Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)

Antagligen Är det inte ditt utseende som gör att dom tycker du är en pojkflicka utan ditt sätt att vara. Jag anses vara en pojkflicka. Oavsett om jag har klänning eller slitna jeans på mig. Det är mitt sätt. Jag har alltid varit sån. Inget fel med det. Väl?

Jag tror du lägger aldeles för negativa värderingar i detta.

Jag kan ibland tycka att kvinnor med klackar, perfekta frisyrer och snygga naglar får svårt att göra vissa saker och behöver hjälp för att få saker att fungera.

Kanske menade bara din man att du är stark och självständig! Det är inte typiskt kvinnliga drag alla gånger.    

Jag tror du behöver jobba min din indentitet och självbild och självförtroende. Fråga dem vad som gör att de ser dig som en pojkflicka. Men som många andra skriver ovan. Pojkklicka är ofta possitivt, det är någon som tar för sig, gillar att röra på sig och inte står på en stol och skriker för att de möter en mus.
Man kan vara både det och snygg.

Men framförallt tror jag du behöver lägga ner din könskoppling lite. Man är faktiskt betydligt mycket mer än ett kön. Man är inte mindre kvinna för man gillar bilar, naturvetenskap, fotboll eller vad de må vara. Skit i vad andra kallar dig, det viktiga är ju att du är du. Och det ändras ju inte av att några kallar dig pojkfkicka.    

Tror din bild av en "pojkflicka" mot verkligheten var lite hejvilt. Skillnad på att vara butchig och pojkflickig.

Jag har alltid varit pojkflickig (eller manskvinna som min sambos kompis sa en gång för att skoja =))
Men. Jag sminkar mig också dagligen, rakar mig här och där, vårdar mitt yttre men däremot kanske lite grabbig i sättet.
Alltid varit en av killarna, och chockade mina kompisar som yngre när jag skulle dra med första pojkvännen på en fest. Då en av mina vänner utbrast "Tina, men en kille....tjit är HON bög?!?"

Man är inte mindre kvinna för att man råkar vara lite pojkflicka =)
Det trista är att många kallat mig just för pojkflicka för att jag har skinn på näsan och inte rädd för att uttrycka mig. Något som absolut inte behöver vara kopplat till manlighet enligt mig.

Jag är en kvinna! Jag har en sambo (kille) som älskar mig och min kropp, jag är timglasformad och kurvig, har gärna klänningar och även ett par sköna kortbyxor eller slappare jeans. Jag tar självklart på mig något praktiskt om det behövs, regnjacka eller gympaskor. Jag är duktig på mitt jobb och lyckad med min karriär och har många vänner.
Är jag en kvinna?
Liksom många sagt innan så har även jag blivit stämplad som en "pojkflicka" (varför man nu ska stämpla någon på detta oväsentliga sätt).. Mest genom mitt sätt tror jag.

Jag blir rädd när du skriver så elaka ord om någon som tänker praktiskt? som inte sätter sina naglar först eller som tycker att en feminim kvinna i blommig klänning är automatiskt lyckad?
Jag är ledsen för din skull...

Jag skulle ha tagit det som en komplimang! Eller rättare sagt, jag tar det som en komplimang när min man säger liknande saker. Han brukar oftast syfta på min grabbiga humor och mitt analytiska sätt. Att han är glad att jag har mer i huvudet än mode och skvaller.

Du hade med andra ord dött av kommentaren jag fick av en killkompis (ett ex) när vi satt och diskuterade tjejer en gång. Han ville ha min input ur tjejperspektiv på ett problem han hade med sin dåvarande flickvän. Jag svarade att jag hade inte en aning eftersom jag inte förstår heller hur hon var funtad och då fick jag kommentaren "Nej, just ja, du är ju ingen riktig tjej"

Jag vet exakt vad han menar med det och för mig är inte det den förolämpning som det låter som vid första anblicken. För mig är det inte något illa med att inte ses som en "riktig kvinna". En pojkflicka för mig handlar om inställning, inte om barn/vuxen. Jag är så långt ifrån tjejjig man kan komma ibland och jag har svårt för dessa "hjälplösa" tjejer som inte kan göra ett skvatt för att de bryter en nagel, ett hårstrå hamnar fel, man blir smutsig etc etc och som bara MÅSTE ha en mans hjälp till i princip allt.

För mig är man lyckad om man har möjlighet att göra det man vill och gör en lycklig oavsett om det är vara hemmafru, göra karriär, meka med bilar...

