Varför flaskmatar så många unga mammor?

Det är i så fall en oerhörd fixering vid milimeterrättvisa och millimeteruppdelning under de max sex månader som barnet skulle kunna helammas. Då ska man ersätta amningen med flaska för att pappan ska kunna vara en "fullvärdig förälder". Som om matsituationen var den enda av betydelse där man kunde knyta an till sitt barn. Men resten av föräldraskapet bryr man sig inte om att dela lika. Det finns en koppling mellan amning och jämställt uttag av föräldraledigheten t ex. Ja, man skulle kunna tro att det vore tvärtom men så är det alltså inte. Även om man helammar i sex månader och har ett barn som vägrar att ta bröstmjölk på flaska är det ändå en försvinnande kort tid som barnet är väldigt beroende av modern. Min minsting helammade jag i sex månader och han vägrade flaska, men när han var åtta månader hade han kommit igång så pass bra med mat att jag kunde lämna honom och pappan på egen hand långa stunder om jag ville.

Det finns statistik på att lågutbildade kvinnor ammar mindre än högutbildade. När man är ung kan man inte vara högutbildad, eftersom det tar ett antal år att bli det. Så det kan säkert stämma att yngre mammor ammar mindre än äldre mammor. Jag kan tänka mig flera skäl till detta:

* Äldre mammor är bättre på att söka och kräva hjälp vid krånglande amning. Det pratas så mycket om att "jag kunde inte amma" men jag tror att det i många fall beror på att man inte fått rätt hjälp. Jag känner flera personer som "inte kunnat amma" första barnet. När de fått barn nr 2 har samma problem uppstått som första gången, men istället för att acceptera BVC-s "amningen funkar inte för dig, barnet behöver mat, ge ersättning" så har de tidigt i förloppet sökt hjälp på amningsmottagning eller hos Amningshjälpen. Och då har de fått amningen att fungera! Det är ytterst sällan amningen funkar problemfritt från dag 1. De flesta behöver hjälp, och det är lite krångligt och smärtsamt i början för de flesta. Sen finns det de som har större problem. Men även dessa går _ofta_ att lösa med rätt hjälp. Och så krävs det förstås lite tålamod.

* Yngre mammor kanske mer har gått på myten om att man blir mer jämställd om man flaskmatar eftersom pappan kan ta större ansvar. Detta är dock bara en myt. I familjer där man ammar mycket är också uttaget av föräldrapenning mer jämnt fördelat till exempel. Dessutom vet alla som helammat men delat föräldraledigheten så att pappan varit hemma när barnet blivit lite större, att amning absolut inte är något hinder för pappans kontakt med barnet. Äldre mammor kanske är mer trygga i den vetskapen och struntar i det där med att flaskmata för jämställdhetens skull.

* Äldre mammor orkar mer och "offrar" mer för sitt barn. Man läser ofta i trådar på FL att det är så hemskt med äldre föräldrar för de orkar inget, stackars barn liksom. Ändå är det de äldre mammorna som orkar helamma, vilket ju innebär mer nattätande än med ersättning, och dessutom är det matning som pappan inte kan ge. Yngre mammor verkar också ha ett större behov av att tidigt kunna lämna barnet och vara barnfri om man läser på FL, medan äldre mammor tar det mer med ro. OK, jag och barnet är väldigt bundna till varandra under det första halvåret, men så är det att vara förälder, det är ju det jag är nu. Friheten kommer tillbaka så sakteliga men det är inte så bråttom.

Förresten har det kommit fram en hel del forskning som talar för att amning skyddar mot plötslig spädbarnsdöd, i tillägg till det man redan vet om infektioner med mera. Så det är nog absolut så att modersmjölk faktiskt har fördelar jämfört med ersättning. Men ersättning är så klart miljarder gånger bättre än ingen mat alls, så det är ju super att det finns för dem som verkligen inte kan amma.

Med flasmatning menar jag i det här fallet ersättning.

Att du vill varva flaska och amning från start (med modersmjölk i flaskan) tycker jag rent teoretiskt inte är ett problem. Men det finns flera praktiska problem. Det tar som du säkert vet ett tag att få amningen att funka smidigt, och att då introducera flaska är ju som att be om problem. Barnet riskerar att aldrig få in amningstekniken och därmed rata bröstet från start. Dessutom är det inte så himla smidigt som det låter att pumpa ur. Funkar inte för alla, även om de får amningen att funka.

