• Madelene N

    är så himla orolig och rädd inför min förlossning!

    Jag har aldrig fött barn, detta blir mitt första.. Jag har varit orolig för en massa saker under min gravilitet men nu är jag riktigt rädd för min förlossning. Jag har försökt tänka på det på ett possitivt sätt men jag känner oro för att det ska bli fel, att jag ska gå sönder helt, att jag ska dö, att barnet inte ska vara friskt, att jag inte klarar av bedövningen eftersom att jag är spruträdd, m.m. Jag vet inte riktigt varför jag skriver nu men jag måste få lätta på min oro även om jag pratar med min sambo om detta så känns det lite bättre att skriva här så man kan få råd och veta lite om någon annan som kanske känner på samma sätt.. Jag vill så gärna att allt ska gå bra och att mitt barn kommer ut så jag får träffa min ängel men jag är så rädd!


     

  • Svar på tråden är så himla orolig och rädd inför min förlossning!
  • Candida
    JA77 skrev 2011-07-05 09:18:25 följande:
    Söva??
    Ja, det kan de väl göra? Det är väl bara att söva och ge en ett kejsarsnitt? Hur svårt ska det vara?

    Det är vad jag vill att de gör med mig om jag ber om det i alla fall.
  • Philipha

    Ts... Jag tror att dina känslor är helt normala! Jag är också gravid och ser fram emot förlossningen med en skräckblandad förtjusning! Klart jag oroar mig för vissa saker då det är första gången! Vet också att alla mina kompisar som varit med om en förlossning varit mer eller mindre oroliga...
    Jag tror mycket på det ciitrus85 skriver... vi kommer att bli hjälpta igenom förlossningen av underbara barnmorskor och vi kommer att vara så uppe i det vi gör att fokus kommer ligga helt och hållet där! Vi kommer helt enkelt glömma bort att oroa oss! {#emotions_dlg.flower}


    ~Livet är ganska rättvist ändå!~
  • JA77
    Candida skrev 2011-07-05 15:16:35 följande:
    Ja, det kan de väl göra? Det är väl bara att söva och ge en ett kejsarsnitt? Hur svårt ska det vara?

    Det är vad jag vill att de gör med mig om jag ber om det i alla fall.
    Oj, oj, oj, ack så dåligt påläst du är. Det är verkligen inte "bara" att söva (om det inte är hot om livet för mamma eller barn). Det är enormt stora risker att bli sövd som höggravid, främst då man kan få problem med personens luftväg. En höggravids luftvägar är enormt sköra och spasmar mer än en icke gravid. Får du en spasm går det inte alltid att  assistera personens andning. Ingen andning leder till syrefall, i värsta fall hjärtstillestånd (jo, sådant förekommer).

    En annan risk är att man aldrig kan räknas som fastande, då magtarmkanalens röresler är långsamma. Det finns risk att maginnehåll passivt kräks upp när du blivit sövd. Maginnehållet hamnar i lungorna, och det blir veckor på intensivvårdsavdelning i respirator. 

     Andra risker är awareness, dvs att personen faktiskt är vaken under ingreppet. Det beror på att för lite narkos ges i förhållande till behovet. Man ger exempelvis ingen smärtlindring förrän barnet är ute, då smärtlindringen försämrar barnets förmåga att andas.

    Jag kan dra hur många riskfaktorer som helst. Att söva en höggravid är jämförbart med att söva en jättegammal eller svårt sjuk människa.
  • Candida
    JA77 skrev 2011-07-05 15:51:12 följande:
    Oj, oj, oj, ack så dåligt påläst du är. Det är verkligen inte "bara" att söva (om det inte är hot om livet för mamma eller barn). Det är enormt stora risker att bli sövd som höggravid, främst då man kan få problem med personens luftväg. En höggravids luftvägar är enormt sköra och spasmar mer än en icke gravid. Får du en spasm går det inte alltid att  assistera personens andning. Ingen andning leder till syrefall, i värsta fall hjärtstillestånd (jo, sådant förekommer).

    En annan risk är att man aldrig kan räknas som fastande, då magtarmkanalens röresler är långsamma. Det finns risk att maginnehåll passivt kräks upp när du blivit sövd. Maginnehållet hamnar i lungorna, och det blir veckor på intensivvårdsavdelning i respirator. 

