Skilmässa

Jag och min man har varit gifta över 6 år.Vi har en dotter , som är 5 år.Vi kännde inte så bra varandra , när vi gifte sig.Han hade problem ,han var asylsökande, och behövde att gifta sig, att får stanna. Men det var inte bara det, vi hade känslor, och hade kärlek. Blev gravid efter några månader. Ibörjan var allt bra. Ca 2-3 år, sen vi började bråka.När dotter var 1, 5 år, blev gravid, var glad.Men min man ville inte ha då syskon till henne.Gjorde abort mot min vilja.Efter ett år började sakna att skaffa syskon, började tänka varför gjorde abort. Bara tänkte på det. Pratade med honom, att skaffa syskon,Han sa bara , inte nu.Andra kompisar började skaffa syskon. Hade tappat alla kontakt med mina kompisar. Alla de frågor,när ni ska skaffa syskon  gjorde ont. Svarade att vet inte, att snart.
Förra året var igen stor bråk, att vi kan inte fortsätta så.Jag tänkte då, att vi kommer att skiljas.Tänkte redan sen, att ta hjälp av familjerådgiving, men han ville inte.
Problem har vi att svårt att kommunicera. Vi pratar inte med varandra.Vi är inte som familjen.
Sist han sa, kommer du ihåg när vi skrattade med varandra.Att vi pratar bara , vem lämna -hämta dotter, kan du köpa den och den.Jag jobbar måndag till fredag.Han jobbar tisdag till söndag kväll(natt).Vi nästan träffar inte varandra.Försöker göra saker tillsammans, men tiderna passar inte bra.
Nu i söndags han berättade att det funkar inte mellan oss, att han vill skilja sig.Det var chock för mig.Jag är ganska känslig, när det gäller känslor.Svårt att hålla tårar.Men pratade med honom, utan att bli ledsen.Han sa, att vi kommer att vara bara vänner, inte mera.Att han är så trött, efter det att bara han har lämnat dotter till dagis 4 år.Jag frågade, varför du sa ingen, eller frågat mig, då skulle jag lämnat henne. Han sa, att han ska flytta ut, när han har hittat bostad. Nu när vi hade skickat ansökan ,vi har 6 månad på sig,att vi kan ändra sig.
Han frågade, om han kan bo kvar här de 6 månader. Vi sover inte i samma sängen.
Vi har haft bra sex, men inte de sista åren,bara stress stress.
Det var länge sen, när vi pratat om vi älskar varandra.Jag har sagt till honom, men han är bara tyst.Saknar att krama honom, men han har inga känslor kvar.
Nu har jag börjat förstå, ska man kämpa eller inte, att rädda sitt äktenskap.Och jag vill rädda det.Men det måste vara jag, som måste förändra. Jag har sagt, att vi kan ta hjälp av familjerådgiving , men han sa de hjälper inte, de tar bara pengar.
Försöker leva en dag i taget. Tänker först, vad var fel, att inte göra samma sak. Nu har jag 2 vecka kvar att jobba, sen börjar min semester.Kommer att åka till min hemland, lämnar min dotter hos hennes mormor, att kan vara utan henna några veckor.Då har vi tid kanske att prata med varandra.
Men jag är osäker, om han vill rädda vår äktenskap.Måste säga, att han är inte svensk