ouppfostrade barn??

praise the lord! normala föräldrar!! ;)

tack,jag trodde inte ni existerade!!

no offense anna sol,men har man 4 kids så går det åt sjuka mängder med saft,riskakor,frukt osv osv..

och vi har satt upp dem reglerna just för att annars småäts det till förbannelse mellan måltiderna och vi vill att våra kids ska äta ordentlig middag,lunch eller vad det nu kan vara..och om de får äta hejdlöst med mackor,yoghurt eller liknande emellan,så är det inte hungriga när den "riktiga" maten serveras,,,

och jag tycker inte att det känns helt bekvämt att torka en 6 -åring i rumpan,när jag som mirre67 skrev,knappast tror att fröknar i skolan står utanför toaletten och väntar på varje barn och frågar om de behöver hjälp med att torka??

redan på dagis i 4-5 årsåldern så lär de barnen att försöka själva att torka..och det är väl ändå föräldrars ansvar att se till att våra barn ska bli självständiga individer som ska kunna klara av enklare saker själva?

som att ta vatten om de är törstiga,göra en egen macka om de vill ha osv?

vad för skäl,ni får gärna utveckla detta ni som skriver det istället för att bara lämna det osagt..jag vill gärna veta så att jag i framtiden inte dömer barn som jag anser borde klara detta själva?

>anna sol : oki,då kan jag förstå lite bättre hur en 6-åring inte fixar detta själv..jag blev nog mest chockad över att just dessa barn inte fixade detta,och därför visste jag ej heller hur jag skulle bete mig..

jag är inte känslokall på något sätt,men jag är inte heller världens mest omhändertagande person som tar alla barn under mina vingar.. alla har ju sina egan sätt att uppfostra sina barn på och alla barn har ju utvecklat egna personligheter..jag som person är lite mer avståndstagande och kids som bara slänger sig in hemma hos mig och är väldigt utåt och sociala,blir jag lite förvånad över,försiktig som jag är..

så om jag blir lite tagen på sängen över att barn tar för sig hemma hos mig utan att ens fråga först,så blir jag lite chockad eftersom jag,inte ens som barn skulle tänkt tanken på att bara tex öppna dörren utan att knacka hos någon helt okänd människa bara för att de har barn i samma ålder som mig..

och jag är inte den som fräser ifrån heller,vill inte bli osams med någon,inte ens här där jag inte känner någon

det är bara sån jag är..döm mig om ni vill,men jag anser att sunt förnuft är det bästa man kan gå efter,oavsett när det gäller kids eller vuxna..och första intrycket varar..

tack alla ni som svarat förresten,skönt att se att vi inte är de enda föräldrarna som anser att gränser ska barn ha för att inte spåra ur..har en syster som aldrig säger nej till sina barn och detta är som helle333 skrev: INGEN vacker syn...

så tummen upp för alla er som orkar sätta gränser istället för att bara släppa loss barnen och låta dem vara fria små själar som får göra precis vad de vill,barn är ju barn...

gränser är inget man bara kan sätta dit ena sekunden,för att snabbt ta bort dom i nästa när det inte passar..det mååste vara konsekvent..efterhållas och ett nej betyder nej..

wow..väldigt många svar och jag är glad över att se så många olika synpunkter :)

alla har ju som sagt olika syn på vad som är uppfostran och vilket som kanske inte räknas in som det..alla är ju som sagt olika.. Jag är absolut ingen perfekt mamma,.man kan inte göra mer än sitt bästa och jag gör ju det som låter sunt och rätt,logiskt och vad som är bäst för sina kids..

det handlar nog även mycket om att testa,om andra vuxna sätter samma el. liknande gränser som hemma..

grejen med mig är nog att jag säger ifrån direkt,kanske inte i mjuk ,"mamma-ton" som jag har hört många använder,en väldigt försiktig röst.. jag har tvillingkillar som fyller 7 år i augusti,de skulle aldrig höra vad jag sade om de är uppe i varv,,utan då ryter jag till ordentligt,i samma ton som deras pappa använder,DÅ får jag deras odelade uppmärksamhet..

tror inte många barn är vana vid att höra just den rösten hemma hos någon annan..

gled ifrån ämnet..men den här biten med att stampa i trappen som jag skrev..det var en liten tjej..(eller..ja,6 år gammal) hon är van vid att få som hon vill och när då inte mina pojkar ville gå ut och leka så ställde hon sig i min trapp,gallskrek rakt ut och stampade upp och ned,verkligen vrålade(ni vet den där riktigt höga tonen som bara små tjejer kan få till?) det var då jag sade ifrån,att du behöver inte låta så..då fick jag svaret att: jag får göra såhär hemma hos min pappa!! det jag svarade på det var enkelt att:då kan du gå hem och göra så,här vill jag inte lyssna på sånt skrikande och stampande..