     Andra risker är awareness, dvs att personen faktiskt är vaken under ingreppet. Det beror på att för lite narkos ges i förhållande till behovet. Man ger exempelvis ingen smärtlindring förrän barnet är ute, då smärtlindringen försämrar barnets förmåga att andas.

    Jag kan dra hur många riskfaktorer som helst. Att söva en höggravid är jämförbart med att söva en jättegammal eller svårt sjuk människa.
    Ja, jo visst men alltså att få traumatiska men från en förlossning, alltså de får ju väga risker/fördelar. Jag vet folk som har blivit sövda utan problem. Det där du skrev tycker jag mest låter som sådana där dåliga ursäkter vården kommer med för att inte anstränga sig lite extra för den enskilda kvinnan. Alla ska föda på samma sätt och genom samma mall. Om man verkligen får totalpanik och man fan inte klarar mer så får det väl finnas alternativ. Nej, jag är inte medicinskt påläst, men till skillnad från folk som jobbar med förlossningsvård så har jag empati. Jag vet inte vad som är bäst, om det är bättre med morfin, eller ryggbedövning. De söver inte folk på rutin av en anledning, men de söver ju gamla och sjuka människor vid svåra operationer. Jag förstår faktiskt inte varför kvinnor måste vara så himla starka jämt. Man ska klara allt. Smärta, långa utrdragna förlossningar, att spricka m.m.

    Men visst, de kanske inte gör det alls längre. Jag ska säga det att jag tänker fan aldrig skaffa barn för jag har så dålig erfarenhet av barnmorskor och all form av kvinno(van)vård, och när jag hör att jag inte ens kommer få möjligheten att bli sövd så blir jag bara irriterad.
  • Candida
    Candida skrev 2011-07-05 20:41:33 följande:
    Ja, jo visst men alltså att få traumatiska men från en förlossning, alltså de får ju väga risker/fördelar. Jag vet folk som har blivit sövda utan problem. Det där du skrev tycker jag mest låter som sådana där dåliga ursäkter vården kommer med för att inte anstränga sig lite extra för den enskilda kvinnan. Alla ska föda på samma sätt och genom samma mall. Om man verkligen får totalpanik och man fan inte klarar mer så får det väl finnas alternativ. Nej, jag är inte medicinskt påläst, men till skillnad från folk som jobbar med förlossningsvård så har jag empati. Jag vet inte vad som är bäst, om det är bättre med morfin, eller ryggbedövning. De söver inte folk på rutin av en anledning, men de söver ju gamla och sjuka människor vid svåra operationer. Jag förstår faktiskt inte varför kvinnor måste vara så himla starka jämt. Man ska klara allt. Smärta, långa utrdragna förlossningar, att spricka m.m.

    Men visst, de kanske inte gör det alls längre. Jag ska säga det att jag tänker fan aldrig skaffa barn för jag har så dålig erfarenhet av barnmorskor och all form av kvinno(van)vård, och när jag hör att jag inte ens kommer få möjligheten att bli sövd så blir jag bara irriterad.
    Har man en sk. "tramp-stamp" så kan man inte få ryggbedövning
  • enny signatur
    Stårchen skrev 2011-07-04 14:09:44 följande:
    Men drabbas man av en tolvtimmars värkfas så är det skönt med ryggbedövning så att man kan sova lite. Nåja, hur som haver så hamnar man i händerna på kunnig personal som kan bedöma varje föderskas behov.
    Det är faktiskt möjligt att göra ändå (för du pratar väl inte krystvärkar här gissar jag) när det faktiskt drar ut på tiden.
  • Candida

    Nu försvinner jag från den här tråden. Jag stör mig för mycket på livmoderfeminister. Kvinnoförakt förklätt till läkarvetenskap.

    Jag vill önska TS all lycka till med sin förlossning. Det finns möjlighet att få en Doula under förlossning. Det är en så kallad "forlossnings coach" det kanske är värt att prova??

    Lycka till! {#emotions_dlg.flower}

  • JA77
    Candida skrev 2011-07-05 20:41:33 följande:
    Ja, jo visst men alltså att få traumatiska men från en förlossning, alltså de får ju väga risker/fördelar. Jag vet folk som har blivit sövda utan problem. Det där du skrev tycker jag mest låter som sådana där dåliga ursäkter vården kommer med för att inte anstränga sig lite extra för den enskilda kvinnan. Alla ska föda på samma sätt och genom samma mall. Om man verkligen får totalpanik och man fan inte klarar mer så får det väl finnas alternativ. Nej, jag är inte medicinskt påläst, men till skillnad från folk som jobbar med förlossningsvård så har jag empati. Jag vet inte vad som är bäst, om det är bättre med morfin, eller ryggbedövning. De söver inte folk på rutin av en anledning, men de söver ju gamla och sjuka människor vid svåra operationer. Jag förstår faktiskt inte varför kvinnor måste vara så himla starka jämt. Man ska klara allt. Smärta, långa utrdragna förlossningar, att spricka m.m.

