han, det finns inget att lägga i barnet står ju här nere hon är ju fullt öppen. Varvid jag replikerar skojar,skojar!
Han förstår sitt misstag och frsöker släta över, det går inte skoja med en kvinna som håller på att föda. Jag innser att jag inte kommer få någon bedövning och blir ännu mer panikslagen. Nu kommer den jobbigaste biten 2 timmar med krysvärkar. Vill bara därifrån, har inget begrepp om tiden som förflutit när våran son äntligen kommer ut. Tror inte de är sant att d gick så fort känndes som en evighet.
Har brustit rätt så rejält, ändtamsmuskel och sånt är blottat och jag får sys en hel del.
Är otroligt rädd att inte hinna iväg till sjukhus eller få någon bedövning denna gång heller. Ursäktar den långa novellen!