Hjälp!
Rekommenderar varmt: "Konsten att säga nej med gott samvete" av Jesper Juul. Har en pojke på 3½ år och en på 2 år + 2 månader. Du har ett fullständigt normalt barn som utvecklas som hon ska 
. För mig handlar det inte så mycket om att testa gränser utan att alltmer börja bli sin egen individ och en självständighetssträvan. Vill bestämma själv och kan själv .
I situationerna du beskriver ovan:
När hon slåss, hindra henne från att slå dig. Lugnt och sansat bekräfta vad hon känner = "Jag förstår att du är arg, det är helt ok, du får vara hur arg du vill", men ändå vara tydlig med att "våld" inte är något man accepterar = "....men du får inte slå mig. Det gör ont".
När ni ska över gatan så handlar det om ren säkerhet. Samma sak där. Bekräfta det hon känner = att hon är arg för att hon inte får gå själv, men ska ni över gatan så ska hon hålla i handen, annars bär ni över henne. Låt henne bli arg . Prata med henne innan och förbered. Berätta vad ni ska, att ni först ska gå över parkeringen och då måste hon hålla i handen och att hon sedan kan gå själv. Visa gärna konkret om möjligt. Det brukar avvärja många onödiga härdsmältor.
Vad gäller blöjbyte så handlar det ju en hel del om kroppslig integritet.....vilket är något positivt. Försök att ge henne större bestämmanderätt. Säg att ni behöver byta blöja. Be henne välja blöja själv. Ge henne utrymme att fatta beslutet att komma själv. Låt henne springa i arg till sitt rum och vara arg för att hon inte vill byta blöja. Om du går in i badrummet utan att tjata så ska du se att hon ganska snart kommer traskandes och att det är OK. 2-åringar brukar inte gilla att ligga ner. Byt ståendes om det går bättre.
Kom ihåg att det inte handlar om en maktkamp.......om att vinna eller förlora . Det handlar om barn som börjar markera gränser för sin egen integritet.