Jag är lite nyrfiken på hur du tänker gå till väga? Ska du pumpa ur från dag 1? Vad gör du om barnet aldrig får in tekniken och ratar bröstet? kvittar det dig lika att det blir ersättning för hela slanten då, dvs är det viktigare att kunna dela lite på matningen än att barnet får amma?

Mina belägg för det jag skrev? Jag skrev inte att det ÄR så som jag skrev, jag skrev att jag kan tänka mig flera möjliga orsaker. Och så radade jag upp dem. Läser man trådar på FL och om jag tittar på de unga mammor jag känner till stämmer faktiskt vissa saker, men jag har såklart inte sett några studier som visar på detta rent statistiskt. Jag upplever faktiskt att yngre mammor är mer otåliga på att kunna lämna bort barnet och vara barnfria medan äldre mammor tar det mer med ro.

Men kan du komma med något som helst bevis för att man skulle få ett mer jämställt föräldraskap bara för att man ger flaska? Jag vill gärna se bevisen på detta. Jag tror inte de finns. Däremot finns det som sagt var en korrelation mellan amning och ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Jag har helammat båda mina barn i sex månader. Till ettan kunde jag pumpa ur och ge på flaska, så honom kunde jag lämna tidigare, men tvåan vägrade flaska och var därför ganska beroende av mig tills han var åtta månader. Min sambo var ledig drygt ett halvår med båda barnen, jag knappt ett år. Vi jobbar nu båda deltid och tar lika stort ansvar för barnen. Och jag kan lova att amningen på intet sett förstört möjligheterna till jämställdhet i vår familj.

Jobbar man inom hälso- och sjukvården måste man arbeta utifrån "vetenskap och beprövad erfarenhet". Annars begår man tjänstfel. Och det finns hur mycket forskning som helst som säger att amning är bättre än ersättning. Därför får BVC egentligen inte säga att det spelar ingen roll om ni ammar eller ger ersättning. Men ersättning är naturligtvis bättre än ingen mat alls, och ersättning är bättre än en krånglande amning som förstör för familjen. Det är en fin balansgång att ge råd i sådana situationer. Men som sagt var, amning HAR fördelar jämfört med ersättning, det kan man inte komma ifrån.

Jag (som aldrig behövt ge ersättning) har aldrig någonsin tvivlat på att mina barn fått i sig tillräckligt när de ammat. Varför skulle jag göra det? De har ätit i kanske tio minuter, sedan visat att de varit mätta och sedan har de visat att de varit hungriga igen efter två timmar dagtid när de varit små, och sedan har tiden mellan målen utökats ju äldre de blivit. På nätterna har de ätit en till två gånger och jag har inte sett det som ett problem. Det är en enorm skillnad mellan att bli väckt för att amma en tre månaders bebis jämfört med att bli väckt av andra skäl. jag var själv orolig för det där med sömnkvalitén men förvånades över vilket litet bekymmer nattamning egentligen var.

Vad är det för vits med att det är "samma kvalitet varje gång" när kvaliteten på det man ger ändå är sämre än kvaliteten på bröstmjölk? För kan man amma är det ju bevisat gång på gång på gång att modersmjölk ÄR det bästa för barnet.

Jag har inte lagt ner några tusentals kronor på amningsbh. Köpt billiga och bra på KappAhl och eftersom jag ammat mina barn i ett år vardera har de blivit väl använda. Hade jag inte ammat hade jag säkert ändå hunnit köpa några nya bhar under den tiden för att de slitits ut.

Som en bonus är det ju så mycket mysigare att amma än att mata med flaska. Amning = mat och en mycket speciell närhet. Flaska = barnet glupar i sig en massa mat utan nåt vidare mys. I alla fall har det varit så för mig och mina barn.

Så nej, har man en fungerande amning kan jag inte se ett enda vettigt skäl till att blanda in ersättning.

