Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

Eller om det är en jävligt seriös och bra kille . Så hör han av sig och tackar för en trevlig träff men säger att vi är nog tyvärr inte menade för varann och önskar lycka till.

vad avundsjuk jag blir på alla era dejter! Jag vill också!

Är HP bättre för en snart 40-årig småbarnsmamma än MP?

ja, men man kan väl knappast våldsdejta folk?

Alltså... bara en fråga.. HUR SJUTTON KAN NÅGON TYCKA ATT DET ÄR KUL ATT DEJTA/jaga på dejtingsajter??? Såg att någon skrev det. Men jag tycker verkligen inte att det är ett endaste dugg kul. Bara deprimerande, tidsödande å decillusionerande.

Känns så totalt oromantiskt att vara på dejtingsajter å dejta å ha sig.. för när man ses så, så känns det så pressat. Att man ska sitta där å liksom "sälja sig själv"; vääääälidgt långt ifrån vad jag tycker romantik och kärlek är. Och väldigt, väldigt svårt att slappna av och "vara sig själv".

Känns som om så många "letar fjärilar"; det ska liksom "KÄNNAS" med en gång, annars är det tack och hej. men hur ska man få en bra bild av en person på en dejt liksom? En dejt, som ju då är allt annat än en avslappnad situation. Där det handlar om att "sälja" sig själv.. usch...  

Personligen vill jag faktiskt träffa någon  på ett annat sätt. Genom att bli vänner först ex. Eller genom klassiskt möte, på en fest eller via gemensamma vänner eller via jobb. Tror ärligt det är bättre förutsättningar, när man börjar så, för då har man varit sig själv mer; mer avslappnat och den andre med. och man lär känna varandra lite först... INNAN man kanske börjar få känslor. Och då får man ju verkliga känslor(inte pga av att man bygger luftslott och flyttar in i dom först; för att man inbillar sig att man jagat rätt på den "perfekta partnern") först, INNAN man inleder något mer..   (enda problemet är ju lite bristen på umgänge där man kan träffa folk, men då kanske man borde söka efter det istället..)

Så är det aldrig några 21-åriga tjejer som skriver till mig...

Vad gör jag för fel? ;)

Dagens mail...läses nerifrån och upp, väntar på svar

Han 21 skrev:
men lite sex skulle väl inte skada dig heller?;)

jag skrev:
--------------------------------
Och med det uttalandet så blev jag en gamal kärring
Jo , jag önskar ju ett seriöst förhållande och det tror jag är lättare med en jämn årig än en som skulle kunna vara min son. Antar oxå att du bara är ute efter en sak , för annars skulle du inte kontakta en fet,gammal tre barns morsa

Han 21 skrev:
--------------------------------
tjenare, ere bara gamla gubbar som gäller?;)

Jag var på dejt med en man jag hade superkul med via nätet och via tfn. Mysig röst hade han också. Nåväl, dagan D infann sig och jag åkte på dejt. PLATT  FALL direkt!

Det fanns inte på världskartan att jag skulle bli attraherad och än mindre kär i karln.   När han frågade om vi skulle ses igen sa jag nej. Han blev besviken och menade på kramen då? Eh ja? Hejkram betyder inte åhvadjagblevkäridigskaviblitillsammans.

Han gick på lite om att vi haft det trevligt i tfn och ja, det hade vi men det har jag med vänner också och mer än det skulle det aldrig bli. Ja, ska vi vara vänner då frågade han, det kan vi sa jag. Men lite senare märkte jag på hans sms att han ändå hoppades så jag avslutade det hela. Aldrig lätt att göra det men värre om man låter dem gå och hoppas.
Han var en sån man som skulle dyrka marken jag gick på och aldrig säga emot, jag skulle dö eller bli galen!
Var är alfahannarna?

Hör ni det killar, hör ni det! LÄTT snygg! Na na! Ni vill ha mitt nick va! Äh jag rodnar.

Vem? God damn, 23 gånger! Vem vem? Jag har lite svårt för män som besöker min sida mer än 5 gånger och inte skriver ett enda ord. Vad tror de? Att jag ska bjuda ut mig själv eller? Ts ts. En fin dam vet bättre än så.

Dessutom var det en man från Sthlm (själv bor jag i västerut) som häromdagen försökte få mig att förstå att all kärlek övervinner avstånd! Jojo. Det låter fint i sagorna.

Brinken, så rätt! Och tack för att du har skrivt det som så många har citerat, tack även till er som citerat. Jag menar det att man måste ge det tid och engagemang.
jag klev nämligen in här idag för att jag är förvirrad. Har en vän sedan ca7-8 år, vi har alltid haft en dragning til varandra men inte varit singlar samtidigt mm.

Nu när vi är det och han tydligt visar att han gärna gör ett försök.. Och vad gör jag?? Får panik och tänker en massa tänk om!
Han vill i alla händelser inte gå fort fram eftersom han gjorde det sist (tvärtemot mitt råd) och det blev pannkaka så det är inte i rödaste rappet direkt, men dejta tycker han vi ska iaf. Han bor 14 mil bort också så det är ju inte så att vi kan stressa fram nåt direkt.

Men det kanske bara behövs lite tid så lugnar jag mig...

hur går det för er andra?

Finns inte en chans att jag skulle ta kontakt med killar som slänger mobilnummer efter mig. Är så gammeldags att jag tycker att var sak har sin tid. Först lär man känna varann. Sen byter man mobilnummer Sen sms. Sen ringer man. Och sen träffas man. Typ.

Desperata killar är jobbigt. Gissar många vill ha ett snabbt ligg.