Kollega som bara vill framhäva sig själv

Prata med kollegan att du inte tycker att det är okej att hon säger att hon gör saker som du egentligen har gjort och varför hon måste framhäva sig själv så mycket när hon egentligen inte gör allt som hon säger.
kan du ta ordet först när föräldrar kommer och berätta vad du har gjort innan hon öppnar munnen?

Ofta är det så här: Jag står och pratar med en förälder och då dyker hon på och tar över samtalet. Jag försöker hänga på där men får ge upp eftersom jag i det läget blir osynlig för föräldern.

Men fy! Tror du att du har mod att säga till kollegan att du inte tycker att hennes beteende är okej? Hon kanske inte fattar att hon beter sig som en översittare utan kanske rent av inte tänker på det, elelr så är hon väl medveten om det men tycker om att vara översittare och tror att du inte vågar hugga ifrån. Det bästa är ju om ni kan lösa konflikten sins emellan.

Har en kollega som har samma betende förutom att denna också ljuger och är ganska elak och kommer dessutom undan med både lögner och skitsnack.

Hon har också utsett sig till chef, skall bestämma vem som skall laga mat och hur arbetsuppgifterna skall fördelas, vem som får åka på utflykt med vilken boende, och är jättestolt att både vikarier och anhöriga tror att hon har någon form av chefsroll...själv hade tyckt det varit riktigt pinsamt om tex en anhörig kom till mig och trodde det var jag som var chefen.

Jag har ifrågasatt varför hon tar åt sig av det jag gjort och då pratade hon bra bort det och sa att hon aldrig skulle utbilda sig till förskollärare för det jag gör är inget hon vill göra. Sedan står hon och säger att det är hon som har gjort det! Alltså inte lätt att prata med.

Senast idag kom en mamma och frågade efter föreståndaren. Då spalde jag dum och sa att någon sådan har inte funnits på 15 år..... Hon sa då namnet på min kollega och jag svarade med att hon är inte chef här, hon är barnskötare.

Bra, fortsätt så! Jag hade nog sagt till rakt framför föräldrarna om hon står och skryter "men NN, jag planerade ju utflykten. Det ska inte en barnskötare ägna sig åt." och tittat konstigt på henne. Jag hade sagt som det var, det är inte heller schysst mot föräldrarna att de går och tror att hon är någon chef man kan vända sig till med speciella befogenheter. Tänk om de anförtror sig gentemot henne ang. något riktigt privat och personligt som kan påverka deras barn, otrohet, dödsfall, skilsmässa m.m.!

Snacka med skolchefen annars som du skriver i TS!