Jag skrev hur det varit för mig och mina barn. Och i vår familj tycker både föräldrar och barn att amning är det bästa. Det är tydligen oerhört provocerande för vissa med människor som vågar stå för att de tycker amning i deras fall är bättre än ersättning. Det är inte politiskt korrekt att uttrycka sig så. Man får gärna prata om alla "fördelar" med ersättning, som det där med att papporna skulle få bättre kontakt med barnen. Men att prata om att man tycker att amning är överlägset, nej det är oerhört stötande.

Jag har också varit noga med att påpeka att ovanstående gäller vid en fungerande amning. Funkar inte amningen så är ersättning såklart bättre. Men det jag inte fattar är denna vurm för att blanda in ersättning när amningen fungerar.

Du blir uppenbarligen provocerad över att det finns kvinnor (och barn) som föredrar amning. Trist för dig. Jag blir inte provocerad av att det finns de som trivs bättre med flaskmatning, även om jag själv inte förstår tjusningen med det.

Jag tror det ligger väldigt mycket i detta. Många får för dålig hjälp med sin amning. Många BVC-sköterskor har för dåliga kunskaper om amning och den enda hjälp man får är typ "amma på" och när det inte funkar och barnet inte går upp i vikt ger de rådet att ge ersättning. Jag vet flera personer som "inte kunnat amma" med första barnet, men när de fått andra barnet har de sökt hjälp på amningsmottagning, Amningshjälpen osv, och trots att de haft samma problem som med första barnet har det löst sig och de har kunnat amma. Och jag tror det kan vara så att äldre mammor vågar kräva mer hjälp än dåliga råd från BVC.

Men det är ju för att bröstmjölk faktiskt innehåller saker som ersättningen inte innehåller, exempelvis sådant som har med immunförsvaret att göra och som gör att ammade barn har färre infektioner än flaskmatade barn. Detta är bevisat i studie efter studie. Det finns andra fördelar som är svårare att bevisa, till exempel för att åkomman är så ovanlig och/eller sker långt efter att amningen är avslutad. Exempel på sådant är plötslig spädbarnsdöd, allergier, kroppsammansättning. Men mycket talar för att amningen har positiva effekter på mycket mer än bara infektioner. Dessutom minskar mammans risk för att drabbas av bröstcancer. Ur ett folkhälsoperspektiv är det därför viktigt att stödja amning. Men i det enskilda fallet går det ju inte att säga om amning/brist på amning var inblandat i att barnet exempelvis fick magsjuka.

Det är väl betydligt mycket enklare att strunta i hjälp man inte vill ha än att själv ta reda på att det finns annan och bättre hjälp att få än den som gavs på BVC. Vill man inte amma är det väl bara att köpa ett paket ersättning och läsa på förpackningen hur man ska göra. Hur svårt kan det va liksom.

Jo, de barnen som inte ammades förr i tiden dog faktiskt i mycket större utsträckning än de som ammades. Det är fakta. Dagens ersättningar är otroligt mycket bättre än komjölk och annat de gav sina barn istället för bröstmjölk förr i tiden. Det fanns ju t ex mycket mer infektioner i omlopp på den tiden, och antibiotika fanns inte, så barnen behövde verkligen det infektionsskydd som finns i bröstmjölken. Situationen påminde om hur det ser ut i tredje världen idag där amningen verkligen räddar liv. Din morbror hade tur som överlevde.

Det där med att det är så himla viktigt att veta exakt på mililitern hur mycket barnet får i sig, det undrar jag om det inte är lite åldersberoende. Äldre mammor kanske är lite lugnare, man blir ju faktiskt lite klokare med åren. Jag hör ytterst sällan det pratet bland äldre mammor. Huruvida barnet får i sig mat märker man ju även när man ammar. Man ser om barnet går upp i vikt, man märker när mjölken rinner till och att bröstet töms när barnet äter. Jag har ammat alla mina barn och inte funderat en endaste gång på hur många mililiter de egentligen får i sig. Det är ju helt ointressant. Det som är rätt mängd för ett barn kan ju vara helt fel mängd för ett annat.