Men hur kan man vara lyckad för att gå hemma och bara ha sjuk tråkigt :O Jag är hemma och mammaledig just nu och har tyvärr aldrig haft turen att få ha ett jobb, så jag har levt hemmafru livet och det är hemskt!  Aldrig ha egna pengar, måsta förlita sig på att mannen ser till att räkningar och mat kan betalas.
Jag är glad att jag har min sambo, han är fantastisk men jag vill inte leva på han resten av mitt liv för det!

Men du har ingen inkomst TS?
Tänk bara på att OM ni skulle separera så har du inte mycket kvar. Medan han har det mesta. Du har inte fått någon pension och har ingen erfarenhet från jobb..
Hur tänker du kring det?
Eller har ni skrivit avtal om sånt?

O jag önskar att alla kvinnor gör precis som de vill. Om jag hade levt som du gör hade jag blitt deprimerad o antagligen spytt på allt.

Men varför tycker du att kvinnor ska ha hjälp att "tanka bilen"  och att män ska ha hjälp "med mat och rena kläder" (jag antar att det finns mycket mer respektive kön ska ha hjälp med)?

Vad är det som gör att du tycker att det är eftersträvansvärt att sakna den kunskapen och behöva hjälp av en annan människa för att göra något så enkelt som att tanka bilen eller tvätta?

Men det där är ju inte att vara "kvinnlig", det där är att vara ett våp! 

Sorry, men så är det.

Usch vilka äckliga fördomamr du går och bär på.
Att en pojkflicka skulle vara MISSLYCKAD eller likställa emd att barn är ju rent skrämmande.
Jag ÄR en pojkflicka och är verkligen inte misslyckad och ett BARN slutade jag vara när jag var i tidiga tonnåren

däremot är jag DRIFTIG och SJÄLVSTÄNDIG. jag ´gilalr att fixa naglaran, gå i klackar och ha fina underkläder, sköter min kroppsbehåring och hygien i övrigt. klär mig gärna i uringat och tajta toppar MEN ytterst sällan i kjol.
Jobbar på ett företag som är till 98% män som jobbar där.
Jag är inte rätt för att byta däck på bilen, inte rädd för att byta en trasig elkontakt hemma osv

dock betyder inte det att jag är MISSLYCKAD som kvinna, hustru eller mamma bara att jag har lite andra personlighets drag och intressen är vad sonm anses vara "traditionellt kvinnligt"

Ok kan ACeeptera om du INTE vill vara sådan men släpp fördommarna om att man är misslyckad om man inte är så som DU anser en kvinna skall vara.

Stackars lilla fina ts.

Ok ts.. Den jag får höra att jag är lik rent utseendemässigt är Isabella Scorupco (hur det nu stavas) så utseendet är ungefär så feminint det kan vara. Jag får dock ofta höra att jag är lite av en pojkflicka, eller lite "grabbig" av mig i heeeela mitt liv, av alla jag träffar. Jag tror mig dessutom veta vad det beror på:
* Jag utstrålar självsäkerhet.
* Jag älskade pojkleksaker som liten, radiostyrda bilar, bygga koja osv.
* Jag har inte tummen mitt i handen.
* Jag säger ifrån, även till vuxna karlar med auktoritet när jag tycker dom har fel.
* Jag pratar ofta "rakt på sak", och slingrar inte in mig på ett typiskt "tjejigt" sätt.
* Jag använder samma "språk" som mina killkompisar, dvs grovt ibland. Jag tänker mig inte för vad som låter bra utan säger spontant "Jag knullade inatt". (Och nej jag är inte stolt över det.)
* Jag kan säga att jag var sjukt bra på en tenta/jobb när jag faktiskt var det.
* Jag vågar hävda min rätt.
* Skäms verkligen inte för hur många jag legat med.
Detta är några av anledningarna som vänner och bekanta sagt när dom argumenterar för att jag är grabbig.
Typiskt tjejiga beteenden är väl:
* Måste vara ödmjuk och lite osäker
* Barbies osv..
* Kan inte hålla en hammare
* Bit ihop och vet din plats, avbryt inte när viktiga män talar
* Låtsas generad för allt som rör sex
* Förminska ens bra prestationer
osv osv.......

Jag tar detta med grabbigheten som en komplimang idag trots att jag såg det som något negativt för några år sen. Det folk baserar min grabbighet på är ju helt enkelt att jag är en självständig person med skinn på näsan.

De traditionellt manliga sysslorna är alltså att tanka bilen?

Alltså jag måste fråga, bor ni i Sverige? Är din man svensk. Det låter lite Amerikanskt över hela pojkflick-grejen och hemmafru-grejen och din man som säger att du är pojkflicka trots du verkar vara en väldigt feminin tjej. Utomlands kanske dom har en annan syn på hur flickig man ska vara eller så... Bara en tanke.

Haha, men gudars helvete. Du är ju pinsam!