    Men visst, de kanske inte gör det alls längre. Jag ska säga det att jag tänker fan aldrig skaffa barn för jag har så dålig erfarenhet av barnmorskor och all form av kvinno(van)vård, och när jag hör att jag inte ens kommer få möjligheten att bli sövd så blir jag bara irriterad.
    Ytterligare ett tecken på att du inte har förstått ett dugg av det jag pratar om. Tror du att vi inte söver bara för att vara jävliga?? Allt det jag berättar om finns i anestesiologisk litteratur, det är bara att låna en bok i ett medicinskt bibliotek.  Du är inte medicinskt kunnig, så därför kan du inte hävda att det "bara" är att sövas. Du har helt fel, och så synd att du tror att allt är som en komplott mot dig som kvinna. För min del låter det märkligt at ALLA barnmorskor  och läkare behandlat dig fel. Vad har hänt?

    Och empati, visst har vi det. Du måste ju lita på medicinsk expertis! Höggravida sövs inte bara i en handvändning.Det gör inte gamla och svårt sjuka heller, utan när det gäller dem så försöker man göra ingreppet i lokalbedövning, alternativt skjuta på operationen. Men ett snitt kan varken skjutas på eller göras i lokalbedövning, därför läggs en ryggbedövning. Finner man sticket obehagligt och jobbigt går det jättebra att andas lustgas under tiden. Inga andra lugnande medel ges, då man faktiskt har barnet att tänka på.

    Det är av säkerhetsskäl som vi inte söver under kejsarsnitt. Vi söver bara vid absoluta nödfall, t.ex. då spinalbedövningen inte tar optimalt, eller om barnet måste ut inom några få minuter. Inte annars.

    Varför inte gå och bearbeta din rädsla istället för att hata sjukvården som inte lyder minsta vink? Känns det inte bättre att få det förklarat varför du inte sövs som förstahandsval? Bär man ett barn får man faktiskt ta "konsekvenser", det är tungt, jobbigt, man får avstå goda ostar och gott vin, men även avstå vissa läkemedel och onödiga operationer med sövningar.
  • Madelene N
    Stårchen skrev 2011-07-04 13:48:42 följande:
    Det här kan låta pretto, men försök att ställ dig över din rädsla. Acceptera att du är rädd, men köp läget. Ja, det kommer att göra ont. Ja, det finns risk att du blir ommöblerad där nere, och tyvärr finns också risken att något händer ditt barn. Men inget av allt detta kommer att bli bättre av att du oroar dig. Försök att tänka tillbaka på obehagliga saker som du redan genomlidit - tandläkarbesök, blodprov och annat hemskt - och fokusera på att allt det där redan är över, glömt och förbi. Ta en dag i taget, och "go with the flow".

    Jag var fruktansvärt förlossningsrädd innan jag blev med mitt första barn, men man klarar mer än man tror. Det är OK att vara rädd. Däremot kan man försöka kämpa för att ge sig fan på att inte låta rädslan vinna.
    tack för lugnet :) jag ska försöka tänka possitivt..
  • Madelene N
    Moi Mokulat skrev 2011-07-04 13:53:10 följande:
    Du klara det. Berätta när du kommer in i att du är nervös och rädd. Skriv det i ditt förlossningsnbrev. Ber dem förklara saker extra noga för dig vad som händer och kommer hända.
    Du kommer klara det jätte bra. Det gör ont och det är jobbigt, men du klarar det.
    Bara att som innan säger fokusera och lyssna inte på andra mammor innan hur deras förlossningar var för ingen är lik den andra.

    Sprutor är jobbigt, men det är bara ett måste. Du klara det det med. Du kommer vara såååååå stolt efter förlossningen och ditt barn kommer mår bra.

    Tack så hemskt mycket, känns bättre då man skriver exakt vad man känner och får respons på det!:)
Svar på tråden är så himla orolig och rädd inför min förlossning!