Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

Skriv in att du söker kort romans så får du inboxen full

Trist...Jag har inga bra erfarenheter alls av HP......Men nu har jag ju inga bra erfarenheter alls av nätdejting överhuvudtaget. Det e väl inte för alla helt enkelt:) Men du det lossnar säkert snart.......

Åh vad roligt gör det ska bli spännande att höra

Jag hade kort romans först men fick ändra för jag fick allt från 18 åringar och uppåt (är snart 40 själv ) och en massa förslag, ändrade till vänskap och fick inget så nu kör jag på seriös relation och får lagom.

Har du provat att fortsätta dejta trots att du inte är intresserad på första dejten. Jag hade samma inställning förr. Nu har jag ändrat mig och det funkar, jag lovar! Man blir intresserad! Alltså, inte i alla så klart men ändå.

Jag har valt en sida där det kostar att vara medlem just av den anlednignen att jag trodde att folk skulle vara mer seriösa där. Men nix! Nästan tvärtom! Tråkigt!

Jag skrev i min profil att jag blir attraherad av män som har humor o e roliga......En kille som jag dejtade irl drog vitsar helt frenetiskt....Va ju inte alls så jag menade...Helt konstlat:)

Precis så är det! Även fula brudar får ragg på nätet efterssom vi killar sänker våra krav , bara för att få ligga.

Får nog börja i KBT eller nåt, för mitt kärleksliv e ta mig faan kaos:)

Som nybliven singelkille testade jag svenska dejtingsajter, men fick inte ut något av det.

En sajt hade någon sorts bugg i mina inställningar så bara äldre norska kvinnor hörde av sig. Mette-Marit i Stavanger i all ära, men det var kanske inte vad jag letade efter.

Sedan provade jag på en annan sajt men resultatet var lika klent. Kvinnor i min egen ålder (40+) verkade helt inne i sin nya roll som milfar och jagade bortamatcher med 30-åringar, medan jag själv fick brev från dyslektiska fembarnsmammor i Dalarna som bara ville åka finlandsbåt och dricka sugrörsdrinkar de läst om i Aftonbladet.

Finns det ingenstans, tänkte jag, där välutbildade vackra kvinnor vill umgås med en kille som jag? Kvinnor som är omgivna av egoistiska självgoda macho-män? Jo faktiskt, visade det sig. I andra länder.

De kvinnorna jag chattar med nu är överjordiskt vackra. De har minst en masterutbildning bakom sig och de är framgångsrika i affärslivet. De talar bra engelska även om deras modersmål är spanska eller franska.

Min poäng är att om inte rätt person finns i ens närhet så lönar det sig att leta någon annanstans.

Alltså fy satan vad jag är less nu!

Varit singel i 2 år. Träffat lite killar under singeltiden, främst har det "bara" varit sex. Gick med på en dejtingsite igen för ett par månader sedan, eftersom jag fått för mig att jag är "redo" för något riktigt, och vill testa om det går att hitta där.

Träffade en kille för ungefär 2 månader sedan, som det gick "bra" med. Jag kände iofs att han inte riiiktigt var min typ, men jag ville testa i alla fall. Vi sågs några gånger (kanske 5 eller så), sov med varandra och hade (tyvärr) sex. Jag tänkte att jag skulle ge det ett par träffar till för att se hur det skulle kännas, eftersom jag var lite osäker. Men.. plötsligt bara tvärslutar han höra av sig. Eller, slutar svara när jag hör av mig. Bara puts väck totalborta! Jag vet inte om han har dött, eller bara träffat någon annan/inte vill ses mer och inte vågade säga det. Jag blev halvt galen i alla fall! När ilskan (och det ledsna) lagt sig så fick jag kontakt med en annan kille. Äldre och med två barn. Jag är 22 och utan barn.
 Han började skriva och visa intresse, jag sa ganska tydligt att jag inte tänkt träffa någon med barn (been there done that), men han var så pass intressant ändå, och han föreslog att vi skulle träffas, vilket vi gjorde.

Kändes kanon att ses första gången. Vi tog en långpromenad och pratade jättebra med varandra. Bytte nummer och sågs igen. En mysig kväll som avslutades med te hemma hos honom, och "råkade" bli några kyssar i soffan innan jag åkte hem.

Haft en del telefonkontakt, både sms och samtal. Häromdagen hade vi tredje daten (känns som att vi träffats MYCKET mer). Hemma hos honom, jag blev kvar över natten. Vi satt och pratade lääänge på balkongen, tog en promenad, och kunde väl sedan inte låta bli varandra. Hade sex på kvällen, natten och morgonen. Duschade tillsammans och hade mer sex. Tog oss ut på en promenad innan jag var tvungen att åka.

Under kvällen pratade han mycket om hur han kände och tänker (vilket han gör rätt mycket) . Han sa saker som att det känns rätt med mig, att han tycker om att vara med mig och blabla. Vi sa båda att det är lite läskigt att träffa någon "igen", men som sagt, att det känns bra.

Jag messade efteråt och skrev typ "tack för en mysig kväll/natt/morgon" osv, och han svarade. Ett normalt trevligt svar liksom.

Sedan blev det tyst. Jag skickade ett mess utan att få svar. Ett par dagar gick (3 kanske), och jag skrev idag att "om man väljer att ha sex med någon så kan man faktiskt bemöda sig med att skicka ett sms sedan..". Jag var väldigt tydlig på vår date, med att jag tidigare har känt mig "utnyttjad", och att jag INTE är ute efter att bara ligga. Han var fullt medveten om det. Han bad om ursäkt för att han inte hört av sig, skrev långa haranger om det ena efter det andra. Bl.a. "Jag vet dock inte vad jag vill, men jag vill gärna ses igen". Jag sa att jag ju heller inte vet vad jag vill, men vi bokade i alla fall in en ny träff om ett par dagar.

FAN JAG HATAR DET HÄR! Måste det vara så här att dejta? Varför träffar JAG aldrig någon som det bara säger PANG med, och så är det vi? Haha. Fan också! Nu känns det som att han ska träffa mig för att "avgöra" liksom... Hmm... Jag är så känslig och blev ledsen över att han inte hörde av sig, det känns som ett så tydligt tecken på att han inte är intresserad. Nu känner jag att det kanske är skitsamma, att vi inte behöver ses mer. Det känns nästan som att nästa date borde sluta med att vi bestämmer att vi inte ska ses mer, bara för att slippa mer smärta. Orka inte hålla på och ha känslor mer, orkar inte vänta på att han ska höra av sig, orkar inte vara så jävla ovetandes om hur allt ska bli.

Jag VET att vi bara har träffats tre gånger, det är inte det. Vet inte vad jag vill med det här inlägget heller, mest vräka ur mig skiten, haha. Jävla skitdejtande vad det känns komplicerat!! Blir det inget nu (vilket jag har NOLL aning om), så skiter jag i det här ett tag. Då får det vara slutdejtat, tills Mr Right dyker upp! Hur han nu ska kunna göra det om jag inte vill dejta, haha.            

Kram till alla er (tror inte att någon orkar sig igenom min mastodont-text, men ändå)!  

Hur menar du med att du istället blir lätt kompisar med killar? Istället för flickvän då lr? Hur menar du?

Har oxå läst hemligheten när den kom ut. För mig förklara den mekanismerna bakom de känslomässiga problem man kan ha för att skapa nära relationer men tycker inte den e så bra ur dejtingsammanhang.