Sen tror jag att "friheten" med flaska, att man enkelt kan lämna över barnet och ge sig iväg på egen hand redan när barnet är väldigt litet kan vara viktigare för en yngre mamma. När jag var 20 var jag inte alls redo för att bli så bunden som man är när man har barn och hade säkert längtat ut mycket mer än jag gjort nu när jag fått barn (var 36 när jag fick första). Jag har mer fokuserat helt på barnet och tänkt att tids nog får jag en del av min frihet åter, total frihet får man väl inte igen förrän de flyttat hemifrån...

Jag tror att yngre mammor kan behöva mer stöd för att få amningen att funka och stödet kring amning funkar generellt sett dåligt i Sverige idag. Så jag tycker inte man ska skylla på den enskilda kvinnan att amningen inte funkar utan på vården som inte kan ge rätt stöd.

Obs, allt detta är förstås generaliseringar, det finns unga mammor som det funkar jättebra för och äldre som det inte funkar alls för.

Ja, jag menar i första hand pappan när jag skriver "lämna över", men även andra personer. Självklart är man två om föräldraskapet och självklart är det väldigt bra att man delar på ansvaret. Men föräldraskapet är mer eller mindre livslångt, och för mig är inte definitionen på ett delat och jämställt föräldraskap att man delar 50/50 på matningarna under barnets första halvår. För mig har det känts viktigt att inte störa amningen eftersom det faktiskt finns hälsofördelar för både mamman och barnet med amning. Dessutom är det smidigt, ekonomiskt och mycket bättre för miljön än ersättning. Pappan kan knyta an till bebisen genom att bära barnet, ha det hud mot hud, bada, leka, byta blöjor osv. En riktigt karl behöver inte en nappflaska för att knyta an till sitt barn! Bebisen har heller inget behov av "egentid" med pappan där mamman befinner sig på annan plats i flera timmar. Det är helt och hållet ett vuxenbehov. Således är det inget skäl för att köra ersättning istället för amning för vår del. Däremot har jag pumpat ur och så har pappan gett på flaska när barnet blev några månader. Praktiskt när jag ville/behövde komma iväg. Dock accepterade inte barn nr 2 flaska så jag var rätt bunden i så där en 6-8 månader, men jag kunde ju vara borta 1-2 timmar utan problem. Det där är ändå en så kort tid av livet. Jag tror det är mycket viktigare för det delade föräldraskapet att pappan är föräldraledig, vilket han ju kan vara när barnet är lite större. Det finns faktiskt forskning som visar att ju mer mamman ammar, desto större är sannolikheten att pappan tar ut föräldraledighet!

Nej, du kan ju inte veta om just ditt barn skulle dragit nytta av helamning eller inte, men på befolkningsnivå finns det hälsofördelar för mamman och barnet med helamning i sex månader. Finns massor av forskning som visar det. Att förneka det är bara korkat.

Mina barn har samma pappa vilket det inte verkar som dina barn har? Då tror jag faktiskt det är lite annorlunda. För med ettan var det väldigt viktigt för oss att dela allt så mycket det gick och det kändes väldigt viktigt det där med urpumpningen och att jag började jobba deltid när ettan var knappt ett halvår. Men ju fler barn vi fått (vi har tre stycken), desto mer har det varit minsta motståndets lag, det är fullt upp som det är med tre barn så vi har inte prioriterat att jobba på att trean ska klara sig exakt lika bra med pappan som med mig från späd ålder. När tvåan inte ville ta flaska orkade vi inte hålla på och traggla med den (hade bestämt redan från början att jag skulle vara hemma ett år), samma med trean, han har periodvis accepterat flaska men när han inte gjort det har vi tyckt att OK, det är så här nu, det blir annorlunda sen. Jag har varit mer oumbärlig vid läggning eftersom vi inte orkat träna insomnande utan amning förrän de varit lite äldre med tvåan och trean. Då har pappan istället tagit de äldre barnen. Den där "stackars" tvåan som fick vara så mkt med mig när han var bebis har nu istället fått följa med pappa och storebror på grejor medan jag varit hemma med bebisen. Det jämnar liksom ut sig i längden har vi resonerat. Nu är trean 10 månader och även om jag fortfarande ammar är han inte alls beroende av mig på samma sätt som han var för några månader sen.

Men nu börjar jag hamna utanför trådens ämne känner jag.