När kan ett spädbarn sova med en katt?

När barnet är så stort att de kan flytta sig ordentligt helt själv. var väl inte så länge sedan som en bebis blev kvävd av ett katt som lagt sig över luftvägarna på bebisen .

Förutsatt att barnet inte är allergisk, och katten inte är avensjuk som så på barnet, ser jag inga som helst problem. Katter har utmärkta föräldra instinkter.

Vi har katt och vår dotter (11 månader) sover i spjälsäng i eget rum sen 1,5 månad tillbaka med dörren öppen. Katten kan alltså gå in i rummet som hon behagar och vi är inte det minsta oroliga över att det skulle hända något.

Tidigare sov hon inne i vårt rum där katten också har fri passage och inte en enda gång har vi sett spår av att katten varit i spjälsängen.

Är du orolig bör du vänta tills du tror att ditt barn är stort nog att värja sig.

Du kan inte mena allvar?

Jag älskar mina djur högt och lågt, men det är djur. Självklart är de kloka men det är inte människor. Det är djurägare som överför mänskliga egenskaper på sina djur som råkar ut för att deras djur biter "oförvarnat" osv.

Jag skulle inte vara orolig.

Jag antar att en niomånaders kan vända på huvudet själv och snurra runt. För min 4månaders vänder på sig (huvudet) när någonting kommer ivägen tex en filt eller leksak.

Så länge katten inte är avundsjuk. Katten mina föräldrar hade var riktigt avundsjuk på mig och la sig på mig/klöste mig och tog sats för att springa och slå till mig i huvudet.

Vi har en flicka på 2mån hemma och två katter... De får inte vara i samma rum som hon sover i. De båda klättrar alltid på oss då vi sover och litar inte på att de skulle låta tösen vara. Så varför ta chansen? :s
När hon blir äldre däremot är det en annan sak.

www.familjenwigsten.se

usch vilken elak misse..

Till saken hör att de bara en vecka innan kollade om en filt låg för hans ansikte, just för att han inte skulle få syrebrist.

Men det är okej, de får så klart göra "som de vill" med sin son och de är inte dåliga föräldrar..men jag undrar ju så klart själv nu hur vi ska göra. Att katterna inte kommer att få komma in hos oss på nätterna kommer att vara lite av en Giganternas kamp, eftersom de alltid vill sova med oss.

Jag tycker inte öht taget att barn ska vara ensamma med djur. Förutom sånt du beskriver om kvävning i TS kan barnet av misstag nypa katten, dra i pälsen så att den får ont och blir tvungen att försvara sig, genom att kanske klösa och bita för att komma loss. En grundregel som jag har haft med alla mina 3 barn och djur är att dom inte ska visstas ensamma med djur då dom inte kan läsa av djurets språk och olyckor kan hända från den mest vänliga hunden eller katten då den går till försvar om den blir trängd.

Jag fattar inte hur folk vågar och kan vara så otroligt tanklösa

Fast det blev ju aldrig bevisat, utan det fastslogs väl att det lika gärna kunde varit PSD?

Mina katter sov hos min dotter från dag 1, inga problem. De ville oftast inte ens sova vid ansiktet eftersom hon viftade runt med huvud och armar. 

Usch!

Jag skulle aldrig i livet ha en katt nära mitt barn. Katter e opålitliga å äckliga (enligt min mening)

Skulle aldrig riskera mitt barns liv bara för att "katten aldrig lagt sig i spjälsängen" eller "katter har bra föräldra instinkt" Vilket e det värsta jag hört.

 

Jag har också funderat på det där. Min bebbe kommer nu när som helst och jag har två katter. Den ena är verkligen min katt o ska helst sova på mitt huvud. Nu får katterna inte vara i sovrummet för jag får inte vara ifred från katten på nätterna. Tror han kan bli lite avundsjuk när bebben kommer eller så kommer han vilja ligga nära/ på och det är inge bra alls. Mina katter väger runt 8-9 kilo så ett litet barn är ju chanslös mot dom. Vet inte hur vi ska lösa det då bebben sover o vi inte är i samma rum, vill ju inte vars tvungen att stänga dörren hela tiden.

Våran katt älskade att ligga bredvid vårt barn och hade gärna bott hos vårt barn. Nej, jag tror inte en frisk katt skadar barnet, de sover ju med sina små kattbebisar utan att skada dom.

