Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)

Men precis, vad svarade hon eller blev hon helt stum???

Hmm jobbigt läge.. Säg till honom att uppföra sig som en man och inte ett våp, så lovar du och tindra varje gång han öppnar munnen

*ironi* alltså det där verkar enormt jobbigt, jag hade aldrig orkat i längden, palla gå runt och tindra och leka imponerad över saker som man kanske vet att man hade fixat bättre själv... Hade en kille en gång med tummen mitt i handen som envisades med att han skulle sätta upp vår astunga hallspegel... iaf blev ett alldeles för stort hål i väggen i vår nyrenoverade hall och pluggen ramlade igenom. Jag satt på en stol och tittade på och tindrade och log med huvudet på sne. Karln blir vansinnig, kastar plugg och annat åt helvete. Då säger jag är du klar älskling, skall jag fixa upp den där spegeln nu?? Han blänger på mig och sen brister han ut i asgarv, ja gör du det, tror det blir bäst så.. efter det bråkade det aldrig mer om vem som skulle sätta upp något eller skruva ihop möbler och annat. Han höll sig till att laga all vår mat vilket han är otroligt duktig på

Antar att du menar Bruce Willis eller hur han nu stavar

Låter som mig om man bortser från fisandet och rapandet då, för sånt skulle jag aldrig göra bland andra människor om det går att undvika.

Ja hon är bra min mamma. Men hon har faktiskt lärt sig det av sin pappa, som för sin generation var en ganska ovanlig man, han lärde alla sina barn allt, snickra, fiska, hugga ved och allt var det var och mormor lärde dom alla att laga mat och baka och tvätta. Varje söndag tog morfar sina 5 barn och försvann hemifrån så mormor fick en hel dag själv att göra vad fan hon ville på, läsa, sola, sova, han lagade även middagen och diskade, söndagen var mormors dag för sig själv, var nog inte såvanligt på den tiden, mamma är född 60 och min mormor är idag 81. Mormor säge ralltid att hon vägrade att hennes söner skulle bli en kvinnas belastning, så därför blev dom lika väldrillade i matlagning som i tvättning och strykning, ingen kvinna skulle någonsin behöva ha hennes söner som man och gnälla för att dom inte kan

Jag gör också sådär. Fast många gånger säger jag till mina vänner att alltså, du har aldrig funderat på att säga vad du menar istället för att försöka skicka osynliga och dolda budskap som ingen man kommer förstå (jag fattar dom inte heller)? är ofta ett uttryck de har i ansiktet då.

Jag har själv aldrig fattat varför man ens måste hänga på varandra jämt, göra allt ihop osv, jag har väl för tusan ett eget liv, saker jag gärna gör själv, skulle aldrig vilja ha en man hängandes över axeln när jag läser, målar eller gör annat. Är ju knappast tillsammans med mannen bara för att man liksom skall det, utan för att jag vill det och trivs med sällskapet. Men inte på bekostnad av min egna personlighet, då kan det kvitta.

Shit happens.... Demi More är någon jag tycker om faktiskt OCH så är jag fan impad över att de två hollywood människorna hade en relation så länge, inte vanligt där inte

Man tvingar dom att klia sig i skrevet i kassakön på ica och rapa förste bästa snygga man i örat av "misstag"

Kan ju bara snacka för mig själv här, men mina vänner, män som kvinnor ser mig som en människa, en person, inte en vandrande nyrakad fitta som enbart är till för att tillfredställa en sugen man. Jag föredrar helt klart att vara en person i alla lägen.

Absolut har du rätt i att många män är fysiskt starkare än kvinnor, även om motsatsen finns också såklart. Är det i den fysiska styrkan som manlighet sitter menar du? Ledsen men jag köper inte det, manlighet är det som kan göra en kvinna knäsvag, utan våld Det sitter i huvudet, i personens personlighet helt enkelt.

Alltså jag kan träffa en kvinna med långt hår, långa naglar och kjol men ändå måste jag inte uppfatta henne som särskilt feminin faktiskt. jag har mött kvinnor som ser ut som våp, men så fort dom öppnar munnen så inser man att det sitter en knivskarp hjärna i huvudet.

Om jag skrämmer en man med min öppenhet, min ärlighet och mitt sätt, så är det ett säkert tecken på att han faktiskt inte är man nog för mig, alldeles för osäker som människa helt enkelt och en sån kan inte jag dela livet med någon längre stund.

Personligen dricker jag inte öl, jag rapar inte folk heller ( i min värld är det ohyfsat och ostädat ) Men jag skrattar högt och hjärtligt med mina vänner, kvinnor som män. Många kvinnor som jag känner är och har ofta alltid varit avundsjuk på mig, för min ärlighet och öppenhet och mitt mod, själv tycker jag att jag är en feg jävla kyckling dock. Män uppskattar mitt sällskap utan att för den delen vilja knulla mig, de flesta män inser rätt fort att det är helt meningslöst att ens tänka tanken, vänner är vänner, sex och kärlek är något helt annat, iaf för min del då.

