stickan12

Äldre 28 Jun 10:57

174 svar

Min dotter dog i magen två dagar före BF

Det här är min historia och jag skriver den här för jag vill att andra som är i slutet av sin graviditet ska få en annan chans att få behålla sitt barn än jag fick. Jag är ledsen om det gör er oroliga och jag förstår att man inte vill tänka tanken, det ville inte jag, det vill ingen. Men jag önskar så att jag hade gjort det och därför skriver jag det här.

Idag skulle vår dotter ha blivit två månader gammal. Det är en underbar ålder, det vet alla som ha fått barn. De börjar upptäcka världen, fixera blicken, le. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag fick uppleva min lilla tjej i stället för att sitta här och gråta.

Vår dotter var under hela graviditeten lugn i magen, det var det som jag trodde i allafall, och tror fortfarande eftersom jag inte tror att hon mådde dåligt hela tiden. Vi visste på ett tidigt stadium att det var en flicka och eftersom som jag har en vild pojke på tre år som också var en vildning redan i magen så alla sa till mig "åh, då blir det en lugnt tjej, vad mysigt!"

När jag yttrade min oro över att jag tyckte att hon rörde sig lite så sa alla, oavsett om det var sambon, kompisar eller barnmorskan samma sak: "alla barn är olika, vissa är lugna andra är vilda". I sin iver att lugna mig var det många som berättade att de hade haft lugna barn i magen som de ibland inte hade känt alls. Jag trodde på vad alla sa till mig, "det är normalt, hon är lugn, tjejer är lugnare, de rör sig mindre i slutet av graviditeten". Det var förmodligen snarare så att min pojke var ovanligt aktiv tänkte jag tillslut. (det är han fortfarande så det kändes inte konstigt)

Min barnmorska försäkrade mig om samma sak, trots att jag varje gång sa att "hon vickar på tårna två ggr om dagen, är det normalt?" Det är helt normalt försäkrade hon, så länge hon förljer samma mönster. Så jag försökte förtränga min oro, man vill inte vara en nojig mamma. Alla värden var bra, jag röker inte, dricker inte, är inte överviktig eller överdrivet gammal (36). Med andra ord ingen riskpatient och avfärdades därmed som lite normalt orolig bara.

Min flicka var 10 % större än genomsnittet vid v 32 UL och var beräknad att väga 3800 g vid födseln. Då låg hon i övre kanten av kurvan och sedan gick hon ner. Min barnmorska hävdade att "det kan se ut så här - som en liten trappa på kurvan". När hon kom ut vid fullgången tid vägde hon bara 2980 g och var 52 cm lång. I efterhand har jag fått reda på att om man har tre likadana magmått i rad så blir man inskickad till KK för extra tillväxt UL. Jag hade två likadana och en som slog på 1 cm... Och ni vet hur godtyckliga mätningarna är med måttbanden. Ännu en anledning till att jag aldrig kommer att förlåta min barnmorska.

Den 26 april var jag på rutinkontroll (den sista) hos BM. Allt såg bra ut enligt henne, även om hon när jag frågade erkände att hon nog var lite mindre än 3800 g. När hon lyssnade på hjärtljuden med dopplern så tyckte jag att de lät svagare än vanligt, men de låg på 140 slag i minuter (helt normalt) så barnmorskan sa att det kan ha berott på att hon sov, eller på hur hon träffar med dopplern. Jag köpte det. I efterhand har jag fått reda på att om man tycker att hjärtljuden är svaga så kan man kolla igen om 6 minuter för att försäkra sig om att allt är bra. Det gjorde hon inte.

På eftermiddagen samma dag sprang jag runt och fixade det sista som skulle handlas till bebisen, kläder, en ny kamera till förlossningen... på kvällen grillade vi och jag kände mig ganska pigg. När jag gick och la mig så tänkte jag på att jag inte hade känt henne röra sig på kvällen (vilken brukade vara tiden då hon vickade på tårna) men jag hade ju hört hennes hjärtljud på morgonen, så trots att det inte kändes bra så somnade jag. Sov dock oroligt och gick upp kl 5 och försökte få i gång henne, drack kallt vatten, duschade kallt, buffade... inget hjälpte. Jag trodde fortfarande att jag oroade mig i onödan, BM hade ju lovat mig att allt var bra. Men vi tog sonen till dagis och sen åkte vi in till KK. Ångesten och skräcken och overklighetskänslan när de inte hittar några hjärtljud är obeskrivlig och jag återupplever det ögonblicket gång på gång. Och det kommer jag nog alltid att göra.