Nej, man ska inte föra över mänskliga egenskaper på djur, men genom att se hur djur kan bete sig mot andra och mindre djur så förstår man att de är försiktiga.
Tänk på de katter och kaniner som delar hem med hästar, stora hästar och små ponnies, hur hundar och katter adopterar andra djurarters ungar och föder upp dom.

Men sedan kan katter bli svartsjuka och försöka få bort bebisen.
Eftersom det fungerar bra mellan din väninnas katt och bebis så är det nog helt OK där.

För att alltid vara säker, bör man inte lita helt på djur, för sin egen skull. Man kan inte säga ''min katt kommer aldrig lägga sig på barnet'' eller ''min hund kommer aldrig bita någon''. För det vet man inte. Det kan allttid hända något, det betyder inte att det kanske sker, men det finns alltid risken.
Min mamma har en bebis och flera gånger har vi fått putta bort katten, hon är inte elak utan hon vill vara så nära som möjligt. Tillslut har hon blivit bannlyst därifrån för hon lägger sig bara närmare och närmare.

Tycker du ska stänga dörren.Tur att det gått bra för er.

Men tycker inte man ska ta onödiga risker, djur 'är djur och vad som helst kan hända.

Det finns ju inga konstaterade fall de senaste 10-talet år där en katt kvävt ett barn. Det fallet som var uppe senast var ju ett barn som sov i sin vagn, med en filt hängande för och katten som låg i vagnen. Man kom väl fram till att det lika gärna kunde varit PSD och iom att filten hängde för så såg inte föräldrarna barnet heller och kan alltså inte veta vad som hände.

Mina katter har fått sova hos min dotter sedan hon var kanske 6 månader, men inte i hennes säng utan i soffan tex. Nu när hon är 2 år sover den ena katten gärna vid hennes fötter och det är helt ok med oss.
Ett barn på 9 månader kan vända sig själv och fäkta med både armar och ben samt protestera högljutt om det skulle vara något. En helt annan sak med en helt nyfödd tycker jag.

Om detta sker under uppsikt så e jag helt med dig. Men att lämna barn och djur själva är en onödig risk. Och anledningen till det är att barnet inte kan läsa av djuret  och hanteringen av djuret kan vara alltför hårdhänt. Det är inte bara kvävning som är farligt, det finns många olika risker man ska kika på.

Händer det nåt kanske barnet blir skadat för livet och ditt djur avlivat. Är det värt det, för att man envisas med att 'inget kan hända'? Det kanske händer en gång på miljonen, men vill man vara den miljonen?

Jag säger inte att inget kan hända. Man kan få ett flygplan i huvudet när man går över gatan också. Men jag känner min djur och mitt barn. Min ena katt skulle bara gå om dottern blev påstridig, och det har hon blivit några gånger. Han går direkt. Kanske gnäller lite. Den andra katten går oftast iväg innan dottern ens har börjat pilla på honom, han tycker det är jobbigt och vill vara själv. De gånger hon inte gått iväg så har han varnat genom att markera en bitning i luften och lyfta tassen som för ett slag (utan klor) så som djur gör med sina ungar. Detta har varit sedan hon fyllt två år och faktiskt förstår mer. Katterna verkar förstå att innan är barnet så omoget att det inte hjälper att försöka lära. Jag tycker att det är väldigt bra att min ena katt markterar att hon går för långt. Det är nog ett mycket mer effektivt nej än de jag kan prestera i sammanhanget.
Personligen tror jag att det är bra för alla barn att umgås med djur eftersom man då tvingas lära sig tolka deras signaler. Ett barn som aldrig har umgåtts med djur lämnar jag inte ensamma med mina katter, inte för en sekund, inte ens om de är 10 år av den anledningen. De kan inte läsa dem. Jag kan läsa katter utan problem. Jag har väldigt svårt för kaniner mm för jag är inte van. Hundar läser jag bättre men inte så som med katter eftersom jag inte är van.
Får min dotter lite rivsår eller någon bett så tycker jag att det är värt det för att hon ska få lära sig hur man hanterar djur. Hade jag trott att lite rivsår från en katt var farligt för henne hade jag inte haft katterna kvar.

Nyfödda är en annan sak. Jag har inte låtit mina katter sova i dotterns spjälsäng och kommer inte låta dem sova i spjälsängen denna gången heller. Men att ligga bredvid i soffan är en annan sak för där är jag alltid med, av anledningen att barnet kan ramla ur soffan.

Visst är det så Min katt har legat vid mina barn från dag 1, inget konstigt med det.