Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)

Är du grabbig till sättet kanske? Jag har flera bekanta som ser väldigt kvinnliga ut, men är väldigt "grabbiga" till sättet om du förstår hur jag menar

Antagligen Är det inte ditt utseende som gör att dom tycker du är en pojkflicka utan ditt sätt att vara. Jag anses vara en pojkflicka. Oavsett om jag har klänning eller slitna jeans på mig. Det är mitt sätt. Jag har alltid varit sån. Inget fel med det. Väl?

Jag tror du behöver jobba min din indentitet och självbild och självförtroende. Fråga dem vad som gör att de ser dig som en pojkflicka. Men som många andra skriver ovan. Pojkklicka är ofta possitivt, det är någon som tar för sig, gillar att röra på sig och inte står på en stol och skriker för att de möter en mus.
Man kan vara både det och snygg.

Men framförallt tror jag du behöver lägga ner din könskoppling lite. Man är faktiskt betydligt mycket mer än ett kön. Man är inte mindre kvinna för man gillar bilar, naturvetenskap, fotboll eller vad de må vara. Skit i vad andra kallar dig, det viktiga är ju att du är du. Och det ändras ju inte av att några kallar dig pojkfkicka.    

Tror din bild av en "pojkflicka" mot verkligheten var lite hejvilt. Skillnad på att vara butchig och pojkflickig.

Jag har alltid varit pojkflickig (eller manskvinna som min sambos kompis sa en gång för att skoja =))
Men. Jag sminkar mig också dagligen, rakar mig här och där, vårdar mitt yttre men däremot kanske lite grabbig i sättet.
Alltid varit en av killarna, och chockade mina kompisar som yngre när jag skulle dra med första pojkvännen på en fest. Då en av mina vänner utbrast "Tina, men en kille....tjit är HON bög?!?"

Man är inte mindre kvinna för att man råkar vara lite pojkflicka =)
Det trista är att många kallat mig just för pojkflicka för att jag har skinn på näsan och inte rädd för att uttrycka mig. Något som absolut inte behöver vara kopplat till manlighet enligt mig.

Jag är en kvinna! Jag har en sambo (kille) som älskar mig och min kropp, jag är timglasformad och kurvig, har gärna klänningar och även ett par sköna kortbyxor eller slappare jeans. Jag tar självklart på mig något praktiskt om det behövs, regnjacka eller gympaskor. Jag är duktig på mitt jobb och lyckad med min karriär och har många vänner.
Är jag en kvinna?
Liksom många sagt innan så har även jag blivit stämplad som en "pojkflicka" (varför man nu ska stämpla någon på detta oväsentliga sätt).. Mest genom mitt sätt tror jag.

Jag blir rädd när du skriver så elaka ord om någon som tänker praktiskt? som inte sätter sina naglar först eller som tycker att en feminim kvinna i blommig klänning är automatiskt lyckad?
Jag är ledsen för din skull...

=) Vilken bild du har av mig. Jag har haft både långt hår och kort hår. Både frisyrklippt och inte frisyrklippt. Jag använder bara sportBH när jag sportar. Jag är inte som Pippi Långstrump. Och inte heller av Jim Carrey var nu han kom in i bilden. Korta naglar har jag emellanåt för att jag biter på skiten när jag mår sämre i själen. Annars är dem halvlånga (för långa går ju bara av och ja jag är rätt praktisk av mig). Jag har inlägg i skorna för att jag måste, annars får jag svinont i knäna, fotlederna och höfterna. Klackade skor har jag inte eftersom de förstör fötterna och jag tycker det är sjukt obekvämt. Jag är för lat för att orka raka benen särskilt ofta. Trimmar musen när jag tycker det behövs - jag är inget fan av att ha en massa hår överallt eftersom jag tycker det blir för varmt och kliigt. Under armarna är jag noga med att hålla håret borta.

