Inlägg från: Anonym (mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mamma)

    Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.

    Hej!
    Det finns många debattrådar kring familjehemsplacerade barn. Det här handlar inte om att gnälla eller slänga skit på soc utan att jag vill veta vad som är bäst för våran dotter. Har tidigare skrivit om vår situation men läget är lite förändrat nu.

    Väldigt kort bakgrund:  Vår dotter blev placerad enl SoL för drygt 2 år sedan, vi behövde avlastning eftersom vi mådde psykiskt dåligt och kunde inte ge henne vad hon behövde just då, gällande framförallt mest den känslomässiga biten. Hon är nu drygt 3. Det var vi som kontaktade soc. Vi blev friskförklarade redan efter 2 månader och under denna tid hade vi umgänge 3 ggr i veckan. Men sen blev allt konstigt och det hette att vi inte hade "någon föräldraförmåga oavsett vår psykiska diagnos". Vi samarbetade, såsmåningom tröttnade vi o gjorde något väldigt korkat. vi åkte dit och tog hem henne.

    Finns inget försvar på detta. Vi ville visa att de hade fel men det var som att prata med en vägg. Det blev då LVU o umgänget minskades till 1 gång i veckan.

    Fick en dotter till o vi bodde på utredningshem, där vi fick mycket bra betyg o inga insatser alls kring henne. Soc lovade på mötet vi hade där med den personalen att nu hade de ju fått veta vad de behövde o nu skulle vi fokusera på vår nyfödda dotter o så "skulle vi lösa detta".

    När vi sedan träffades när vi kommit hem fick vi veta att det skulle inte arbetas för att hon skulle få komma hem. Vi skulle bara få träffa henne 1 gång i månaden 1,5 timme, övervakat. Enligt olika anknytningsteorier så mådde hon så dåligt i sitt undermedvetna när hon träffade oss så det skulle skada henne resten av livet.

    Finns MASSOR av mer fakta kring allt, men jag kan ju inte skriva allt. Om ni undrar får ni fråga.

    Iallafall, vi har fått ny handläggare som faktiskt beter sej som en människa och hela socialnämnden är utbytt.. o de förstår inte alls vad som det har sysslats med. Varför hon inte arbetats hem. De har sett många av bristerna i utredningen och är förvirrade.  Men faktum kvarstår, oavsett hur mycket fel som gjorts så har hon bott i familjehemmet under såhär lång tid.

    Vad ska vi göra med henne när vi är där? Vad är bäst för henne? Hon e jätteglad när vi kommer o springer mot oss o hoppar upp i famnen. O hon o lillasyster har jätteroligt. Nu när nämnden vill att hon ska försöka arbetas hem, hur hjälper vi henne i den processen?  Familjehemmet kallar oss inte mamma o pappa utan med våra namn när de pratar med henne. Ska vi kalla oss mamma o pappa? hon e lite förvirrad med vad hon ska kalla oss.

    Tacksam för alla råd!!

  • Svar på tråden Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.
  • Anonym (mamma)

    Tack...:)

    Någon annan?

  • Anonym (mamma)

    Tack för din åsikt! Tycker bara att det är hemskt att det blivit såhär pga antaganden och pga en maktgalen handläggare som gjort så många fel. Vi har naturligtvis funderat i dessa banor oxå.

    Vet du om du visade något tecken efter umgänge med din mamma att du mådde dåligt av det?

  • Anonym (mamma)

    Tråkigt att höra hur du haft det..:(

    Vi har frågat familjehemmet om hon på något sätt visar att hon mår dåligt av vårt besök, men hon visar iaf ingenting. Är jätteglad när vi är där. Gosar o kramas.Inte ett dugg reserverad. Det ser jag iaf som positivt.

  • Anonym (mamma)

    TackGlad

  • Anonym (mamma)

    Anonym (svårt). Jag undrar förresten om du nu i efterhand tyckt att det var bra att din mamma hälsade på? Eller hade du hellre sett att ni hade "brutit" när du blev placerad?

    Tack socionom för rådet. Ska ta upp det så fort vi får tid för ett möte.

  • Anonym (mamma)

    Jo, det är nämndens nya beslut att vi gradvis ska öka umgänget, se hur det går för henne och målet på sikt är att hon ska komma hem. Så de e helt rätt. Problemet är att vår förra handläggare beslutade att det skulle va en uppväxtplacering och att vi skulle träffas så lite som möjligt pga att hon mådde dåligt av oss och en massa andra konstiga anledningar. Nu har det ju visat sej att hon inte alls mår dåligt av oss, familjehemmet har aldrig sagt det trots att det står så i utredningen. och inget av det andra heller.
     Men vi har haft minimalt umgänge sedan i höstas. 1 gång i månaden, övervakat. 1,5 h. så det försvårar ju det hela. Allt lät jättebra och vi skulle planera framtiden och lägga upp en plan. Nu ska vi inte det längre och den enda förändringen som gjorts är att vi får stanna en halvtimme längre den gången i månaden.
    I den takten kommer det att ta oerhört lång tid och blir svårt för oss att arbeta med en bättre anknytning på så lite umgänge, så vi får se hur vi ska göra. Men vi har på senare tid upptäckt att familjehemmet inte vill samarbeta och det försvårar ju. Vill ju bara att hon ska må bra i hela situationen!