Vår lilla dotter föddes dagen efter, vackrast i världen, helt perfekt, otroligt efterlängtad, älskad och saknad.

För någon dag sedan rapporterade P1 på radion om att det behövs med forskning kring varför barn dör i magen, oftast i slutet av graviditeten men att det kanske går att få ner dödstalen med 30%. Varje veckan dör nio barn i Sverige i magen. Cirka 450 fall per år. Det är tio gånger vanligare än vanlig spädbarnsdöd. Varför ingår det inte i föräldrautbildningen? Varför görs inga sena UL? Varför betonas inte fosterrörelser som något - där inte allt är normalt? Titta på länken till spädbarnsfondens hemsida och lär dig räkna fosterrörelser!

Som sagt, jag vill inte oroa någon, men jag önskar önskar av hela mitt hjärta att det där programmet på P1 hade gått två månader tidigare eller att någon hade berättat det här för mig. Att någon hade uppmuntrat mig att ta det på allvar. Att jag hade litat på min känsla, att jag hade vågat ta in det och stått på mig. Att inte alla bara hade gått in för att lugna mig. För då tror jag att jag hade haft min flicka här i dag. Jag kan inte vara säker, för man vet inte exakt vad hon dog av men moderkakan hade en akut inflammation så hon fick förmodligen syrebrist. Hon hade behövt komma ut tidigare. Jag hade en dålig känsla, men ingen hörsammade den och jag själv slog bort den. Ända tills jag var säker på att något var fel och då var det försent. Skillnanden mellan att röra sig lite och att röra sig ännu lite mindre är omöjlig att avgöra och reagera på. Då reagerar man inte förrän hon är helt stilla och det är för sent.

http://www.spadbarnsfonden.se/Page.asp?PageId=449

Här är länken till radioinslaget också

http://www.spadbarnsfonden.se/News.asp?NewsId=324

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-16 11:25
Idag på DN-debatt och TV4-morgon. Varför gick inte detta ut för tre månder sedan? Då hade jag kanske stått på mig.

www.dn.se/debatt/ett-av-tre-dodfodda-barn-skulle-ha-kunnat-raddasv

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-17 19:58
Äntligen! Socialstyrelsen öppnar för att ändra sina rekommendationer för fosterrörelser. Se inslaget på TV4.

www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna&videoid=1797016

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-19 09:53
STÖD VÅRT UPPROP! Nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser kan rädda liv på www.facebook.com/fosterrorelser

stickan12

Äldre 28 Jun 11:49

#13

Tack för alla fina ord, dom värmer. Det är så lätta att tänka, det där händer inte mig, tills man plötsligt står där. Jag är inte speciellt oroligt lagd annars och har haft lätta graviditeter och har haft lätt att bli gravid så självförtroendet när det gäller att "kunna föda barn" var egentligen ganska bra. Kanske var det också därför som jag inte riktigt tog in min oro.
@Cornelia: det stämmer ju också, alla barn är olika, det är det som är så svårt. Men testa att kolla regelbundenheten i sparkarna och räkna så som spädbarnsfonden skriver på sin hemsida. Då får man kanske någon slags känsla av kontroll och märker lättare av i fall han skulle röra sig mindre. Jag har aldrig gjort det själv eftersom jag inte kände till det - men blir jag någonsin gravid i igen kommer jag att göra det från sjunde månaden. Efter vår dotter hade dött sa min kompis svärmor som har arbetet som barnmorska på specialistmödravården till henne samma sak... "Synd" att det bara är på spec som de berättar om dessa saker. Dit får man ju inte gå förrän det har hänt något hemskt redan. Kram

stickan12

Äldre 28 Jun 12:04

#17

LängtarEfterDiig skrev 2011-06-28 11:49:05 följande:

Jo, jag sa till min sambo att hon inte hade rört sig någonting hela dagen igår och då sa han att det är nog att det är för trångt :/ Idag har jag kännt henne buffra lite

Det är en myt har jag fått lära mig nu att de rör sig mindre på slutet. Rörelserna kan ändra i karaktär eftersom de har mindre plats, men de ska vara lika många. I v 26 tycker jag dessutom att det fortfarande borde vara ganska gott om plats. Inte för att skrämma upp dig. Det som hände oss är trots allt extremt ovanligt men är man orolig så ska man alltid kolla upp det.

stickan12

Äldre 28 Jun 12:21

#20

Pulmona skrev 2011-06-28 12:06:34 följande:

Vill säga att det är vanligt att de rör sig mindre i slutet. Försök att inte oroa dig! Det är inte heller bra för bebisen.