Man kan vara pojkflicka på många olika sätt. Jag är väl det mer eftersom jag vågar testa lite fler saker. Jag älskade att leka med bilar när jag var liten. Jag blir knäsvag av att höra ljudet av en motorcykel. Jag tycker om att klättra och hoppas att vi en dag ska få så mycket pengar över att jag kan börja klättra på någon klubb så jag får lära mig mer. Det där med att våga lite mer kan jag ta ett exempel ifrån jobbet. Där är alla andra tjejerna väldigt tjejjiga. De mjäkar över mycket och står över roliga grejer som när vi var på ett event för att fira ett stort jobb vi fick in. Då ville teatergruppen ha ett gäng frivilliga tjejer som kunde låtsas stå och vara groupies när de spelade en ballad. De pekade på vårat gäng ifrån jobbet och tjejerna slogs nästan för att gömma sig bakom varandra. Till slut suckade jag bara och gick fram helt ensam inför 750 pers. Av dessa 750pers skulle jag uppskatta att åtminstone 200 var tjejer. Jag var den enda som gick fram.
Många anser att det är mer pojkflickigt att våga göra en sådan sak. Så det måste inte ha med utseendet att göra. Hemma hos oss är det jag som bygger ihop möblerna och fipplar med kablar. Det är ytterst sällan jag gått med på att ringa efter hjälp vid tex stopp i toan. Jag har bott i lägenheten i snart 5 år. Det blir väldigt lätt stopp i toan och det är bara en enda gång vi behövt ringa efter hjälp för då var det verkligen STOPP så de fick komma specialgrejer för att lossa proppen. Hos många är det mannen som får i uppdrag att köpa ny tvättmaskin odyl. Det var jag som letade reda på en sådan. Det är jag som tar reda på vad vi måste tänka på när vi vill skaffa sådana grejer gentemot våra puckade hyresvärdar. Osv osv osv.

Ja uppenbarligen. Och det ska väl vara individuellt tycker jag. men att du måste sätta könsbestämmelser på saker som du gör (som att tvätta och baka skulle vara något som alla kvinnor vill eller tycker om) vänder jag mig emot. Jag vet att du förs´tår vad jag menar, men det är ju sånt som får våra barn att formas in i en ram av "hur de skall vara".. Vilket jag inte ser som positivt.
Är jag inet kvinnlig om jag hellre jobbar än är hemma och tvättar?
Vi är lika mycket kvinnor och vi är alla lika mycket människor. Människor.

Jag råkade ut för en lite smårolig grej en gång när jag var på biblioteket i min förrförra hemort. Jag är alltså en kurvig tjej med MYCKET bröst och rumpa. Jag hade då kort hår och en tight tröja på mig när detta hände. Jag är en pojkflicka. Jag satt vid en av bibblans internetdatorer för att snabbt kolla mailen när det kom fram en kille som var kanske 10-12 år gammal. Han sa med jättekaxig röst: Är du klar snart eller? Jag svarade honom lugnt och sansat att jag skulle bara logga ut ifrån min mail så skulle han få ta datorn sedan. Varpå killen kläcker ur sig: Shit var du en tjej? Hur han kunde missa  min E-kupa på bröst i en tight tröja begriper jag fortfarande inte men han var helt hundra på att jag var en kille. Om någon säger till en tjej att shit är hOn bög hade jag börjat skratta för på något sätt så är ju heterotjejer det. Dem tycker ju bara om killar. Och killar som bara tycker om killar är ju bögar... =)

Men du har ingen inkomst TS?
Tänk bara på att OM ni skulle separera så har du inte mycket kvar. Medan han har det mesta. Du har inte fått någon pension och har ingen erfarenhet från jobb..
Hur tänker du kring det?
Eller har ni skrivit avtal om sånt?

Ja, alla är vi ju olika. Själv skulle jag ta det som en komplimang om jag blev kallad pojk-flicka, då det
för mig är en självständig kvinna som kan ta hand om sig själv.

Jag skulle ta det som förolämpning om någon kallade mig "hemmafru".