    Du har en jättebra inställning och skulle säkerligen passa som familjehem..Glad

  • Anonym (mamma)
    Anonym (fam.hem) skrev 2011-09-08 14:00:11 följande:
    Jag har vart familjehem åt ett barn från det att barnet var 2 till 6 år. Hemflytt gick galant. Vad vi gjort under hela tiden, är tittat på kort på mamma, pratat om mamma, berättat saker för barnet om mamman (som hon berättat för oss) tagit foton under umgänge för att kunna titta på och glädjas åt. Barnet har kallat mig mamma, och sin mamma vid namn., Men ju närmare hemflytt det blev, ju tätare umgänge. 3 månader innan hemflytt, hade mamman henne varannan helg. När det var 2 månad kvar, hade mamman henne tors-måndag varannan vecka och sista månaden var barnet hos mamma tors-måndag varje vecka. Sen var det ett enormt lyckligt barn som äntligen fick komma hem. (och då sa h*n amma till sin mamma)
    Tips till dig är att låta abrnet vara med och inreda sitt rum. Inget överdrivet, men tro mig att barn uppskattar att få teckningar av mamma och pappa att sätta upp.
    Sista månaden, fick barnet med sig en påse av sina egna saker att flytta hem. H*n fick välja själv vad h*n ville ha med hem till mamma (och som skulle stanna där). På så sätt får barnet göra detta i sin egen takt.
    Självklart saknade barnet oss under umgänget, men då ringde mamman oss, och så pratade vi en stund. Det är VI vuxna som ska hjälpa barnet att göra detta smidigt. Ni ska kalla er mamma och pappa, be gärna fam.hemsföräldrarna också att göra det. De är på uppdrag av socialen, och även om de också älskar er tös, kan de respektera er.
    Oj vad långt det blev... Lycka till!!    
    Ja! Precis så hade jag velat att det gick till.Problemet för oss är att fam. hemmet inte vill att hon flyttar o därför inte samarbetar. Vi har med oss foton ibland o tittar o visar, de tycker hon är jättekul. Lite filmer på kameran ibland oxå. Lämnar vi något där är det borta nästa gång..men det var jättebra tips jag ska ta till mej! TackSkrattande
  • Anonym (mamma)

    ok, ska skriva upp. Vi har nämnt olika saker för soc tex att de inte svarar när de ser att hennes far o morföräldrar ringer, hennes(familjehemsmamman) pappa hade dött och då svarade de inte på 2 månader. Men soc sa bara jaha..Familjehemmet har oxå sagt till soc att vi vanvårdar vår dotter som bor hemma, att de ser tydliga tecken på det. (BVC blev rasande på dem) Därför kan vi ju inte lita på något de säger kring dottern som bor där. Hon sover fortfarande i spjälsäng fast hon är över 3 pga "att hon går upp ur sängen annars". De har bara provat att sätta henne på pottan 2 gånger därför "hon verkar inte intresserad". Detta är tydligen vårat fel pga att vi "vanvårdade henne när hon bodde hemma". Att hon nyligen börjat krångla med maten är oxå vårt fel. De gör ALLT för att hon ska bo kvar o soc blundar för det. Tack och lov att det finns familjehem som ni, som ser till barnets bästa och samarbetar och underlättar. Förhoppningsvis är de flesta familjehem så.

  • Anonym (mamma)
    Kotthare skrev 2011-09-08 21:48:44 följande:
    Vad tror du kommer bli bäst för dottern? Vad tror fosterfamiljen?
    Jag tror att det bästa för henne är att få växa upp med sina föräldrar och syskon. Det hade varit skillnad om hon visat något tecken på att må dåligt av träffa oss även om det hade varit jobbigt att erkänna. Men jag är ingen barnpsykolog. Eftersom familjehemmet gör allt för att hon ska bo kvar, är väl deras ståndpunkt att hon ska växa upp där.
  • Anonym (mamma)
    Anonym skrev 2011-09-08 22:04:13 följande:
    Styrkekramar till er, TS!

    MIn fråga är: Vem anställer dem här inkompetenta människorna på socialkontoren runtom i Sverige?

    Tack så mkt!! Finns säkert jättebra handläggare oxå. Är jättebra att de finns då det finns många barn som far väldigt illa!
    Men som alla i dessa trådar kommenterar bestämmer inte soc något, utan rätten. Sant, men man ska ju lyckas motbevisa det soc kommer med, kan du inte motbevisa så är du skyldig.Hur bevisar du att du har bytt blöja på ditt barn eller att den får mat som den ska (tex).och om dessutom familjehemmet kommer med falska uppgifter för att de vill behålla barnet så är man ganska utsatt. Om de säger att när man är där är man är där så är man inte engagerad i barnet osv. Hur motbevisar man det? I vårat fall så har ju rätten varit oening så det beror mkt på vem som sitter där just då. Vi har haft motbevis mot mkt.  Nämnden har oxå varit oenig. De har inte heller varit intresserade av att se videoklipp eller höra åsikter från folk som sett henne växa upp. Då finns det inte så mkt kvar att göra. Är bara så jobbigt att hela tiden läsa kommentarer som att soc aldrig gör fel och man fattar inte själv hur kass förälder man är. Vi har ju fått svart på vitt att vi är bra! Ursäkta långt inlägg...

  • Anonym (mamma)

    Vi har begärt papper från det BVC där hon går, men vi har tydligen inte rätt att läsa dem eftersom hon inte bor hos oss. Har tagit upp detta med handläggaren och hon ska kolla upp detta. Ang psykolog har vi föreslagit detta, men de säger att hon är för liten. Vi ska ta foton, ska ge henne ett album nästa gång vi e där med foto på oss o hennes syster o även på henne själv när hon var liten. Nästa bgång vi är där ska handläggaren med och jag HOPPAS verkligen att hon ska se hur bra det går o inte bara lyssna på familjehemmet.

  • Anonym (mamma)

    ok, nej det handlar inte om misshandel. Får se vad handläggaren säger när hon hör av sej.

Svar på tråden Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.