Inte sära bara rista, inte mkt bara liiite!

Ser min bild ofeminin ut??? Ser det ut som en mans kropp i trosor???

Är det verkligen så jävla viktigt vad andra kan tänkas tänka? Är det liksom viktigare än vad man själv tänker och tycker om sig själv? Jag skiter väl fullkomligt i om någon tar mig för en bög, för en flata, jisses jag brukar bli tagen för att vara tonåring eller strax efter 20 och då är jag strax efter 30. Skall hela min värld rämma för detta? Skulle banne mig inte tro det, snacka om att slösa med energin och inte få ut något vettigt alls av tiden.

OCH varför skulle bög eller flata vara nått jävla skällsord, precis som alla våpiga kvinnor så är dom också, ja just det, människor

Men precis, jag har inte mött en man som haft en våpig femininum kvinna utan att gnälla som fan över henne.. Typ fatta hon kan inte ens tanka sin jävla bil själv, motorn havererade, för hon fattade inte ens att man måste kolla oljan ibland, jag har visat henne hundra gånger men det fastnar inte.. Nej vi kommer inte på festen, hon bröt en naglen och gråter som ett barn här hemma osv osv osv.. OCH jag förstår att dom tröttnar på att dela livet med en sån människa.

Jag hade också tröttnat på att dela livet med en mentalt bakom människa som skall räknas som vuxen! Faktiskt!

Måste bara harkla mig lite, man kan faktiskt vara tex hemmafru och ändå inget våp, det ena måste inte utesluta det andra alltid.

Man är olika helt enkelt. Jag hade lätt kunnat tänka mig att vara hemmafru om jag hade en man och fick fler barn och man hade ekonomi till det eller kanske bara jobba 50% för att mina barn är viktiga  kan jag undvika att dom bor på dagis, så gör jag det, även om man får leva lite mer knapert, det är iaf mina barn värda tycker jag, min tid är dom värda, fler än bara några timmar om dagen som max.

Men något våp kommer jag aldrig bli ändå, sminka mig varje dag kommer jag inte göra ändå, mode kommer jag fortsätta skita i, böcker kan jag läsa ändå, min hjärna kommer inte förmultna, bara för att jag väljer att ge min tid till mina eventuella barn om jag kan.

Det har du säkert rätt i FL vimlar ju av kvinnor (de allra flesta vad jag förstått) som inte kan ha sex om de inte är känslor med i bilden. Dessa verkar ju dessutom ha ett stort behov av att trampa ner andra kvinnor som inte är som dom, utan som kan ha sex för sex är skönt utan känslor.. Sen är alla dessa kvinnor som kan ha sex bara för sexet skull dessutom horor och slampor och jag vet inte allt, om man skall tro på FL massan då...... Jo man har ingen självrespekt heller...

Det jobbigaste med att dra alla över samma kant är att de allra flesta är unika individer oavsett kön.

Jag är ingen känsloperson alls, det förvirrar både kvinnor och män i min omgivning, mkt värre förr än nu för tiden. Men folk LÄR sig från start att flickor/kvinnor är så som barn och blir så som vuxna, Pojkar/män är såhär och blir sådär..... OCH det är så jädra fel.....

Det är som att säga att alla kvinnor klär i rosa och älskar det och alla män skall bära blått och älskar det. Världen fungerar sällan så.

Så i min värld, nej majoriteten av kvinnor är inte så känslosamma som andra människor gärna vill tro. Jag känner få som lipar över spilld mjölk faktiskt.....

Jag med, man har fått inlärt ett sätt att tänka, felet blir när man inte ens kan ifrågasätta sitt eget sätt att tänka eller sina fördomar. Jag är en öppen person, men jag har fördomar och jag generaliserar grovt ibland, men jag är medveten om min brist och ifrågasätter ofta mig själv.

Min bästa vän är en man, matcho, alfahane och allt det där, han har en energi som liksom utstrålar och det spelar ingen roll i vilket sällskap han är, kvinnor eller män, han är alltid alfa och ibland lite högljud. Lätt att tänka att han är en sån där jobbig jävel, som tror att han är störst bäst och vackrast, stora muskler och förmodligen ett pucko... Kan lätt förstå om folk som inte känner honom eller bara träffar honom en utekväll bestämmer att han är sån.

Men så är det ju inte, han är ju precis som alla andra mer än bara det man först ser. Han är en av de få män jag mött som aldrig ratar sina barn, han har tre, han nattar, ligger ofta och myser eller kramas och pratar med sina barn, sen om vi sitter några vänner och väntar på att lira kort, det skiter väl han i, för något av barnen behövde honom just då, vännerna får vänta, helt rätt i min värld. Han lägger upp gardiner för hand OCH det är svårt att se framför sig att han ens kan få dasslocken att jobba med något så litet som en nål

Så min slutsats blir att nästan alla är så mkt mer än man först tror.

"Man måste vara rädd om sina fördomar, annars finns det risk att man förlorar dom.."