TS, beklagar

Nej, som jag skrev, det där är en myt. Och att det inte skulle vara bra att oroa sig för barnet är bara skuldbeläggande. Bättre att kolla upp sin oro och bli av med den än att förtränga den.

stickan12

Äldre 28 Jun 12:22

#21

principessan skrev 2011-06-28 12:20:45 följande:

Fy vad ledsen jag blir för din skull! Att det ska hända någon!! Är otroligt glad att min bm tog min fråga på allvar och att jag blev inlagd.

Vilken fråga ställde du då? Om du vill berätta alltså.

stickan12

Äldre 28 Jun 12:34

#24

principessan skrev 2011-06-28 12:30:37 följande:

Om det verkligen var så att jag bara skulle känna av rörelser i magen typ 2 gånger om dagen... Blev skickade på tillväxt ul efter hon mätt magen och konstaterat att den inte växt. Hade lite vatten i magen så han blev slö. Blev igångsatt.

Åh vilken ångest jag får. Om bara jag hade gjort det. Men jag sa ju att hon inte rörde sig mer än lite lite på kvällarna. Fantiserar i bland om vad jag skulle vilja göra med min BM.

stickan12

Äldre 28 Jun 12:56

#27

Cornellia skrev 2011-06-28 12:53:28 följande:

Fast så har det ju varit hela tiden...

Ta upp det med BM och kolla vad hon tycker. Det hade jag gjort.

stickan12

Äldre 28 Jun 13:15

#29

Cornellia skrev 2011-06-28 12:59:24 följande:

svaret blir alltid att allt är Heeelt normalt, barn är ju olika.

berätta min historia, det kanske hjälper. Det har funkat för min höggravida vänner.

stickan12

Äldre 28 Jun 20:00

#37

Cornellia skrev 2011-06-28 15:34:54 följande:

Jag ringde förlossningen och pratade med en tjej där, hon tyckte att den där räkningen på spädbarnsfondens hemsida lät helkonstig.

Dock ville hon att jag skulle komma in så dom fick kolla lite, (fast det lät mest som om det var för att jag var orolig, och inte för att hon blev "oroad").

Vad glad jag blir att du ringde. Förlossningen tar emot massor med kvinnor varje dag som är oroliga för minskade fosterrörelser, de var inte så "heta" på att jag heller skulle komma in. Och det beror väl på att i de allra flesta fall så är allting bra. Men det viktigaste är att du får din oro stillad, inte vad dom tycker. Berätta hur det gick om du vill. Kram

stickan12

Äldre 28 Jun 20:02

#38

Frankofilen skrev 2011-06-28 19:38:17 följande:

Jag är en högriskgraviditet, men är så tacksam över att de undersöker mig ofta. Tillväxtultraljud, flödeskontroller, hjärtgranskning, blodprover och allt annat som ingår.

Jag har ibland funderat på varför läkare och barnmorskor ibland inte hörsammar sina patienter. Bara för att man är frisk och har fött ett barn tidgare så innebär ju inte det att allt helt säkert kommer att gå bra? Blir så ledsen när jag tänker på att du försökte förklara och ingen lyssnade.

Blivande mödrar är ju av naturen oroliga. Jag kan tänka mg att en del barnmorskor kanske blir mindre uppmärksamma på grund av att de hela tiden handskas med oroliga gravida kvinnor. Så får det inte vara.

Jag har en vän som också förlorade sitt barn i v. 38+5 i februari, utan att blodprover och undersökningar visade på att något var fel. Det är så meningslöst och fuktansvärt tragiskt.

Jag beklagar sorgen. Jag beklagar att ingen lyssnade och jag hoppas att ni med tiden kommer se ljust på livet igen.

Kram

Tack...

Min dotter dog i magen två dagar före BF

INNEHÅLL